OBS: Nedan visas versionen från 15 okt 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 15 okt 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Beskattning av kapitalinkomster enligt bestämmelserna i 57 kapitlet kan frångås om utomstående person äger del i företaget i viss omfattning. Om utomståenderegeln är tillämplig på en kvalificerad andel så anses andelen inte vara kvalificerad.

Varför finns utomståenderegeln?

Beräkningen av kapitalinkomster enligt reglerna i 57 kap. IL kan i vissa fall leda till ett för högt skatteuttag. Detta gäller bl.a. då den skattskyldiges möjligheter att få kapitalinkomster från fåmansföretaget varit begränsade på grund av att utomstående personer äger del i företaget. Då är en särskild beskattning av kapitalinkomsterna inte motiverad, varför undantag medges enligt den s.k. utomståenderegeln i 57 kap. 5 § IL.

Bestämmelsen innebär att utdelning och kapitalvinst i sin helhet kan beskattas enligt vanliga regler för kapitalinkomster.

För att beskattning av kapitalinkomster enligt 57 kap. IL ska frångås krävs att utomstående, direkt eller indirekt, i betydande omfattning äger del i företaget. Den eller de personer som är utomstånde delägare ska också, direkt eller indirekt, ha rätt till utdelning i motsvarande omfattning. En andel anses i så fall inte vara kvalificerad såvida det inte finns särskilda skäl för att bestämmelsen inte ska vara tillämplig.

När man bedömer om en utomstående äger andel i ett fåmansföretag ska man således även beakta indirekt ägande. Vidare ska vid bedömningen förhållandena under beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren beaktas.

Utomståenderegeln är inte tillämplig om det utomstående ägandet har upphört före det aktuella beskattningsåret.

Avyttring av ett indirekt ägt företag med utomstående delägare innan femårsperioden löpt ut

I ett av Högsta förvaltningsdomstolen avgjort förhandsbesked var omständigheterna följande. När fåmansföretaget Y AB såldes till en extern förvärvare år 2007, så sålde personerna A och B sina aktier dels direkt, dels via ett gemensamt ägt företag, X AB. A och B:s aktier i Y AB var kvalificerade. Om A och B hade fortsatt att äga aktier i Y AB skulle dessa upphört att vara kvalificerade vid utgången av år 2008, på grund av att utomstående ägde andelar i företaget i betydande omfattning. Genom försäljningen av aktier till X AB blev även aktierna i detta företag kvalificerade. Varken A eller B var verksamma i X AB. X AB sålde sina aktier i Y AB under år 2007. Frågan var om aktierna i X AB upphör att vara kvalificerade vid utgången av år 2008. SRN fann att det inte finns några förutsättningar att tillämpa utomståenderegeln på aktierna i X AB. Högsta förvaltningsdomstolen fastställde SRN:s förhandsbesked (RÅ 2009 not. 154).

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett förhandsbesked från 2015-03-06 slagit fast att en tillämpning av utomståenderegeln förutsätter att de personer som är eller varit verksamma i betydande omfattning i ett fåmansföretag och någon utomstående samtidigt, direkt eller indirekt, måste äga del i det fåmansföretag som är föremål för bedömningen.

Enligt förutsättningarna för förhandsebeskedet så hade två fysiker (A och B) varit verksamma i betydande omfattning i ett indirekt ägt fåmansföretag Z där de sedan dess varit verksamma i betydande omfattning. Fr.o.m. 2007 ägde utomstående indirekt en betydande del av aktierna i Z via det svenska bolaget Ä. Under 2011 såldes samtliga aktier i Ä till en extern köpare. Högsta förvaltningsdomstolen anslöt sig till Skatterättsnämndens bedömning att Z har fortsatt att vara ett fåmansföretag efter 2007 och att andelarna i U och V är fortsatt kvalificerade enligt 57 kap. 4 § första stycket 2 IL under 2013 om inte utomståenderegeln i 5 § är tillämplig. I den frågan konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att en tillämpning av regeln förutsätter att A, B och någon utomstående samtidigt – direkt eller indirekt – äger del i Z (se RÅ 2009 not. 154). Under beskattningsåret 2013 förelåg inte något sådant samtidigt ägande i Z och utomståenderegeln är därmed inte tillämplig (HFD 2015 ref. 13).

Ägande i betydande omfattning

För att utomstående ska äga del i företaget i betydande omfattning ska ägandet uppgå till minst 30 procent av andelarna i företaget.

I förarbetena uttalas bl.a. följande angående utomståenderegeln (prop. 1989/90:110 s. 468). ”Om utomstående äger minst 30 procent av aktierna i ett fåmansföretag blir risken för omvandling av arbetsinkomster mindre eftersom utdelning och reavinst tillfaller också dessa ägare.” När utomstående äger 30 procent av andelarna blir behållningen av en andelsägares uttag av företagets vinster i form av en kapitalinkomst i princip inte större än om uttaget gjorts i form av lön. Detta är bakgrunden till uttalandet. I förarbetena presumeras således att risken för inkomstomvandling motverkas av ett utomstående ägande om minst 30 procent, eftersom en utdelning då inte längre är så lönsam jämfört med uttag av lön. Det utomstående ägandet har en motverkande effekt.

Den skattskyldige bör visa att utomstående delägare har ägt minst 30 procent av andelarna och haft rätt till motsvarande andel av den avkastning som företaget lämnat.

I vilket företag ska utomstående äga andelar?

Vad som avses med ”företaget” definieras i 57 kap. 5 § IL.

Den utomstående delägaren ska äga andelar i det företag i vilket andelsägaren eller någon närstående till denna har varit verksam i betydande omfattning under beskattningsåret, eller under något av de fem närmast föregående beskattningsåren.

Utomståenderegeln är tillämplig i fall där en utomstående äger del i ett moderföretag medan den icke utomstående delägaren är verksam i dess dotterföretag i betydande omfattning (RÅ 2004 ref. 124, jfr SRN 2007-12-19, dnr 20-07/D och SRN 2008-02-26, dnr 91-07/D).

När man bedömer om en utomstående indirekt äger del i företaget ska även fysiska personers ägande genom ett utländskt fåmansföretag beaktas (HFD 2012 not. 25).

Utomståenderegeln och bestämmelsen om samma eller likartad verksamhet

Utomståenderegeln har ansetts tillämplig när en utomstående äger en andel i ett fåmansföretag i vilket andelsägarens andelar är kvalificerade, på grund av att andelsägaren är verksam i ett annat fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet.

I ett överklagat förhandsbesked som behandlar denna situation har Högsta förvaltningsdomstolen anfört följande (HFD 2014 ref. 2).

Av lagtexten följer att utomståenderegeln kan vara tillämplig även om en delägare inte är verksam i det direktägda företaget utan i ett dotterföretag där utomstående äger andelar (jfr RÅ 2007 not. 1). Vidare kan enligt RÅ 2004 ref. 124 tillämpningen av utomståenderegeln utsträckas till att omfatta den situationen att det utomstående ägandet avser andelar i moderföretaget och en av delägarna är verksam i dotterföretaget. I det avgörandet framhålls att undantagsbestämmelsen i 5 § inte enbart gäller andelar i företag där den skattskyldige faktiskt varit verksam.

Definitionen av företag i 57 kap. 5 § andra stycket IL måste tolkas i ljuset av bestämmelsen i första stycket, som förutsätter att en utomstående direkt eller indirekt har rätt till utdelning. Om en delägares andelar i ett företag – som i det nu aktuella fallet – är kvalificerade på grund av att delägaren äger andelar i ett annat företag som bedriver samma eller likartad verksamhet ska bedömningen inte avse detta andra företag utan det företag där den utomstående direkt eller indirekt har rätt till utdelning. Vid denna bedömning saknar det således betydelse huruvida utomstående äger andelar i verksamhetsbolaget.

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett annat förhandsbeskedsavgörande prövat hur utomståenderegeln förhåller sig till regeln om samma eller likartad verksamhet.

Av förutsättningarna framgår att personen A tillsammans med tre andra personer ägt en viss andel av aktierna i ett X AB, i vilket de är och har varit verksamma i betydande omfattning. Under 2007 släpptes externa finansiärer in i delägarkretsen. Under samma år har de fyra aktiva delägarna sålt en del av sitt innehavet i X AB till ett av dem ägt lagerbolag Y AB, som i sin tur sålt andelarna i X AB vidare till extern köpare.

A frågade (fråga 2) om utomståenderegeln i 57 kap. 5 § IL kan tillämpas år 2013 på innehavet i Y AB. SRN fann att X AB och Y AB anses bedriva samma eller likartad verksamhet efter Y AB:s avyttring 2007. A:s aktier i Y AB är därmed kvalificerade enligt 57 kap. 4 § första stycket 1 IL så länge A har kvar sina ägarintressen och är verksam i betydande omfattning i X AB. Att utomstående äger andelar i X AB och direkt eller indirekt har rätt till utdelning saknar betydelse för prövningen av karaktären på A:s andelar i Y AB (jfr HFD 2014 ref. 2). Högsta förvaltningsdomstolen gjorde samma bedömning som SRN och fastställde förhandsbeskedet (HFD 2015–04–10, mål nr 3760–14).

Vem räknas som utomstående?

Vad som avses med ”utomstående” delägare definieras i 57 kap. 5 § tredje stycket IL.

En utomstående delägare är en fysisk person som inte

  1. äger kvalificerade andelar i företaget,
  2. indirekt äger andelar i företaget som hade varit kvalificerade om de ägts direkt, eller
  3. äger kvalificerade andelar i ett annat fåmansföretag som avses i 57 kap. 4 § IL, eller andelar i ett fåmanshandelsbolag som avses i den paragrafen.

En fysisk person som indirekt via ett fåmansföretag äger en andel i det företag i vilket den skattskyldige är verksam anses inte vara utomstående om de båda företagen bedriver samma eller likartad verksamhet i den mening som avses i 57 kap. 4 § IL (HFD 2013 ref. 35, avgörandet avser p. 2 ovan).

Även ägande av andel i ett sådant fåmanshandelsbolag som avses i 57 kap. 4 § IL beaktas enligt punkten 3 när man bedömer om en fysisk person är att anse som en utomstående delägare i fåmansföretaget.

En delägare som under beskattningsåret har varit verksam i företaget i betydande omfattning kan inte anses vara utomstående under tidigare beskattningsår då han eller hon inte var verksam i betydande omfattning i företaget (RÅ 2010 ref. 4).

Aktier som är lagertillgångar

Aktier som är lagertillgångar i en byggnadsrörelse omfattas inte av 57 kap. IL och kan därför inte heller vara kvalificerade. En person vars aktier i företaget är lagertillgångar är att anse som en utomstående delägare. Detta gäller även om personen i fråga är verksam i företaget (RÅ 2009 ref. 53).

Beaktande av förhållandena under femårsperioden

Syftet med att beakta även tidigare års förhållanden är bland annat att hindra att successiva utförsäljningar leder till icke av­sedda skatte­för­måner (prop. 1989/90:110 s. 704).

Innebörden av bestämmelsen att förhållandena under den föregående femårsperioden ska beaktas har prövats av Högsta förvaltningsdomstolen i antal mål.

I praxis har det närmast ställts som ett absolut krav på att det utomstående ägandet ska ha varat under hela den femårsperiod som anges i 57 kap. 5 § IL, eller den kortare tid under vilket företaget varit verksamt (RÅ 2001 ref. 37 I, RÅ 2008 ref. 58, RÅ 2007 not. 2 och HFD 2012 not. 52).

Högsta förvalt­nings­domstolen har mot bakgrund av syftet med bestämmelsen anfört följande i ett överklagat förhandsbesked (RÅ 2001 ref. 37 I).

Det framstår, med hänsyn till utomståenderegelns syfte, som klart att vid bedömningen av om särskilda skäl före­lig­ger hänsyn måste tas till bl.a. om det betydande utom­stående ägandet har bestått under den föregående femårs­perioden eller den kortare tid under vilken företaget varit verk­samt. Något oeftergivligt krav på att det betydande utom­stå­ende ägandet ska ha före­legat under hela den an­givna perio­den kan emellertid inte utläsas av lagtexten. Undan­tagsvis kan således omständigheterna i det enskilda fallet vara så­dana att utom­ståenderegeln kan bli tillämp­lig trots att det utomstående ägandet inte har bestått under hela den föregå­ende femårsperioden.

Som framgår av uttalandet kan utomståenderegeln undantagsvis vara tillämplig även om någon utom­stående inte ägt del i företaget under hela femårs­perioden. Så är fallet om det utomstående ägandet varat under den kortare tid vilken företaget varit verk­samt.

Det utomstående ägandet är lägre än 30 procent under kort tid

Om det utomstående ägandet är lägre än 30 procent under en del av femårsperioden så har utomståenderegeln inte ansett tillämplig. I ett förhandsbesked var förutsättningarna följande. Tre personer, sökandena, ägde inledningsvis 16,7 procent vardera av aktierna i Bolaget som bildades 1999. Resterande del ägdes av en utomstående investerare, Y Ltd. Den 30 januari 2001 kom sökandena att äga 24,2 procent vardera av aktierna i Bolaget och Y Ltd:s andel minskade till 27,3 procent. Den 30 september 2002 förvärvade Z AB de aktier som ägdes av Y Ltd samt ytterligare 12,7 procent av aktierna i Bolaget från sökandena. Z AB ägde således efter denna tidpunkt 40 procent. Högsta förvaltningsdomstolen fann, i likhet med Skatterättsnämnden, att bestämmelserna i 57 kap. 2 § IL skulle tillämpas på utdelningen på sökandenas aktier i Bolaget. Skatterättsnämnden gjorde följande bedömning efter att ha funnit att utomstående, ägarna av Z AB, i betydande omfattning äger del i Bolaget (RÅ 2007 not. 2).

Frågan är då om det finns särskilda skäl för att anse att sökandenas aktier i bolaget ändå är kvalificerade andelar. Vid bedömningen skall förhållandena under beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren beaktas.

- - -

Sökandena gör gällande bl.a. att undantagsregeln är tillämplig eftersom samtliga vinstmedel som genererats i Bolaget uppkommit efter det att Y AB blivit delägare och att den lön som sökandena lyft för sitt arbete i Bolaget varit marknadsmässig.

Förhållandena i förevarande fall liknar de som prövades i RÅ 2001 ref. 37 I. Med hänsyn härtill och då de omständigheter som sökandena för fram inte kan anses vara av sådant slag att undantag ändå skall göras är utomståenderegeln inte tillämplig.

Se även HFD 2012 not. 52. I målet hade det utomstående ägandet inte upprätthållits under hela femårsperioden. Högsta förvaltningsdomstolen fann därför att utomståenderegeln inte var tillämplig.

Företag kan anses verksamt innan den egentliga verksamheten påbörjas

Ett företag kan i vissa fall anses verksamt innan den egentliga verksamheten påbörjades. Frågan om ett företag var att anse som verksamt redan innan det utomstående ägandet uppkom har prövats av Högsta förvaltningsdomstolen.

Domstolen hade att ta ställning till om tiden innan företagets egentliga verksamhet påbörjades kan beaktas. Omständigheterna i målet var följande. Bolaget, vars verksamhet består av att tillhandahålla finansiella tjänster, bildades den 5 februari 1998. Personerna A och B förvärvade aktierna i bolaget den 26 mars 1998. Syftet med förvärvet var att genomföra en affärsidé som utvecklats av det amerikanska bolaget X Inc. A blev vd samt styrelseledamot och B styrelseledamot i bolaget. Under senare delen av våren 1998 förhandlade och träffade bolaget licensavtal med X Inc. om att använda varumärke och datasystem för verksamhet via internet på den nordiska marknaden. Bolagsstämman beslutade i juni 1998 att öka bolagets aktiekapital genom nyemissioner. Vidare registrerades i juni 1998 en ansökan från bolaget till Finansinspektionen om att få bedriva värdepappersrörelse. Genom nyemissionerna, som genomfördes i juli 1998, trädde juridiska personer in som delägare i bolaget. Under våren 1999 erhölls tillstånd från Finansinspektionen och bolagets tjänster lanserades i juni 1999. I september 1999 bytte A sina aktier i bolaget mot aktier i X Inc.

Högsta förvaltningsdomstolen gjorde följande bedömning (RÅ 2008 ref. 58).

I målet är ostridigt att A:s aktier i bolaget var kvalificerade enligt 3 § 12 a mom. första stycket SIL. Bestämmelsen i 3 § 12 b mom. femte stycket SIL är således tillämplig på den realisationsvinst som uppkom vid avyttring av dessa aktier, såvida inte annat följer av utomståenderegeln i 3 § 12 e mom. SIL.

Av praxis framgår att utomståenderegeln kan bli tillämplig även om det utomstående ägandet inte har bestått under hela den föregående femårsperioden eller den kortare tid under vilken företaget varit verksamt (jfr RÅ 2001 ref. 37).

A har uppgett att bolagets egentliga verksamhet inte inleddes förrän hösten 1998, således efter nyemissionerna. Av utredningen i målet framgår emellertid att han och B vidtagit ett antal åtgärder för att genomföra den aktuella affärsidén innan emissionerna genomfördes. Dessa åtgärder kan antas ha haft väsentlig betydelse för den värdestegring som uppkommit på aktierna. Vid sådant förhållande får bolaget anses ha varit verksamt redan innan det utomstående ägandet uppkom. Frågan är därmed om det föreligger en sådan undantagssituation som gör att utomståenderegeln kan tillämpas trots att det utomstående ägandet inte har bestått under hela den tid under vilken bolaget varit verksamt. I förevarande fall har sådana omständigheter inte visats föreligga.

Utomstående har ägt del i företaget från det att företaget blev ett fåmansföretag

Utomståenderegeln är tillämplig i en situation där företaget varit ägt av någon utomstående i betydande omfattning alltsedan det blev ett fåmansföretag. Risken för omvandling av arbetsinkomster till kapiatalinkomster, som bestämmelserna i 57 kap. IL ska förhindra, är mindre redan då företaget blir ett fåmansföretag. Detta eftersom utdelning och reavinst tillfaller också de utomstående ägarna. Denna motverkande effekt som utgör grunden för utomståenderegeln finns således redan från det att bestämmelserna i 57 kap. kan bli tillämpliga på andelar i företaget. I en sådan situation behöver inte företaget ha varit ett fåmansföretag under hela femårsperioden (SRN dnr 52–11/D).

Beaktande av tid då andelsägaren tidigare ägt andelar i företaget

Omständigheterna kan vara sådana att den tid under vilken en andelsägare tidigare har ägt andelar i företaget inte ska beaktas. I ett avgörande från HFD var omständigheterna följande. A har varit verksam i X AB under en följd av år. Han hade på 1980-talet ett stort aktieinnehav i bolaget, men avyttrade samtliga sina aktier i juni 1986. Under 1987 och 1988 var bolaget ett helägt dotterbolag till Y AB och A hade under denna tidsperiod inga ägar­intres­sen i X AB. 1989 blev A emellertid på nytt delägare i X AB då han förvärvade en mindre aktiepost. Han hade också en post konvertibla skuldebrev ut­givna av bolaget samt en option att sälja aktierna. Frågan i målet var om man i samband med A:s försälj­ning av aktier i X AB under 1991 och 1992, skulle ta hänsyn till ägar­förhållandena i bolaget inte bara från den tidpunkt då aktierna förvärvades, utan även till för­hållandena under tid då A tidigare innehaft aktier i bolaget. Högsta förvalt­nings­dom­stolen, som fann att den kapitalvinst som uppkommit i sin helhet ska beskattas i inkomstslaget kapital, anförde följande (RÅ 2001 ref. 37 II).

A avyttrade samtliga sina aktier i det aktuella bolaget i juni 1986. Den vinstgenerering som hans arbetsinsats i bolaget kan ha medfört fram till denna tidpunkt får anses realiserad genom den avyttringen. Mot bakgrund av syftet med reglerna i 3 § 12 mom. SIL finns enligt Regeringsrättens mening inte anledning att vid tillämpningen innefatta tid som ligger före det den skattskyldiges ägarintressen i bolaget definitivt har avbrutits genom avyttring till utomstående. Ägarförhållandena i bolaget under tiden fram till juni 1986 bör sålunda inte hindra en tillämpning av utomståenderegeln.

Sedan A åter förvärvade aktier i bolaget har det utomstående ägandet varit betydande. Den utredning som föreligger i målet ger inte heller vid handen att förhållandena i övrigt i tiden efter förvärvet av aktierna varit av den art att sådana särskilda skäl föreligger som enligt 3 § 12 mom. sjätte stycket medför att denna bestämmelse ändå inte skall tillämpas.

Man ska ta hänsyn till om särskilda skäl finns vid bedömningen av om utomståenderegeln ska tillämpas

Den presumerade motverkande effekten vid ett utomstående ägande på minst 30 procent gäller endast i normalfallet. Det kan finnas omständigheter som gör att den skattskyldige ändå kan få en större del av företagets nettobehållning som kapitalinkomst än vad personens andelsinnehav i bolaget medger. Lagtexten ger därför utrymme att beakta särskilda skäl vid prövningen.

I förarbetena nämns några särskilda omständigheter som kan föranleda en sådan annan bedömning (prop. 1989/90:110 s. 468). Där uttalas följande:

Successiv utförsäljning av aktier eller förekomsten av aktier som ger olika utdelning, konvertibla skuldebrev samt options- och terminsavtal avseende bolagets aktier är exempel på sådant som kan medföra att de särskilda reglerna ska tillämpas också när utomståendes aktieinnehav uppgår till 30 % eller mera.

Vidare kommenteras utomståenderegeln i specialmotiveringen (prop. 1989/90:110 s. 704):

Regeln har därför utformats så att det åligger den skattskyldige att visa att förutsättningarna för undantag föreligger. I ett enkelt fall där minst 30 % av aktierna under hela bolagets verksamhetstid har ägts av utomstående och aktierna medför lika rätt, kan det enkelt konstateras att förutsättningar för undantag föreligger. Har aktierna olika rätt till utdelning eller eljest olika karaktär kan bedömning bli svårare, liksom om vinstandelsbevis, konvertibla skuldebrev eller dylikt utfärdats. Även tidigare års förhållanden måste beaktas för att hindra att successiva utförsäljningar, som syftar till att ta ut ackumulerad utdelning eller reavinster efter en försäljning av en minoritetspost av aktierna, leder till icke avsedda skatteförmåner. Om särskilda skäl föreligger ska undantag inte göras. Exempel på sådana särskilda skäl kan vara inbördes avtal som reglerar den faktiska fördelningen av resultatet, korsvisa äganden eller avtal om framtida förvärv. Det bör framhållas att bevisskyldigheten ligger på den skattskyldige och det ligger i sakens natur att denna blir svårare att fullgöra ju mer komplicerade förhållandena är.

Även andra omständigheter skulle kunna innebära att särskilda skäl anses föreligga när man till exempel beaktar förhållandena under den föregående femårsperioden.

Korsvist ägande

Särskilda skäl har ansetts föreligga vid s.k. korsvist ägande. Frågan prövades av Högsta förvaltningsdomstolen i ett överklagat förhandsbesked. Förutsättningarna var följande.

Samtliga sökanden (fysiska personer) var i samma proportioner delägare i X AB och Y AB. En av sökandena var verksam i betydande omfattning i båda bolagen medan övriga delägare var verksamma i sådan omfattning endast i ett av bolagen och inte verksamma alls i det andra bolaget. De passiva delägarnas andel i bolagen översteg 30 procent. Högsta förvaltningsdomstolen fann, med nedanstående motivering, att utomståenderegeln inte är tillämplig vad avser utdelning till ägarna av kvalificerade aktier i respektive bolag. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade följande (RÅ 1999 ref. 28).

Motiven för undantag på grund av delägarskap för utomstående är att dessa i ett sådant fall får så stor del av avkastningen att uttag i form av utdelning eller realisationsvinst inte utgör någon fördel för ägarna av kvalificerade aktier. Ägarförhållandena i X AB och Y AB är emellertid sådana att uttag i form av utdelning inte motverkas av det förhållandet att utomstående i betydande omfattning äger del i företagen. Därför får särskilda skäl anses föreligga att tillämpa bestämmelserna i 3 § 12 b mom. SIL vad gäller ägarna av kvalificerade aktier i respektive bolag.

Även i ett fall där det korsvisa ägandet föreligger genom indirekt ägande av de företag i vilka de indirekta ägarna är verksamma, anser Skatteverket att särskilda skäl får anses föreligga. Utomståenderegeln är då inte tillämplig. Se Skatteverkets ställningstagande om indirekt korsvist ägande.

Indirekt försäljning av företaget till ett annat företag med i huvudsak samma ägare

Utomståenderegeln har inte ansetts tillämplig i ett fall där tre personer överlåtit ett indirekt ägt företag till ett nybildat företag i vilket de tillsammans med utomstående ägt andelar alltsedan företaget bildades. Förutsättningarna i målet är i korthet följande. Personerna A, B och C ägde indirekt via bolagen Å och Ä aktierna X AB. A och C är verksamma i X AB. B är närstående till A. De indirekt ägda aktierna har sålts till det nybildade C AB. C AB har sedan det bildades ägts av utomstående till 31 procent och till resterande del av A, B och C. Eftersom X AB ägs i betydande omfattning av utomstående, via C AB, var frågan om det fanns särskilda skäl att anse att A, B och C:s aktier i C AB ändå ska anses som kvalificerade.

SRN konstaterade att de indirekt ägda aktierna i X AB inte avyttrades av A, B och C till C AB utan av Å och Ä. Vidare ägs C AB till 69 procent av A, B och C själva. Mot den bakgrunden fann SRN att omständigheterna inte var sådana att utomståenderegeln ska anses tillämplig på aktierna i C AB. Högsta förvalningsdomstolen gjorde samma bedömning och fastställde SRN:s förhandsbesked (HFD 2011 not. 88).

Tidigare beskattning i inkomstslaget tjänst

Att en andelsägare som avyttrar en del av sitt andelsinnehav i företaget till en utomstående har tagit upp 100 inkomstbasbelopp av kapitalvinsten som inkomst av tjänst, har inte ansetts vara skäl för att frångå kravet på utomstående ägande under hela femårsperioden. Omständigheterna i målet var följande. Personen A som tidigare ägde samtliga aktier i X AB avyttrade under år 2012 mer än 30 procent av aktierna i bolaget till en utomstående. Av kapitalvinsten togs maximala 100 inkomstbasbelopp upp i inkomstslaget tjänst. Frågan i målet var om detta gör att det finns anledning att bortse från att det utomstående ägandet uppkom först år 2012, när man bedömer om utomståenderegeln är tillämplig. Högsta förvaltningsdomstolen gjorde följande bedömning (HFD 2013 ref. 84).

Hänvisningen i utomståenderegeln till att förhållandena under en föregående femårsperiod ska beaktas syftar bl.a. på ägarförhållandena i företaget. I praxis har ställts som ett närmast absolut krav att ett betydande utomstående ägande bestått under hela den föregående femårsperioden eller den kortare tid under vilket företaget varit verksamt (jfr RÅ 2001 ref. 37 I, RÅ 2008 ref. 58, RÅ 2007 not. 2 och HFD 2012 not. 52).

Av RÅ 2001 ref. 37 I framgår att det för undantag från detta krav måste föreligga mycket speciella omständigheter. I det rättsfall som det regelmässigt hänvisas till i detta samanhang hade den skattskyldige ägt aktier i ett och samma bolag i två olika omgångar. Vid avyttring av de nyförvärvade aktierna beaktades inte ägarförhållandena under den tid då han tidigare ägt aktier i bolaget (RÅ 2001 ref. 37 II).

Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening saknas anledning att i detta fall frångå kravet på ett betydande utomstående ägande under hela femårsperioden.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • HFD 2011-10-25, mål nr 1838-11 [1]
  • HFD 2012-05-22, mål nr 4668-11 [1]
  • HFD 2012-09-24, mål nr 5014-11 [1]
  • HFD 2013 ref. 35 [1]
  • HFD 2013 ref. 84 [1]
  • HFD 2014 ref. 2 [1]
  • HFD 2015 ref. 13 [1]
  • HFD 2015-04-10, mål nr 3760-14 [1]
  • RÅ 1999 ref. 28 [1]
  • RÅ 2001 ref. 37 [1] [2] [3]
  • RÅ 2004 ref. 124 [1]
  • RÅ 2008 ref. 58 [1] [2]
  • RÅ 2009 not. 154 [1] [2]
  • RÅ 2009 ref. 53 [1]
  • RÅ 2010 ref. 4 [1]
  • SRN dnr 52-11/D [1]

Lagar & förordningar

  • Inkomstskattelag (1999:1229) [1] [2]

Propositioner

  • Proposition 1989/90:110 om reformerad inkomst- och företagsbeskattning [1]

Ställningstaganden

  • Utgör indirekt korsvist ägande sådant särskilt skäl som avses i 57 kap. 5 § IL (utomståenderegeln) [1]