OBS: Nedan visas versionen från 4 nov 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 4 nov 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Här beskrivs avdragsrätten för inköp som används både i skattepliktig verksamhet och privat och vilka konsekvenser som följer av det.

Tillgångar som enbart nyttjas privat

Den som gör ett inköp som är för privat bruk eller mer generellt för andra ändamål än verksamheten, kan inte vid inköpstidpunkten anses agera i egenskap av en beskattningsbar person, vilket är en förutsättning för avdragsrätt. Inköp av en tillgång – oberoende av vem som använder den – som bara nyttjas för privat bruk kan inte anses ha ett direkt samband med företagets skattepliktiga transaktioner. Ett sådant inköp ger därför, enligt huvudregeln i 8 kap. 3 § ML, inte rätt till avdrag för ingående skatt. Detta gäller även inköp för anställdas privata bruk.

Skatteverket anser att ett bolag inte har rätt till avdrag för ingående skatt för varor och tjänster som är inköpta för att användas privat av ägare och anställda – direkt eller genom en personalstiftelse. Det kan t.ex. gälla byggnader och båtar köpta av ett AB.

Detta gäller oavsett om byggnaden, båten etc. i ett senare skede överlåts till en personalstiftelse eller om tillgången blir kvar i AB:s ägo. Avdragsrätt för ingående skatt medges inte eftersom den ingående skatten inte har någon direkt och omedelbar koppling till AB:s skattepliktiga transaktioner. Den ingående skatten är i stället direkt hänförlig till en tillgång som är avsedd att helt och hållet användas av ägarna eller de anställda för privat bruk. Skatteverket anser vidare att avdragsrätten inte påverkas av om ägaren eller den anställde får nyttja tillgången kostnadsfritt, mot särskild avgift eller mot ett brutto- eller nettolöneavdrag eftersom en sådan låneverksamhet inte kan anses vara omsättning i en yrkesmässig uthyrningsverksamhet, jfr RÅ 1999 ref. 37 och RÅ 1999 not. 176.

Om ett AB i stället låter en personalstiftelse i eget namn uppföra byggnaden eller köpa tillgången eller ansvara för driftkostnader m.m. anser Skatteverket att personalstiftelsen inte har rätt till avdrag för ingående skatt. Den ingående skatten är då direkt hänförlig till en tillgång som ska användas av AB:s anställda. Någon direkt och omedelbar koppling mellan den ingående skatten på inköpen och skattepliktiga transaktioner finns alltså inte hos personalstiftelsen. Ingående skatt som gäller kostnader av personalvårdskaraktär kan dock under vissa förutsättningar vara avdragsgill.

Inköp som delvis nyttjas i verksamhet

Skatteverket anser att vid gemensamma inköp av investeringsvaror som delvis ska nyttjas i verksamhet som medför skattskyldighet och som delvis ska nyttjas privat eller för annat rörelsefrämmande ändamål kan den skattskyldige enligt EU-rättslig praxis välja att

  • behandla denna vara i sin helhet som en tillgång i rörelsen
  • behandla den i sin helhet som en privat tillgång, vilket innebär att den helt utesluts från mervärdesskattesystemet
  • låta den ingå i rörelsen till den del den faktiskt används i denna (C-291/92 Armbrecht punkt 20, C-415/98 Bakcsi punkterna 24−34, C-269/00 Seeling punkterna 40–41 och C-434/03 Tijmens punkt 23).

Det som gäller vid delvis privat bruk gäller även vid delvis användning för annat rörelsefrämmande ändamål (se Uttag av tjänster i allmänhet).

Med investeringsvaror ska här förstås varor som normalt används över längre tid och som bokföringsmässigt i normalfallet är anläggningstillgångar på vilka avskrivningar görs.

Hänförs till rörelsen helt

Om den skattskyldige väljer att behandla investeringsvaror som används både yrkesmässigt och privat som tillgångar i rörelsen, är den ingående skatten på inköpet av tillgångarna i princip helt och omedelbart avdragsgill (C-97/90 Lennartz punkt 26, C-415/98 Bakcsi punkt 25, C-269/00 Seeling punkt 41 och C-460/07 Puffer punkt 40).

Det framgår av artiklarna 26.1 a och 75 i mervärdesskattedirektivet att om den ingående skatten på en vara som hänförts till rörelsen kan dras av helt eller delvis ska användningen av varan för den skattskyldiges eller hans anställdas privata behov eller för rörelsefrämmande ändamål jämställas med tillhandahållande av tjänst mot vederlag. Uttagsbeskattning ska då ske och underlaget består av hela kostnaden för att tillhandahålla tjänsten (C-97/90 Lennartz punkt 26, C-415/98 Bakcsi punkt 30, C-269/00 Seeling punkt 42, C-434/03 Tijmens punkt 25 och C-460/07 Puffer punkt 41).

Ovanstående innebär att vid inköp av investeringsvaror, exempelvis maskiner, datorutrustning och andra fordon än motorcyklar och personbilar i ML:s mening, får den nämnda valfriheten att tillföra hela varan till den ekonomiska verksamheten gälla. Om verksamheten fullt ut medför skattskyldighet kan en skattskyldig göra avdrag för hela den ingående skatten på varan, trots att den till viss del används privat. Den användning som sker för privat bruk, eller annars för annat ändamål än den egna verksamheten av den beskattningsbara personen eller av personalen, ska sedan uttagsbeskattas i enlighet med bestämmelsen i 2 kap. 5 § första stycket 2 ML som motsvaras av artikel 26.1 a i mervärdesskattedirektivet. Detta gäller dock inte om den ingående skatten är hänförlig till en fastighet.

Hänförs till rörelsen delvis

Om en skattskyldig väljer att i stället endast delvis hänföra investeringsvaran till verksamheten ska den ingående skatten på inköpet proportioneras. Fördelningen mellan den del som används i verksamheten och den del som används för privat bruk eller för annat rörelsefrämmande ändamål ska då ske på grundval av användningen under inköpsåret (C-291/92, Armbrecht, punkt 21). Användningen för andra ändamål än rörelsen medför då inte uttagsbeskattning. Möjligheterna till jämkning är begränsade till den del av varan som hänförts till verksamheten, se vidare om jämkning. Vid avyttring av investeringsvaran behöver utgående skatt debiteras och redovisas enbart på den del av varan som hänförts till verksamheten.

Hänförs till privata tillgångar

Den skattskyldige har också möjlighet att vid inköpet helt hänföra investeringsvaran till de privata tillgångarna. Eftersom varan i sådana fall ligger helt utanför verksamheten saknas rätt till avdrag för någon del av den ingående skatten på inköpet (jfr C-415/98, Bakcsi, punkterna 26–27). Någon möjlighet till att senare jämka den ingående skatten finns inte heller (jfr C-460/07, Puffer, punkterna 43–44). Vid avyttring av varan behöver då inte utgående skatt betalas.

Att ett inköp av en investeringsvara som ska användas för privat bruk också till viss del ska användas för den ekonomiska verksamheten är en bevisfråga som får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Det är den skattskyldige som yrkar avdraget som har bevisbördan för att varan ska användas i den ekonomiska verksamheten.

Inköp som gäller fastigheter

Vid inköp som gäller en fastighet, som används både i verksamheten och för eget eller personalens privata bruk eller annat ändamål än den egna verksamheten, ska den ingående skatten proportioneras och avdrag kan endast medges till den del fastigheten används i verksamheten (artikel 168a.1 i mervärdesskattedirektivet samt 8 kap. 4 a–c §§ ML). Det gäller vid inköp av både varor och tjänster som hänför sig till en fastighet. Det gäller även för tjänster som gäller ny-, till- eller ombyggnad och andra värdehöjande åtgärder på fastigheter. Bestämmelsen gäller dock inte en stadigvarande bostad som omfattas av avdragsförbudet som följer av 8 kap. 9 och 10 §§, eller ingående skatt som är avdragsgill enligt 10 § ML.

Någon möjlighet att göra fullt avdrag för att sedan uttagsbeskatta den privata användningen finns därför inte för ingående skatt som gäller fastigheter. Någon uttagsbeskattning, av en sådan fastighet som avses i 8 kap. 4 a § ML, enligt 2 kap. 5 § ML ska inte ske om användningen för verksamheten minskar (8 kap. 4 c § ML).

Tjänster som gäller värdehöjande åtgärder på en fastighet kan jämställas med inköp av en investeringsvara. Om användningen i verksamheten ändras i förhållande till den som gällde vid inköpet av en ny-, till- eller ombyggnad kan i stället jämkning enligt 8 a kap. ML bli aktuell vid såväl minskad som ökad användning i verksamheten.

Kostnader gällande lastbilar

Fordon, som i mervärdesskattehänseende är lastbilar och bussar, behandlas som andra varor.

Om du vill veta om avdragsregler för personbilar och motorcyklar se personbilar.

Privat användning vid inköp av lastbil

Enligt EU-rätten är det valfritt för den skattskyldige att välja metod för att tillgodoföra sig avdrag för ingående skatt vid anskaffning av tillgångar avsedda för användning både i verksamheten och privat. I det fall avdrag görs för hela den ingående skatten och privat nyttjande av tillgången finns ska uttagsbeskattning ske (2 kap. 5 § första stycket 2 ML). Om den skattskyldige väljer att begränsa sin avdragsrätt till följd av det privata nyttjandet ska ingen uttagsbeskattning ske.

Privat användning vid leasing av lastbil

Leasing av lastbil är köp av en tjänst. Vid leasing av lastbil, som delvis ska användas privat, ska den ingående skatten proportioneras av den skattskyldige. Det gäller både skatten på leasingavgiften och på övriga kostnader. Avdragsrätt finns då för den del av den ingående skatten som avser användning i verksamhet som medför skattskyldighet och någon uttagsbeskattning av privat användning ska därför inte ske. Se även inköp av tjänster.

Om den hyrda lastbilen helt ska användas i en verksamhet som medför skattskyldighet, har den skattskyldige full avdragsrätt för ingående skatt på leasingavgiften och andra kostnader. Om det därefter tillfälligt skulle förekomma privat användning ska uttagsbeskattning ske (2 kap. 5 § första stycket 2 ML).

Avdragsrätt för förbrukningsvaror

För förbrukningsvaror såsom drivmedel, foder, papper m.m. ska i stället en uppdelning av den ingående skatten på inköpet göras. När det gäller drivmedel för personbilar, se personbilar. Denna fördelning ska göras med utgångspunkt i användningen av varan för den verksamhet som medför skattskyldighet respektive användningen för andra ändamål. Kan andelen inte fastställas, får avdragsbeloppet i stället bestämmas genom uppdelning efter skälig grund.

Inköp av investeringsvaror eller tjänster som delvis nyttjas i icke-ekonomisk verksamhet

Den ovan nämnda valfriheten i fråga om investeringsvaror gäller inte om en investeringsvara köps för att användas för både en ekonomisk verksamhet och en icke-ekonomisk verksamhet (C-515/07, VNLTO). Ett exempel på en icke-ekonomisk verksamhet kan vara en helt bidragsfinansierad verksamhet (se RÅ 2010 ref. 98 samt avsnitt bidragsfinansierad verksamhet).

När varor eller tjänster köps för att användas både för en verksamhet som medför skattskyldighet och för en verksamhet som faller utanför tillämpningsområdet för mervärdesskatt har den skattskyldige bara rätt till avdrag för den ingående skatten till den del varorna och tjänsterna ska användas för omsättningar som medför skattskyldighet. I sådana situationer finns därför inte någon valfrihet till fullt avdrag och uttagsbeskattning. Skatteverket anser dock att vid ändrad användning av investeringsvaran kan reglerna om jämkning av ingående skatt bli aktuella, se även Grundläggande förutsättningar för jämkning.

Inköp av tjänster

Vid inköp av tjänster finns normalt inte skäl att ur neutralitetssynpunkt låta den skattskyldige få göra fullt avdrag och uttagsbeskatta en del av förbrukningen. När tjänster köps är det ofta klart redan vid tidpunkten för inköpet i vilken omfattning tjänsten kommer att förbrukas i verksamhet för vilken avdragsrätt föreligger. Några avgöranden från EU-domstolen som innebär att det skulle finnas en valfrihet vid inköp av tjänster i allmänhet finns inte. Uttagsbeskattning för användande av vara på det sätt som menas i artikel 26.1 a i mervärdesskattedirektivet kan inte heller komma ifråga och en avdragsrätt grundad på en sådan uttagsbeskattning blir då inte aktuell. Vid inköp av tjänster som exempelvis telefoni, resor, hyra etc. ska därför den ingående skatten på inköpet proportioneras. Avdragsrätt finns för den del av den ingående skatten som gäller förbrukning i verksamhet som medför skattskyldighet. Ett sådant synsätt ligger i linje med bestämmelsen i artikel 168 i mervärdesskattedirektivet enligt vilken avdrag bara ska medges till den del en vara eller tjänst ska användas för den beskattningsbara personens skattepliktiga transaktioner. Kan den del av användningen som gäller verksamhet som medför skattskyldighet inte fastställas får avdragsbeloppet bestämmas genom uppdelning efter skälig grund.

Avdragsförbud

Vad som ovan sagts om möjlighet att få fullt avdrag genom att tillföra en investeringsvara helt till rörelsen och sedan uttagsbeskatta den användning som inte omfattas av mervärdesskattesystemet gäller inte om ett avdragsförbud är tillämpligt, t.ex. avdragsförbudet för personbilar. Om avdrag p.g.a. ML:s avdragsförbud inte medges vid inköpet av investeringsvaran ska användningen för privat bruk eller rörelsefrämmande ändamål inte uttagsbeskattas.

Blandad verksamhet

Valfriheten gäller inte heller vid inköp som är gemensamma för verksamhet som medför skattskyldighet och verksamhet som består i från skatteplikt undantagna transaktioner, s.k. blandad verksamhet. En fördelning av den ingående skatten ska då göras vid inköpet i enlighet med 8 kap. 13 § ML. Om användningen senare förändras kan avdraget i stället korrigeras genom jämkning enligt 8 a kap. ML.

Referenser på sidan

Domar & beslut

EU-författningar

  • RÅDETS DIREKTIV 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt [1] [2] [3] [4] [5]

Lagar & förordningar

Ställningstaganden

  • Avdragsrätt för ingående skatt på förvärv för de anställdas privata bruk - direkt eller genom personalstiftelse [1]
  • Avdragsrätt för mervärdesskatt på investeringsvaror som används både i verksamheten och för privat bruk [1]
  • Jämkning när investeringsvaror används i rörelsen både för ekonomisk och för icke-ekonomisk verksamhet [1]