Warranter

Vad är en warrant?

En warrant (eng. warrants) är en slags option ofta med lång löptid där villkoren inte är standardiserade. De begrepp och beteckningar som används för warranter är desamma som för optioner. Köpwarranter är vanligast men även säljwarranter förekommer. Den underliggande egendomen är vanligtvis en enskild aktie, ett antal aktier (aktiekorg), aktieindex, råvaror, räntor eller valutor.

Eftersom villkoren inte är standardiserade är det vanligt att varje innehavd warrant ger rätt att köpa en femtedels eller en tiondels aktie till ett på förhand fastställt lösenpris. Av beteckningen på en warrant går det att läsa ut vad den avser. Beteckningarna för warranter liknar beteckningarna för standardiserade optioner. I handeln med optioner och warranter anges slutmånaden med en bokstav. De tolv första bokstäverna i alfabetet (A-L) avser köpoptioner, där A står för januari, B för februari osv. Nästa tolv bokstäver (M-X) avser säljoptioner. Av beteckningen framgår också vilken egendom som är den underliggande egendomen, det år som warranten löper ut, lösenpriset och vilket värdepappersinstitut som har gett ut warranten.

Exempel, warrarantbeteckning

Beteckningen ”Vol4F100NDS” visar att detta är en köpwarrant i Volvo utgiven av Nordea med lösenpriset 100 kr som förfaller i juni 2014. ”Vol” står för att den underliggande egendomen är aktier i Volvo. Siffran (4) efter visar att warranten löper ut år 2014. Bokstaven (F) visar att det är en köpwarrant som löper ut i juni under slutåret. Siffran (100) betyder att lösenpriset är 100 kr och (NDS) står för Nordea som har emitterat warranten. Om det händer något med den underliggande egendomen sker en omräkning av lösenpriset och eller antal warranter.

Normalt fungerar Euroclear som clearingorganisation och utestående warranter registreras i värdepapperssystemet. Man behöver därför inte ha något särskilt depåkonto som för standardiserade optioner för att handla med warranter utan det räcker med ett värdepapperskonto (vp-konto). Omkostnaderna blir därför betydligt lägre än vid handel med standardiserade optioner.

Vad är skillnaden mellan teckningsoptioner och warranter?

De största skillnaderna mellan teckningsoptioner och warranter är att teckningsoptioner ges ut av företag medan warranter ges ut av värdepappersinstitut. Teckningsoptioner ger rätt att teckna aktier i en framtida nyemission i bolaget. Det kommer att innebära fler aktier i bolaget och en utspädning av vinsten samt substansvärdet per aktie. Warranter innebär en rätt att köpa redan befintliga aktier om villkoren är att fysisk leverans kan ske, annars sker en kontantavräkning på slutdagen.

Hur avslutas en affär?

Värdepappersinstitutet som ger ut warranten är utfärdare och den som köper warranten är innehavare. Innehavaren kan välja mellan att

• sälja warranten under löptiden (kvittning)
• begära kontantavräkning på slutdagen (stängning)
• låta warranten förfalla (förfall).

Det kan förekomma warranter där innehavaren också kan välja leverans av den underliggande egendomen (lösen) men det är ovanligt.

Vissa warranter har villkor som innebär att de avslutas i förtid (Knock out).

Om warranten inte har något värde på slutdagen förfaller den. Om den däremot har ett värde på slutdagen kan den avslutas genom en kontant slutavräkning eller leverans av den underliggande egendomen till lösenpriset. Slutavräkning genom lösenprisdifferensen är skillnaden mellan lösenpriset och kursen på den underliggande egendomen vid tidpunkten för lösen. Om en köpwarrant avslutas med levereras vid lösentidpunkten måste innehavaren betala pengar (lösenpriset) för att byta warranterna mot den underliggande egendomen t.ex. aktier. Leverans av aktier på förfallodagen är mycket ovanligt. De flesta warrantaffärer avslutas med kontantavräkning.

Exempel: stängning på slutdagen

Ola har köpt köpwarranter med aktieindexet OMXS30 som underliggande egendom och med ett lösenpris på 1300. På slutdagen står OMXS30 i 1340 vilket innebär att Ola får en kontantavräkning på 40 kr (1340-1300) per innehavd warrant.

Beskattning

En innehavare av en warrant beskattas på samma sätt som innehavaren av en vanlig option. Det innebär att den underliggande egendomen styr hur värdepappret ska behandlas. Aktie- och aktieindexoptioner ska därför beskattas efter samma regler som aktier (48 kap. 2 § IL), valutawarranter beskattas efter samma regler som utländsk valuta (48 kap. 4 § IL) och råvaruwarranter efter samma regler som råvaror (52 kap. 1 § IL).

Det är avyttringen som utlöser beskattningen. Warranten anses vara avyttrad vid kvittning, stängning respektive förfall (44 kap. 4 § IL). Om warranten förfaller värdelös anses den vara avyttrad för 0 kronor på slutdagen. Kapitalförlusten blir då det som innehavaren betalade för warranten, anskaffningsutgiften.

Avslutas affären genom kvittning eller stängning redovisar innehavaren den ersättning han får för warranten som en försäljningsersättning och han får göra avdrag för sin anskaffningsutgift för warranten. Vid lösen köper eller säljer innehavaren den underliggande egendomen. Kostnaden för warranten ska då läggas till anskaffningsutgiften för den genom lösen köpta eller sålda egendomen (44 kap. 19 - 20 §§ IL).

Schablonmetoden får inte användas vid beräkningen av omkostnadsbeloppet för warranter (48 kap 15 § IL).