Skattesatser på el

Skattesatser

Energiskatten för 2015 utgör

1. 0,5 öre per kilowattimme för el som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling
2. 0,5 öre per kilowattimme för el som förbrukas i skepp som används för sjöfart och som har en bruttodräktighet om minst 400, när skeppet ligger i hamn och spänningen på den el som överförs till skeppet är minst 380 volt
3. 19,4 öre per kilowattimme för annan el än som avses under 1 och 2 och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 § LSE
4. 29,4 öre per kilowattimme för el som förbrukas i övriga fall.

Bestämmelser om skattesatser finns i 11 kap. 3 § LSE. I första stycket av bestämmelsen anges de olika skattesatserna. I andra stycket anges att för kalenderåret 2011 och efterföljande kalenderår ska energiskatt betalas med ett belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i första stycket angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som avser förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2009. Beloppen avrundas till hela tiondels ören.

I tredje stycket anges att regeringen före november månads utgång fastställer de omräknade skattebelopp som ska tas ut för påföljande kalenderår.

Skattebeloppen för 2015 har fastställts av regeringen i förordning (2014:1328) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt på elektrisk kraft för år 2015.

Lägre skatt för el som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen

Begreppet industriell verksamhet har betydelse för vilken skattesats som ska tas ut. Den som bedriver en industriell verksamhet har rätt till skattesatsen 0,5 öre per kilowattimme endast för den el som förbrukas i själva tillverkningsprocessen.

Skatteverket anser att avgörande för om industriell verksamhet föreligger är i regel om den huvudsakliga verksamheten i företaget är att anse som industriell. Med företag avses här även en del av en juridisk person om verksamheten i denna del bedrivs självständigt i förhållande till den övriga verksamheten. Elförbrukning kan anses ha skett i industriell verksamhet även när den huvudsakliga verksamheten i företaget inte är att anse som industriell om förbrukningen har skett i en verksamhet som utgör en integrerad del av ett annat företags industriella verksamhet.

SNI-koder

I den officiella statistiken tillämpas en näringsgrensindelning som benämns Svensk näringsgrensindelning (SNI). SNI-standarden kan användas som en allmän vägledning till vad som avses med industriell verksamhet (jfr. prop. 1991/92:150 bilaga I:5 s. 16).

Nu gällande version är SNI 2007. Den är liksom föregående versioner fastställd av Statisiska Centralbyrån (SCB). Den bygger på EU:s näringsgrensindelning NACE. SNI är primärt en aktivitetsindelning. Produktionsenheter, som företag och arbetsställen, klassificeras efter den aktivitet som bedrivs. Ett företag eller arbetsställe kan ha flera aktiviteter och därmed flera SNI-koder.

En branschkod enligt SNI består av fem siffror, av vilka de fyra första måste överensstämma med NACE. Den femte siffran i SNI används för att kunna göra egna nationella indelningar.

SNI delas in i 21 avdelningar (A–U), varav avdelning B ”Utvinning av mineral” och avdelning C ”Tillverkning” räknas som industriella i detta sammanhang. Inom varje avdelning finns det underavdelningar som delas upp i huvudgrupper. Huvudgrupperna och underliggande nivåer är sifferkodade. Avdelning B och C omfattar SNI-koder vars första två siffror ligger i intervallet 05−33.

Innehållsbeskrivningar och kodnycklar finns publicerade i SCB:s Meddelanden i samordningsfrågor, MIS. Till hjälp för att kunna finna SNI-koden för en viss aktivitet har SCB tagit fram listor som är alfabetiskt sorterade eller sorterade efter SNI-kodnummer. Det finns även översättningslistor mellan SNI 2002 och SNI 2007. Publikationer kan beställas från SCB. En del av materialet finns även på SCB:s webbsida www.scb.se.

Fryslagring av produkter

Skatteverket gör följande bedömning för el som förbrukas för fryslagring av produkter som är färdiga för försäljning:

Skatteverket anser att el som förbrukats för fryslagring av produkter som är färdiga för försäljning inte ska anses förbrukad i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet i den mening som avses i 11 kap. 3 § LSE. Det saknar betydelse för bedömningen om fryslagringen sker hos det företag som fryst in produkterna eller om fryslagringen sker hos någon annan än den som fryst in produkterna.

Rättsfall: Annan abonnent än den som bedriver tillverkningen

Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt att för el som förbrukats i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen ska den s.k. industriskattesatsen tas ut oavsett om den som bedriver tillverkningen står för elabonnemanget eller inte. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att lagtexten inte ställer upp några ytterligare krav för att industriskattesatsen ska få tillämpas än att elen förbrukats i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen. Den omständigheten att elen förbrukats i en verksamhet som bedrivits av en annan än den som haft ifrågavarande leveransavtal med elleverantörerna ansågs därför sakna betydelse i målen (RÅ 2005 ref. 24).

Rättsfall: Hamnbolags transport av råvaror till tillverkningsindustri

Kammarrätten har funnit att den el som ett bolag som bedriver hamnverksamhet förbrukat för transportband och kranar i samband med hantering av en tillverkningsindustris råvaror i hamnen är sådan el som förbrukats i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet. (KRSU 2006-10-23, mål nr 3416-3421-05).

Rättsfall: Forskning och utveckling för tillverkande industri

Kammarrätten fann att ett forsknings- och utvecklingsbolags verksamhet i livsmedelsbranschen ska ses som en integrerad del av det tillverkande bolagets industriella tillverkning (KRSU-2009-05-29, mål nr 303-304-08).

Rättsfall: Forskning och utveckling, slutmontering och kvalitetssäkring

Kammarrätten bedömde att ett företag som, utöver forskning och utveckling samt partihandel, även bedriver slutmontering och kvalitetssäkring av produkter från kontraktstillverkare, inte har sådan verksamhet som kan hänföras till industriell tillverkning. Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning att bolagets verksamhet inte kan ses som en integrerad del av den industriella tillverkningsprocess som kontraktstillverkarna bedriver. Överklagandet avslogs därför (KRSU 2013-10-22, mål nr 1291-1296-13).

Rättsfall: Forskning och utveckling av mobiltelefoner

Kammarrätten bedömde att ett bolags framställning av mobiltelefoner i Sverige utgör ett led i bolagets forsknings- och utvecklingsarbete. De tillverkade telefonerna utgör tidiga produktionsserier av nya mobiltelefoner och används bl.a. till olika former av typprovningar hos kunderna. Ingen av dessa telefoner distribueras till kunder mot ersättning. Massproduktionen sker i en fabrik i Kina som bolaget äger tillsammans med den kinesiska staten. Utöver ett visst ägarmässigt samband saknas samband i övrigt mellan företagen t.ex. gällande geografi, personal och utrustning. Kammarrätten påpekade att det inte heller kan uteslutas att fabriken i Kina även hade andra uppdragsgivare. Bolagets verksamhet ansågs inte ingå som en integrerad del av den tillverkningsprocess som bedrivs utomlands (KRSU 2014-10-02, mål nr 2556-2559-12).

Rättsfall: Tillverkning av portionsförpackade matlådor

Kammarrätten har funnit att den el som förbrukats i ett bolag som tillverkar cirka 13 500 portioner i veckan av portionsförpackad kyld färdiglagad mat för förbrukning inom äldreomsorg och liknande har förbrukats i industriell verksamhet (KRSU 2007-06- 20, mål nr 3504-3510-06).

Kammarrätten har funnit att den el som förbrukats i ett bolag som tillverkar cirka 28 000 portioner i veckan av portionsförpackad kyld färdiglagad mat samt storförpackningar med kyld mat till gruppboenden har förbrukats i industriell verksamhet (KRSU 2007-06-20, mål nr 3500-3503-06).

Rättsfall: Rengöring m.m. av last- och förpackningsenheter

Ett företag hyr ut last- och förpackningsenheter till kunder som är anslutna till systemet. Enheterna fylls med varor som skickas vidare till dagligvaruhandeln. Enheterna skickas därefter till uthyrningsföretagets tvättanläggningar för kontroll, sortering, underhåll, tvättning, reparation och kvalitetskontroll. Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning att den huvudsakliga delen av uthyrningsföretagets verksamhet är hänförlig till uthyrning av övrig utrustning och därför inte kan klassificeras som tillverkning i industriell verksamhet (KRSU 2014-09-16, mål nr 1887-12).

Rättsfall: Pulvriserat kol för värmeproduktion

Kammarrätten gjorde samma bedömning som länsrätten avseende en värmeproducent som framställde pulvriserat kol som sedan används för värmeproduktion. Ostridigt var att värmeproducentens huvudsakliga verksamhet inte utgör industriell verksamhet. Frågan var om framställningen av pulvriserat kol ska betraktas som industriell verksamhet eller som en del av den huvudsakliga verksamheten. Länsrätten menade att man vid gränsdragningen mellan vilken produktion som är att hänföra till den huvudsakliga verksamheten och verksamhet som kan betecknas som fristående industriell verksamhet måste beakta omständigheterna i det enskilda fallet. Avgörande bör vara hur självständig den kompletterande verksamheten är i förhållande till den huvudsakliga. Länsrätten fann, bl.a. med beaktande av att bolaget uppgett att det inte är ett realistiskt alternativ att köpa pulvriserat kol annat än om pulvriseringen sker i omedelbar anslutning till anläggningen, att verksamheten i detta fall inte är tillräckligt självständig för att kunna betraktas som egen industriell verksamhet (KRSU 2007-06-20, mål nr 1054-07).

Rättsfall: Framställning av is till skridskobana

Kammarrätten har funnit att den el som förbrukats av ett bolag för att framställa is till en skridskobana inte har förbrukats i industriell verksamhet (KRSU 2008-11-07, mål nr 301-08).

Rättsfall: Kund- och marknadsanpassning av försålda lastbilar

Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning att ett företag som kund- och marknadsanpassar försålda lastbilar m.m. genom montering av tillbehör och ombyggnad av fordonen på bolagets verkstäder inte bedriver sådan verksamhet som utgör industriell tillverkningsprocess (KRSU 2013-04-30, mål nr 1937-12).

Rättsfall: Uthyrningsföretags reparationer av egna maskiner och fordon

Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning att ett uthyrningsföretags reparationer av egna maskiner och fordon inte ska hänföras till industriell tillverkning (KRSU 2013-04-26, mål nr 1826-12).

Rättsfall: Livsmedelshandels styckning av kött, matberedning m.m.

Kammarrätten ansåg i likhet med förvaltningsrätten att en livsmedelshandels styckning av kött, beredning och hållbarhets-behandling av fisk, skal- och blötdjur, frukt, bär och grönsaker inte ska betraktas som industriell tillverkning. Kammarrätten menade att dessa delar av verksamheten inte är självständiga utan framstår som naturliga delar av den huvudsakliga verksamheten, dvs. livsmedelshandel (KRSU 2013-04-26, mål nr 2711–2717-12).

Rättsfall: Tillverkning av plastgranulat

Kammarrätten bedömde att ett företags tillverkning av plastgranulat från diverse plastspill utgör industriell tillverkningsprocess. Tillverkningen sker i flera steg genom att inhandlad plast mals, blandas, smälts och pressas till plaststänger som klipps av i lämplig storlek. Granulatet används sedan som råvara i en tillverkningsprocess (KRSU 2013-04-26, mål nr 1900-12).

Rättsfall: Biltestanläggning

Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt att el som levereras till en biltestanläggning för uppvärmning av garage- och verkstadslokaler, nedkylning i klimatkammare samt uppvärmning och konstfrysning av landbaserade testbanor inte ska anses förbrukad i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen (HFD 2013 ref. 57).

Rättsfall: Tryckhöjning av biogas vid detaljhandelsdepåer

Kammarrätten har bedömt att el som förbrukats för tryckhöjning av biogas vid detaljhandelsdepåer inte förbrukas vare sig för framställning av energiprodukt eller industriell tillverkning.Tryckhöjningen ansågs ingå i försäljningsledet. (KRSU 2014-12-12, mål nr 1430-1436-14)

Rättsfall: Spannmåls- och utsädeshantering

Ett avsteg från SNI görs i ett förhandsbesked om förbrukning i en anläggning där spannmåls- och utsädeshantering bedrevs av en lantmannaförening. Verksamheten bestod bl.a. av torkning, rensning och sortering och bedrevs i en stor anläggning med avancerad teknik. Enligt förhandsbeskedet skulle denna verksamhet anses som industriell.

I ett annat förhandsbesked var det fråga om en stor silo- och torkanläggning som var belägen på ett fideikommiss egen mark. Verksamheten i denna anläggning ansågs inte som industriell. Motiveringen var bl.a. att varken den omständigheten att spannmål mottas från andra jordbruk eller att den mängd spannmål som hanteras i anläggningen är betydande kan medföra att hanteringen förlorar sin jordbrukskaraktär. Förhandsbeskedet överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen som inte ändrade beskedet (RÅ 1989 not. 412).

Lägre skatt för el som förbrukas vid yrkesmässig växthusodling

Elförbrukning vid yrkesmässig växthusodling är berättigad till den lägsta skattesatsen. Skattesatsen 0,5 öre per kilowattimme tillämpas för all elförbrukning vid den yrkesmässiga växthusodlingen. Det finns alltså inte någon begränsning till vissa processer så som för industriell verksamhet.

Lägre skatt för el som förbrukas i vissa skepp

Den lägre skattesatsen för s.k. landström gäller inte när skeppet används för privat ändamål eller när skeppet är upplagt eller på ett varaktigt sätt är taget ur trafik (11 kap. 3 § fjärde stycket LSE).

Med användning för privat ändamål avses annan användning än

1. transport av passagerare eller varor mot ersättning eller tillhandahållande av andra tjänster mot ersättning
2. offentliga myndigheters användning eller användning för offentliga myndigheters räkning
3. frivilliga försvarsorganisationers användning
4. sjöräddning, brandövervakning och liknande verksamhet, eller övning och utbildning för sådan verksamhet, som utförs av ideella organistationer, eller
5. yrkesmässigt fiske (1 kap. 11 § LSE)

Bestämmelsen om vad som avses med användning för privat ändamål träder i kraft den 1 juli 2015. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Lägre skatt för el som förbrukas i vissa kommuner

Vissa kommuner omfattas av den lägre skattesatsen 19,4 öre per kilowattimme. Denna gäller för samtliga kommuner i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län; Sollefteå, Ånge och Örnsköldsvik i Västernorrlands län; Ljusdal i Gävleborgs län; Malung-Sälen, Mora, Orsa och Älvdalen i Dalarnas län och Torsby i Värmlands län (11 kap. 4 § LSE).