Vad är en underprisöverlåtelse?

Lagreglerad definition

Med en underprisöverlåtelse avses att man överlåter en tillgång som ingår i en näringsverksamhet utan att ta betalt, eller till ett pris som är lägre än marknadsvärdet (underpris). Underpriset får inte vara affärsmässigt motiverat och villkoren i 23 kap. 14–29 §§ IL måste vara uppfyllda (23 kap. 3 § IL).

Huvudregeln vid överlåtelser till underpris är att överlåtaren uttagsbeskattas

Huvudregeln när man överlåter en tillgång från en näringsverksamhet utan att ta betalt, eller till ett pris som är lägre än marknadsvärdet, utan att detta är affärsmässigt motiverat är att överlåtaren ska uttagsbeskattas. Även i vissa andra situationer ska uttagsbeskattning ske (22 kap. 2-6 §§ IL).

När ett företag som har överlåtit en tillgång uttagsbeskattas för överlåtelsen kan det bli beskattningskonsekvenser även för delägarna i det överlåtande företaget. Det kan också bli beskattningskonsekvenser för förvärvaren och även för delägare i det förvärvande företaget.

Om överlåtelsen uppfyller bestämmelserna om underprisöverlåtelser i 23 kap. IL, ska någon uttagsbeskattning inte ske (23 kap. 9 § IL). Underprisreglerna i 23 kap. IL reglerar hur man ska hantera även övriga beskattningskonsekvenser som kan uppkomma vid en uttagsbeskattning.

Läs mer under Uttag ur näringsverksamhet.

Vilka former av överlåtelser omfattas?

Med begreppet överlåtelse avser man både onerösa och benefika överlåtelser. Som exempel omfattas utdelning, tillskott, gåva och bodelning av annan anledning än makes död. Däremot omfattas inte överlåtelser då äganderätten övergår genom bodelning med anledning av makes död eller genom arv eller testamente (prop. 1998/99:15 s. 151 och prop. 1998/99:15 s. 270).

Gåva av en hel näringsverksamhet omfattas inte alltid

När man ger bort en hel näringsverksamhet som består av lagerfastigheter som gåva omfattas överlåtelsen, enligt praxis, inte alltid av underprisreglerna i 23 kap. IL, se Rättsfall: gåva av hel näringsverksamhet med lagerfastigheter nedan. Gåva av en hel näringsverksamhet som består av annat än lagerfastigheter omfattas i regel av underprisreglerna, se Rättsfall: gåva av hel näringsverksamhet med annat än lagerfastigheter nedan.

Rättsfall: gåva av hel näringsverksamhet med lagerfastigheter

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att en överlåtelse av en hel näringsverksamhet som bestod av fastigheter som var lagertillgångar inte omfattades av reglerna om underprisöverlåtelser. Överlåtelsen hade skett till underpris, d.v.s. under marknadsvärdet, men över det skattemässiga värdet och under taxeringsvärdet. Frågan var om överlåtaren skulle beskattas för mellanskillnaden mellan ersättningen (övertagna skulder) och fastigheternas skattemässiga värden. Domstolen kom fram till att en sådan gåvosituation inte omfattas av reglerna om underprisöverlåtelser i 23 kap. IL, och i överensstämmelse med tidigare praxis skulle någon uttagsbeskattning inte ske. Förvärvarna trädde därför in i överlåtarens skattemässiga situation (RÅ 2004 ref. 42).

Högsta förvaltningsdomstolen gjorde motsvarande bedömning i RÅ 2009 not. 72, ett fall med likartade omständigheter, men där förvärvaren avsåg att ta upp lagerfastigheterna i bokföringen till ett högre värde än de skattemässiga värdena. Förvärvaren tar i ett sådant fall över överlåtarens skattemässiga värden, vilket innebär att det skattemässiga värdet kommer att skilja sig från värdet i bokföringen (RÅ 2009 not. 72).

Rättsfall: gåva av hel näringsverksamhet med annat än lagerfastigheter

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i RÅ 2007 ref. 50 att en överlåtelse av en hel näringsverksamhet som bestod av ett fartyg med tillhörande inventarier (partrederi) omfattades av reglerna om underprisöverlåtelser. Överlåtelsen skedde i samband med ett genarationsskifte och omfattade hela näringsverksamheten och hade karaktären av gåva. Ersättningen (övertagna skulder) var högre än det skattemässiga värdet, men lägre än marknadsvärdet. Någon äldre praxis som omfattar en sådan överlåtelse finns inte (till skillnad mot den äldre praxis som finns vid gåva av fastigheter). Överlåtaren skulle beskattas vid överlåtelsen (RÅ 2007 ref. 50).

Övervägandena som ligger bakom reglerna om underprisöverlåtelser

Reglerna om underprisöverlåtelser infördes 1999. Syftet med reglerna är att de ska underlätta vid omstruktureringar på det sättet att någon omedelbar beskattning inte ska ske vid sådana överlåtelser till underpris där överlåtaren enligt 22 kap. IL egentligen skulle uttagsbeskattats som om tillgången hade sålts till marknadsvärdet. Tanken var att det skulle bli lättare att förutse i vilka fall omstruktureringar kan genomföras utan att det blir någon omedelbar beskattning. Det ska inte vara fråga om att några definitiva skattelättnader uppstår, utan reglerna ska ge möjlighet till uppskov med beskattningen.

Villkor för att förhindra otillbörliga skatteförmåner

I reglerna, som finns i 23 kap. IL, specificeras under vilka förutsättningar man kan gå ifrån huvudregeln om uttagsbeskattning, och därmed slippa uttagsbeskattning. De villkor som ska vara uppfyllda är konstruerade utifrån tanken att en överlåtelse enligt underprisreglerna inte får medföra någon otillbörlig skatteförmån.

Ingen särskild skatteflyktsregel har införts

För att förhindra att en överlåtelse enligt underprisreglerna ger upphov till otillbörliga skatteförmåner, har man i lagtexten utformat specifika villkor för att reglerna ska få tillämpas. I förarbetena diskuterade man om det behövdes ett mer allmänt hållet krav på att överlåtelsen inte får medföra någon otillbörlig skatteförmån. Företagsskatteutredningen ansåg dock inte att det behövdes någon specifik skatteflyktsregel för att fånga upp oförutsedda otillbörliga skatteförmåner. Regeringen avvisade också tanken på att införa en mer allmän regel om att uttagsbeskattning ska ske om överlåtelsen skett för att uppnå en otillbörlig skatteförmån, eftersom det skulle innebära att osäkerheten om hur en underprisöverlåtelse ska behandlas består.

Företagsskatteutredningen ansåg att lagen mot skatteflykt inte skulle vara tillämplig på sådana förfaranden som täcks av reglerna om underprisöverlåtelser. Regeringen ansåg dock att utredningen hade uttalat sig väl kategoriskt i frågan. Regeringen uttalade (prop. 1998/99:15 s. 147):

En taxering, som innefattar att uttagsbeskattning inte sker vid ett förfarande som faller inom ramen för denna diskussion, kan visserligen inte normalt strida mot lagstiftningens syfte. Det kan dock inte uteslutas att omständigheterna i vissa fall kan vara sådana att lagen är tillämplig.

Skatteutskottet konstaterade att regeringen i propositionen får anses ha klargjort att lag mot skatteflykt ska kunna tillämpas på underprisöverlåtelser (SkU 1998/99:5 s. 9).

HFD har tillämpat lagen mot skatteflykt

Högsta förvaltningsdomstolen har i tre förhandsbesked ansett att lagen mot skatteflykt varit tillämplig, eftersom de transaktioner som prövades stred mot syftet med underprisreglerna. Dessa är RÅ 2009 not. 86, RÅ 2009 not. 88 och HFD 2012 not. 30.

Överlåtelser före 1999 styrdes av praxis

Även innan reglerna infördes kunde uttagsbeskattning i vissa fall undvikas vid omstruktureringar, men i vilka fall detta kunde göras byggde på en bedömning utifrån kriterier som utformats i praxis. En redogörelse för tidigare praxis om uttagsbeskattning, samt de överväganden som ligger bakom den konstruktion som reglerna om underprisöverlåtelser har, finns i prop. 1998/99:15 s. 117–163.