OBS: Nedan visas versionen från 4 nov 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 4 nov 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Om en gäldenär har gjort sig av med sina tillgångar en kort tid före konkursen finns det olika möjligheter att återvinna rättshandlingen till konkursboet.

Vad är återvinning?

Återvinning i konkurs innebär att en viss rättshandling (t.ex. betalning eller gåva) som gäldenären gjort före konkursen återgår. Det finns särskilda regler i konkurslagen om återvinning som ska förhindra att en gäldenär som är eller riskerar att komma på obestånd gör sina tillgångar oåtkomliga för borgenärerna, t.ex. genom gåvor till närstående eller andra. Konkursförvaltaren ska utreda om det finns återvinningsbara transaktioner. I en obeståndssituation ska alla borgenärer behandlas lika. För att inte någon borgenär ska kunna vinna på att vidta åtgärder för att få betalt före andra och därmed förändra borgenärernas inbördes ställning, kan betalningar och andra rättshandlingar återvinnas om de har gjorts kort tid före konkursen.

Rättshandlingen ska ha varit till nackdel

Rättshandlingen måste ha varit till nackdel för en eller flera borgenärer för att den ska kunna återvinnas. En betalning av en skuld försämrar t.ex. inte den betalandes förmögenhetsläge, eftersom hans skulder minskar i motsvarande mån. Har gäldenären t.ex. vid en kontantaffär fått full betalning finns det ingen anledning att låta affären gå åter.

Återvinningsförbud för förfallna skatter

Det finns två viktiga undantag från återvinning och det är betalning av skatt m.m. och betalning av eller förmånsrätt för underhållsbidrag (4 kap. 1 § KonkL).

En betalning av skatt eller allmän avgift kan inte återvinnas om fordringen var förfallen till betalning. Däremot kan återvinning ske enligt 4 kap. 10 § konkurslagen om betalningen sker i förtid. Även om betalning görs innan förfallodagen, d.v.s. i förtid, kan återvinning dock inte ske om betalningen ändå är att se som normal.

Normala förtida inbetalningar

Vid bedömningen av om en betalning som gjorts i förtid är normal eller inte (d.v.s. om den är återvinningsbar) har domstolarna beaktat omständigheterna i det enskilda fallet (se NJA 1987 s. 872). Av förarbetena framgår att betalning av praktiska skäl kan ha skett kort före förfallodagen och då anses vara korrekt (prop. 1975:6 s. 224 ff.).

Återvinningsbestämmelsen är avsedd att träffa sådana betalningar som framstår som avvikande från det normala. Som normal betalning har ansetts betalningar som objektivt sett inte har något med gäldenärens betalningssvårigheter och förestående konkurs att göra. Den yttre situationen ska vara sådan att man objektivt sett inte kan misstänka att borgenären känt till gäldenärens betalningssvårigheter (NJA 1995 s. 688).

Inbetalning till skattekontot

Det är ovanligt att en skattebetalare betalar i förtid till skattekontot, särskilt att ett bolag som är på gränsen till konkurs gör det. Det förekommer dock att en skattskyldig (oftast en fysisk person) som vet med sig att han eller hon ska betala en kvarstående skatt gör en inbetalning några månader före utsatt förfallodag.

En konsekvens av skattekontosystemets konstruktion är emellertid att även om den skattskyldige avser att betala en löpande skatt (d.v.s. i rätt tid och ordning), kan inbetalningen komma att avräknas mot en gammal skuld. Det kan alltså vara svårt att konstatera om ett visst skattebelopp över huvud taget är betalt eller inte.

Förtida inbetalning av skatt

Skatteverket anser att om en förtida inbetalning på skattekontot görs under den månad som skatten eller avgiften förfaller till betalning är inbetalningen generellt sett att se som normal och därmed inte återvinningsbar. Vid bedömningen av om en betalning är att se som normal eller inte är det viktigt att titta på den skattskyldiges tidigare betalningsmönster.

Betalas skatt långt innan förfallodagen däremot kan återvinning komma att ske beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Ett exempel där betalningen bör kunna anses normal är om en skattskyldig varje år har betalat månaden innan sommarsemestern och nu återigen har gjort det.

Vid efterbeskattning är det den faktiska och inte den ursprungliga förfallodagen som är avgörande för om en förtida inbetalning har skett.

Återvinning av förmånsrätt genom utmätning

En förmånsrätt som vunnits genom utmätning för en skattefordran kan också återvinnas. Har utmätningen lett till betalning kan denna emellertid inte återvinnas.

Förslag att avskaffa återvinningsförbudet

Enligt det förslag till ny insolvenslag som 2007 års Insolvensutredning lade fram i januari 2010 (SOU 2010:2) ska förbudet mot återvinning av skatt avskaffas. Utredningens förslag har dock ännu inte lett till någon proposition.

Fristdag

Reglerna om återvinning är kopplade till en fristdag (4 kap. 2 § KonkL). Denna dag är utgångspunkt för beräkning av den tid inom vilken en rättshandling (t.ex. betalningen eller gåvan) ska ha företagits före konkursen för att kunna återvinnas. Normalt är fristdagen den dag då konkursansökan inkom till tingsrätten.

I tre fall kan fristdagen tidigareläggas.

  1. Om företagsrekonstruktion beslutats är dagen för rekonstruktionsansökan fristdag. Det förutsätts dock att konkursansökan har gjorts under företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från det rätten beslutat att denna ska upphöra.
  2. Om ansökan om skuldsanering gjorts är fristdagen dagen för denna förutsatt att konkursansökan gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering avgjordes.
  3. Om ett dödsbo avträtts till förvaltning av en boutredningsman är fristdagen dagen för ansökan om boutredningsman förutsatt att högst tre månader förflyter mellan förordnandet av boutredningsman och konkursansökningen.

Att beräkna tidsfristen

Vid beräkning av tidsfristen kan återvinningsfristen ibland bli någon dag längre (se 1–2 §§ lagen [1930:173] om beräkning av lagstadgad tid.)

Om en återvinningsbar betalning skett den 10 maj måste konkursansökan ges in senast den 9 augusti för att betalningen ska anses ha skett senare än tre månader innan konkursansökan. Ges ansökan in den 10 augusti har återvinningsfristen löpt ut. Infaller den 9 augusti på en lördag ligger betalningen inom återvinningsfristen även om konkursansökan ges in först måndagen den 11:e. Har å andra sidan en betalning skett den 30 november måste konkursansökan in till tingsrätten senast den 28 februari för att inte de tre månaderna ska ha passerats eftersom det inte finns 30 dagar i februari (se NJA 1974 s. 173).

Olika tidsfrister för olika rättshandlingar

Tidsfristerna varierar beroende på vilken typ av rättshandling det är fråga om och vem som är mottagare av egendomen. I de olika återvinningssituationerna anges i första hand en kortare tidsfrist. Innebörden av detta är att återvinning ska ske utan reservation om rättshandlingen ägt rum inom denna tid. Den kortare fristen är sex månader beträffande rättshandlingar av gåvoliknande natur och tre månader i fråga om övriga rättshandlingar. Genomgående föreskrivs en längre tidsfrist som kan åberopas endast mot närstående med möjlighet till motbevisning.

Närstående till gäldenären

För tillämpningen av reglerna om återvinning uppställs också en särskild närståendekrets (4 kap. 3 § KonkL). I första hand omfattas vissa personligen närstående:

  • maka
  • make
  • syskon
  • föräldrar
  • barn
  • svåger/svägerska
  • svärdotter/svärson
  • svärföräldrar m.fl.

Utöver de i lagtexten angivna släktskapsförhållandena omfattas också den som annars står gäldenären särskilt nära. Hit hör bl.a. sambo, förutvarande make och fosterbarn. Det krävs nästan undantagslöst ett förhållande som är grundat på familjeband för att någon ska anses personligen närstående.

Gäldenären är näringsidkare eller juridisk person

Om gäldenären är näringsidkare eller juridisk person omfattar närståendekretsen vidare många ekonomiska intressenter. Dessa ska ha eller ha haft en väsentlig ekonomisk gemenskap med gäldenären. Det bör normalt vara fråga om ett förhållande där den närstående haft del i rörelsens ekonomiska vinst eller förlust.

De flesta kopplingar mellan företag täcks in av bestämmelserna om närstående, t.ex. mellan moderbolag och dotterbolag eller mellan systerbolag som har samma ägare. Man kan också tänka sig att en person har haft t.ex. ekonomiska förmåner från en familjestiftelse. Att någon är vanlig kreditgivare räcker däremot inte. Om gäldenären är näringsidkare eller juridisk person räknas också en företagsledare i den verksamhet som gäldenären bedrivit som närstående. Det ska emellertid vara fråga om en kvalificerad ställning för att regeln ska vara tillämplig. Verkställande direktörer omfattas normalt men däremot inte vanliga arbetsledare. I vissa fall kan styrelseledamot komma ifråga.

Till kretsen närstående till näringsidkare och juridisk person räknas också den som är ”närstående till närstående”. På grund av detta blir t.ex. en företagsledare i ett dotterbolag närstående till moderbolaget och make till ensamägare av aktier i ett bolag närstående till bolaget.

Återvinning av en otillbörlig rättshandling

Genom den allmänna bestämmelsen i 4 kap. 5 § konkurslagen ges en möjlighet till återvinning av sådana rättshandlingar där en viss borgenär på ett otillbörligt sätt har gynnats framför andra eller gäldenärens egendom har undandragits borgenärerna eller gäldenärens skulder har ökats. Alla slags rättshandlingar omfattas t.ex. gåva, betalning, pantsättning, uppsägning av avtal. Även rättshandlingar som gjorts långt före konkursen kan återvinnas eftersom tidsfristen för återvinning för närstående är obegränsad och för andra är tidsfristen fem år.

En borgenär har gynnats

För att viss borgenär ska ha gynnats framför andra räcker det med att en enda borgenär har blivit lidande. Om gäldenären betalar en borgenär ett betydande belopp en kort tid före konkursutbrottet torde det anses vara otillbörligt. Att en viss borgenär får betalt och andra inte, behöver dock inte vara otillbörligt. Borgenärens fordran kan ju vara förenad med sådan förmånsrätt att den under alla omständigheter skulle ha fått utdelning i en konkurs.

Gäldenären undandrar egendom

Till undandragande hör fall då gäldenären har gjort sig av med en tillgång. Det ska emellertid ha skett på ett otillbörligt sätt. Att gäldenären säljer viss egendom för sin dagliga försörjning är inte otillbörligt. Däremot kan det vara otillbörligt att han eller hon säljer viss egendom för att skaffa sig en egendom som inte kan utmätas. Till de fall där gäldenärens skulder har ökats hör t.ex. att gäldenären lånar pengar på villkor som är mycket ogynnsamma. Det kan emellertid inte vara otillbörligt att gäldenären tar varor på kredit för normal konsumtion.

Gäldenären var eller blev på obestånd

För att kunna återvinna rättshandlingen krävs att gäldenären var på obestånd eller blev det genom förfarandet. Det är tillräckligt att borgenärerna tillfogats skada indirekt, d.v.s. att skadan uppstått till följd av rättshandlingen i förening med andra omständigheter.

Ond tro

Det krävs att gäldenärens medkontrahent var i ond tro för att det ska gå att återvinna rättshandlingen. Denne ska ha känt till eller bort känna till dels att gäldenären var eller skulle komma på obestånd, dels de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig. Att han eller hon själv inte bedömde det som otillbörligt saknar däremot betydelse.

Om medkontrahenten är en närstående till gäldenären förutsätts denne vara i ond tro. Den närstående kan undgå återvinning om han eller hon gör sannolikt att han eller hon inte hade eller borde ha haft kännedom om de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig. Vad som ska krävas för att presumtionen ska brytas får bedömas från fall till fall. Transaktionens art och syfte och vilken relation den närstående har till gäldenären är omständigheter av betydelse.

Rättsfall: överbetalningar var otillbörliga

Ett bolag hade under tiden närmast före konkursen fått betalningar från konkursbolaget som med betydande belopp översteg vad bolaget hade fakturerat. Ägaren till bolaget hade även varit verksam i konkursbolaget under tiden före konkursen. Hovrätten ansåg att ägaren borde ha förstått att konkursbolaget var på obestånd och att överbetalningarna var otillbörliga (HovR VS 2014-06-05 i mål T 1999-13).

Återvinning av gåva

En gåva kan återvinnas om den har fullbordats senare än sex månader före den fristdag som bestäms i 4 kap. 2 § konkurslagen (4 kap. 6 § KonkL). Till gåva hänförs alla slags benefika transaktioner (förvärv av egendom utan krav på motprestation), d.v.s. inte endast sådana som innebär överförande av äganderätt till ett visst objekt. Att någon oåterkalleligt sätts in som förmånstagare i en livförsäkring kan utgöra en gåva.

Överstiger skulderna de utmätningsbara tillgångarna?

Har gåvan fullbordats tidigare än sex månader före fristdagen kan återvinning endast ske om gäldenären var eller blev insufficient genom gåvan, d.v.s. kom att sakna utmätningsbar egendom som motsvarade hans eller hennes skulder. Det ska göras en insufficiensprövning för att se om gäldenärens kvarvarande utmätningsbara egendom uppenbart överstiger skulderna (prop. 1986/87:90 s. 132). Om gåvotagaren inte är närstående till gäldenären är den utsträckta fristen ett år. Om gåvotagaren däremot är närstående till gäldenären gäller en återvinningsfrist av tre år.

För bevisning om insufficiens får man utgå från konkurs­bouppteckningen och, om gäldenären varit bokföringsskyldig, till räkenskapsmaterialet för den aktuella perioden. Om gäldenären inte var bokföringsskyldig är man hänvisad till gäldenärens deklarationshandlingar. De skulder som bör beaktas är sådana som uppkommit före gåvotransaktionen (prop. a.a. s. 217). När det gäller skatteskulder som är uppkomna men ännu ej fastställda får man utgå från vad gäldenären vid gåvotillfället hade anledning att räkna med att han eller hon kommer att bli betalningsskyldig för.

Gåvoavsikt

Avgörande för att en rättshandling ska anses utgöra en gåva är att den utåt sett verkar vara gjord med gåvoavsikt. Gåvoavsikt måste föreligga redan vid tidpunkten för själva rättshandlingen även om sakrättsligt skydd uppnås först senare. Med gåvoavsikt förstås att gäldenären medvetet velat tillföra medkontrahenten en förmån. Det måste finnas en avsevärd skillnad i fråga om prestationernas värden för att man ska anse att en transaktion delvis har karaktär av gåva.

Blandade avtal

Med gåva likställs sådana avtal där det genom missförhållandet mellan vad parterna har utfäst är uppenbart att avtalet delvis har egenskap av gåva (gåvoköp m.m.). Det kan t.ex. vara transaktioner mellan två koncernbolag där egendom överlåts mot otillräcklig ersättning. Det måste dock finnas en verklig gåvoavsikt från gäldenärsbolagets sida och inte bara vara fråga om en dålig affär.

Arvsavstående

Om en gäldenär avstår från arvsandel i dödsbo eller efter testators död avstår från sin rätt på grund av testamente kan återvinning komma i fråga enligt reglerna för återvinning av gåva. Återvinningsmöjligheterna när det gäller avstående från arv eller testamente är svårbedömda.

Undantag från återvinning

Understöd och sedvanliga gåvor är undantagna från återvinning, om de inte står i missförhållande till gäldenärens ekonomiska ställning. En person som är på obestånd får inte ge dyrbara tillfällighetsgåvor.

Återvinning av rätt i bodelning

Om gäldenären vid en bodelning har eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått från egendom mot att en fordran mot honom eller henne har lagts ut på hans eller hennes lott, kan återvinning ske (4 kap. 7 § KonkL). Återvinning kan bara ske om bodelningshandlingen inte har getts in till rätten eller om den har getts in senare än tre år före fristdagen. Make kan undgå återvinning genom att visa att gäldenären hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans eller hennes skulder.

Ett exempel på att en make avstått från egendom mot att fordran mot honom lagts på hans lott är att en make varit skyldig den andre maken 100 000 kr och denna skuld har lagts på hans lott medan hans aktier till motsvarande värde har tillskiftats maken. Egendom är undantagen från återvinning i de fall en make har avstått från makarnas gemensamma bostad eller bohag som övertagits av den andra maken med stöd av 11 kap. 8 § äktenskapsbalken.

Rättsfall: gäldenären kände till sina skatteskulder

Ena maken (gäldenären) hade inte sett till att han fick täckning för sådana skatter som vid tidpunkten för bodelningen ännu inte var fastställda. Han argumenterade för att detta inte heller var nödvändigt eftersom dessa skatteskulder uppkom först när de debiterades. I målet var det ostridigt att åtgärder för taxerings­revision vidtogs ca ett år efter det att bodelningshandlingen upprättades. Högsta domstolen slog dock fast att skatteskulderna skulle anses vara uppkomna före bodelningshandlingen varför den centrala frågan var om gäldenären redan vid bodelningen hade haft anledning att räkna med att han skulle bli betalningsskyldig för dessa skatteskulder som ännu inte debiterats. Högsta domstolen fann att så var fallet och återvinning beviljades (NJA 1971 s. 85).

Återvinning av oskäligt höga löner m.m.

Ett inte ovanligt återvinningsfall är att gäldenären har betalat oskäligt höga löner, arvoden eller pensioner (4 kap. 8 § KonkL). En förutsättning för återvinning är att betalningen har skett senare än sex månader före fristdagen och att den uppenbart överstiger vad som kan anses skäligt med hänsyn till den gjorda arbetsinsatsen, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt. En helhetsbedömning måste göras. Arbetsinsatsen kan i det särskilda fallet ha varit så kvalificerad att en hög lön varit motiverad. Bestämmelsen kan användas inte bara mot fysiska utan även mot juridiska personer, t.ex. i fråga om ett oskäligt högt konsultarvode till ett dotterföretag. Det som kan återvinnas är den del av utbetalningen som är oskälig.

Förlängd återvinningsfrist med möjlighet till befrielse

Återvinning kan även ske om gäldenären har gjort betalningen mer än sex månader men mindre än ett år före fristdagen. Svaranden kan dock undgå återvinning om denne visar att gäldenären efter betalning hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans eller hennes skulder, d.v.s. att gäldenären var sufficient. För betalning till närstående är fristen tre år.

Kan fordran göras gällande i konkurs?

Den del av fordran på lön, arvode eller pension som återuppstår efter återvinning enligt denna bestämmelse kan inte göras gällande i konkursen. Har utbetalningen ännu inte skett blir det inte fråga om återvinning. I stället får en fordran inte göras gällande i en konkurs till den del den är oskälig (5 kap. 2 § KonkL).

Återvinning av överförda medel till pensionsstiftelse

Gäldenärens överföring av medel till en pensionsstiftelse kan under vissa förutsättningar återvinnas (4 kap. 9 § KonkL). Huvudprinciperna är att en överföring som gäldenären inte varit skyldig att göra likställs med gåva medan andra överföringar återvinns enligt reglerna om betalning av skuld. I bestämmelsen nämns också att vissa försäkringspremier kan återkrävas enligt 15 kap. 8 § försäkringsavtalslagen (2005:104).

Återvinning av betalning av skuld

Frågan om återvinning av betalning av skuld är av stort praktiskt intresse (4 kap. 10 § KonkL). Kontantaffärer avses inte. För att återvinning ska kunna ske krävs att betalningen har skett antingen med annat än sedvanliga betalningsmedel eller i förtid eller med belopp som avsevärt har försämrat gäldenärens ekonomiska ställning. Betalningen ska ha skett senare än tre månader före fristdagen eller senare än två år om det är till en närstående.

Ovanliga betalningsmedel

Frågan om betalning har skett med ovanliga betalningsmedel avgörs främst med hänsyn till hur parternas affärsförhållande sett ut och vad som är brukligt inom branschen. Varor av olika slag är t.ex. inte sedvanliga betalningsmedel annat än i undantagsfall (NJA 2010 s. 154).

Betalning i förtid

Med betalning i förtid avses inte bara att betalning har skett före en förfallodag. Som förtida betalning måste nämligen också räknas bl.a. en betalning som har skett efter det att borgenären har begagnat sig av en klausul som föreskriver omedelbar betalning, om gäldenären kommer på obestånd eller försummar en betalning. På samma sätt bör det bedömas om borgenären vägrat förlängning av ett lån som klart förutsatts ska förlängas.

Gäldenärens ekonomiska ställning är försämrad

För att återvinning ska kunna ske krävs att betalningen har försämrat gäldenärens ekonomiska ställning avsevärt. Beloppet måste med hänsyn till gäldenärens förhållanden ha varit relativt betydande. Det som avses är gäldenärens förmåga att göra rätt för sig och i princip är det tillgångarnas storlek vid tiden för betalningen som är avgörande. Uppgifterna i konkursbouppteckningen kan också ofta vara vägledande. Om en borgenär under återvinningsfristen fått mer än en betalning ska beloppen läggas samman och en totalbedömning göras. När betalning görs samtidigt till flera borgenärer ska däremot varje borgenär bedömas för sig (NJA 2008 s. 1208).

Normal betalning

Återvinningsmöjligheterna är begränsade till objektivt sett onormala betalningar. Ordinära eller normala betalningar är sådana vilka objektivt sett inte har något med gäldenärens betalningssvårigheter och hotande konkurs att göra. Normala betalningar står sig även om de har företagits strax före konkursen (se Rättsfal