På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?
Jag förstårOBS: Detta är årsutgåva 2015.14. Visa senaste årsutgåvan.
På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?
Jag förstårPunkt 1 är tillämplig oavsett om personen är självständig yrkesutövare eller anställd och innebär att verksamhetsstatens beskattningsrätt inte begränsas av reglerna om stadigvarande anordning i artikel 14 punkt 1 a) eller av 183-dagarsreglerna i artikel 14 punkt 1 b) och artikel 15 punkt 2.
Punkt 1 överensstämmer med artikel 17 punkt 1 i OECD:s modellavtal. Att artikel 14 inte nämns där beror på att modellavtalet inte längre innehåller några särskilda regler om självständig yrkesutövning.
Punkt 2 har till syfte att förhindra att punkt 1 kringgås genom bildande av bolag som uppbär inkomsterna av artistens eller sportutövarens verksamhet (prop. 1983/84:19 s. 149). Verksamhetsstaten har beskattningsrätt utan hinder av artiklarna 7, 14 och 15. Om ett företag uppbär inkomsterna krävs alltså varken att företaget har hemvist eller fast driftställe i verksamhetsstaten (jämför artikel 7 punkt 1).
Bestämmelsen överensstämmer i sak med artikel 17 punkt 2 i OECD:s modellavtal. Att artikel 14 inte nämns där beror på att modellavtalet inte längre innehåller några särskilda regler om självständig yrkesutövning. Modellavtalets bestämmelse nämner inte heller artikel 7, men att beskattning i dessa fall kan ske oberoende av om företaget har hemvist eller fast driftställe i verksamhetsstaten framgår av punkt 11 i OECD:s kommentar till artikel 17.
Punkt 2 är subsidiär i förhållande till punkt 1 och beskattning enligt punkt 2 får ske endast när artistens eller sportutövarens inkomst inte kan beskattas enligt punkt 1. Punkt 2 utgör inte stöd för att beskatta en arbetsgivares eller arrangörs egna inkomster, till exempel entréavgifter (RÅ 2002 ref. 89).
Punkt 3 om verksamhet som huvudsakligen bekostas med offentliga medel saknar motsvarighet i OECD:s modellavtal.