På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?
Jag förstårOBS: Detta är årsutgåva 2015.14. Visa senaste årsutgåvan.
På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?
Jag förstårNär gäldenären själv ansöker om konkurs räcker det i regel att han eller hon själv uppger sig vara på obestånd.
En gäldenär kan själv inge en konkursansökan. I sådant fall behöver inte obeståndet vara styrkt utan det räcker i regel med gäldenärens egna uppgifter om detta (2 kap. 7 § KonkL).
En gäldenärs uppgift om att denne är på obestånd måste lämnas i själva konkursmålet för att den här presumtionsregeln ska vara tillämplig. Om en skattskyldig i en anstånds- eller ackordsansökan lämnar uppgift om att han eller hon inte förmår betala sina skatteskulder kan inte dessa uppgifter åberopas av Skatteverket som en presumtion för obestånd. Om Skatteverket ansöker om konkurs i ett sådant fall måste verket argumentera för att gäldenären är på obestånd utan stöd av någon presumtionsregel.
Gäldenären hade i brev till borgenären uppgett att gäldenären inte kunde betala en förfallen skuld. Borgenären åberopade vid konkursförhandlingen att gäldenären inte betalat trots upprepade anmaningar. Presumtionsregeln var inte tillämplig (se NJA 1982 s. 641).