OBS: Nedan visas versionen från 4 nov 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 4 nov 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Förvärvade immateriella rättigheter och goodwill ska behandlas som inventarier enligt avskrivningsreglerna.

Tillgångar som behandlas som inventarier

Även andra tillgångar än maskiner och inventarier behandlas som inventarier enligt 18 kap. IL. Dessa tillgångar är (18 kap. 1 § andra stycket IL)

  • koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter, goodwill och liknande rättigheter som förvärvats från någon annan
  • anslutningsavgift eller anläggningsbidrag som avser en nyttighet, t.ex. vatten, som är knuten till en fastighet och inte till ägaren personligen.

Tillgångarna ska vara avsedda att brukas stadigvarande i verksamheten. Skatteverket anser att den skattemässiga behandlingen av alla typer av inventarier regleras uttömmande i 18 kapitlet IL. Detta får till följd att 18 kap. 1 § andra stycket 1 IL även omfattar sådana immateriella rättigheter som enligt god redovisningssed inte får tas upp som tillgång i balansräkningen, t.ex. enkla standardiserade datorprogram (Skatteverkets ställningstagande Avdrag för enkla standardiserade datorprogram).

Skatteverkets uppfattning är att värdeminskningsavdrag kan medges för utgifter för

  • tidsbegränsade rättigheter
  • rättigheter av goodwillnatur, oavsett om de är tidsbegränsade eller inte.

För andra rättigheter som inte är begränsade i tid finns ingen avdragsrätt.

Rättsfall: är rättigheterna tidsbegränsade eller inte?

Högsta förvaltningsdomstolen har medgivit ett kommunalt bolag avdrag för en intrångsersättning som kostnad för den period den avsåg. Bolaget hade ett tillsvidareavtal om rätt till kommunens mark för produktion och distribution av elenergi. Ersättningen för rättigheten bestämdes efter förhandling varje år, och bolaget visste således inte vid avtalets ingång hur stora ersättningarna till kommunen skulle bli. Avtalet kunde sägas upp av kommunen.

Skatteverket anförde att intrångsersättningar enligt praxis är ersättningar för en icke tidsbegränsad rättighet till en fastighet som inte är en avdragsgill kostnad. Kostnaden är inte avdragsgill, vare sig direkt eller som värdeminskningsavdrag.

Bokföringsnämnden angav i sitt yttrande att för att en nyttjanderätt ska kunna tas upp som en tillgång, krävs att den är av väsentligt värde för rörelsen under kommande år. Eftersom avtalet kunde sägas upp med 6 månaders varsel, kunde det inte anses sannolikt att bolaget skulle få intäkter på grund av nyttjanderätten under kommande år. BFN ansåg att nyttjanderätten därför inte kunde anses ha ett framtida värde för rörelsen, och inte heller att något anskaffningsvärde kunde beräknas. BFN:s uppfattning var att det inte förelåg någon förutsättning för att redovisa utgifterna som en tillgång med obegränsad livslängd i balansräkningen, utan utgiften skulle i stället redovisas som en kostnad för den period som avgiften avsåg. Högsta förvaltningsdomstolen delade BFN:s bedömning (RÅ 2008 ref. 19 II).

Frågan för ett kommunalt bolag som hade slutit ett nyttjanderättsavtal med kommunen var om nyttjanderätten var tidsbegränsad och om utgifterna därmed skulle få dras av. Skatteverket ansåg att nyttjanderättsavtalet kunde jämställas med ersättning för ledningsrätt och att utgifterna därmed inte skulle vara avdragsgilla. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det inte framkommit något annat i målet än att avtalet avsåg en tidsbegränsad nyttjanderätt till kommunens mark. I sitt yttrande anförde BFN att det inte fanns förutsättningar för att redovisa utgifterna för rätten att nyttja kommens mark för bl.a. eldistribution som en tillgång med obegränsad livslängd i balansräkningen. Nyttjanderättsavgiften skulle enligt god redovisningssed fördelas linjärt över nyttjanderättsperioden. Högsta förvaltningsdomstolen delade BFN:s bedömning och ansåg att det var fråga om en tidsbegränsad nyttjanderätt och att utgifterna kunde dras av (RÅ 2008 ref. 19 I).

Vilka avdragsregler gäller för immateriella tillgångar och goodwill?

Bestämmelserna i 18 kap. IL om anskaffningsvärden och värdeminskningsavdrag m.m. gäller på samma sätt för immateriella tillgångar och goodwill som för vanliga inventarier.

Däremot gäller inte avdragsbestämmelserna om korttidsinventarier, inventarier av mindre värde (18 kap. 4 § IL) och kontraktsnedskrivning (18 kap. 23 § IL) för dessa rättigheter.

Om en skattskyldig bedriver handel med immateriella rättigheter gäller i stället reglerna om lager.

Rättsfall: om immateriella tillgångar

Frågan om det är en immateriell rättighet eller inte enligt 18 kap. IL har prövats i rättspraxis.

Ett företag hade förvärvat vissa rättigheter till två filmer som gav företaget rätt att under en sjuårsperiod exploatera filmerna genom vidareupplåtelser i biograf, video och tv. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att rättigheterna var immateriella rättigheter (RÅ 1993 ref. 92).

I ett annat fall hade ett företag förvärvat en rätt att för telekommunikationsändamål använda en s.k. transponder på en satellit. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att rättigheten under det aktuella beskattningsåret inte kunde anses utgöra en sådan nyttjanderätt som avses i bestämmelserna om immateriella rättigheter. Domstolen pekade bl.a. på det förhållandet att transpondern kunde börja utnyttjas för sitt ändamål först sedan satelliten skjutits upp i sin omloppsbana, vilket inte skedde förrän året efter det aktuella beskattningsåret (RÅ 2004 ref. 141). Det är alltså en immateriell rättighet först vid den tidpunkt som tillgången kan börja utnyttjas för sitt ändamål, enligt 18 kap. IL.

Dataprogram som ingår i ett lagersystem

Ibland uppkommer frågan om en tillgång är ett inventarium eller en immateriell rättighet. Skatteverket anser att ett datorprogram som ingår som en del av ett helautomatiskt lagersystem får anses utgöra en del av en investering som är avsedd för en långsiktig användning i näringsverksamheten. Eftersom programmet är en del av lagersystemet, och eftersom anläggningen i systemet får anses utgöra ett inventarium, bör även datorprogrammet betraktas som ett inventarium.

Förvärvad goodwill behandlas också som inventarium

Goodwill räknas upp som en slags rättighet som ska behandlas som inventarium om den förvärvats från någon annan (18 kap. 1 § IL). Bestämmelsen avser sådan goodwill som kan uppkomma när man köper en rörelse, s.k. inkråmsgoodwill, som redovisas i ett årsbokslut respektive en årsredovisning. Goodwill kan inte existera separerad från den rörelse till vilken den hör.

Man har inte avdragsrätt för goodwill som redovisas i en koncernredovisning, s.k. koncerngoodwill. Man får inte heller dra av sådan koncerngoodwill som uppstår i samband med en fusion och som redovisas i årsbokslutet respektive årsredovisningen som s.k. fusionsgoodwill.

Rättsfall: goodwill som uppstår inom koncerner

I ett avgörande där flera dotterbolag skulle fusioneras med moderbolaget och det vid fusionen skulle uppkomma en s.k. fusionsgoodwill har Skatterättsnämnden uttalat att goodwillen inte var förvärvad. Goodwillposten omfattades därmed inte av 18 kap. IL. Anledningen till att goodwillen inte var förvärvad var att goodwillposten som moderbolaget redovisade i sina räkenskaper inte hade någon motsvarighet i en tillgång som var upptagen i dotterbolagens räkenskaper. Högsta förvaltningsdomstolen fastställde Skatterättsnämndens avgörande (RÅ 2003 ref. 47).

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att en goodwillpost som har uppstått i samband med en verksamhetsavyttring vid beskattningen inte ska behandlas som ett inventarium enligt 18 kap. IL. I fallet hade ett moderföretag överlåtit en verksamhetsgren som bestod av inventarier till ett dotterföretag. Överlåtelsen gjordes i form av en verksamhetsavyttring enligt 38 kap. IL. Skillnaden mellan den marknadsmässiga ersättningen och det värde på inventarierna som företaget tog upp i bokföringen redovisade dotterföretaget som goodwill. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att när man tillämpar bestämmelserna om verksamhetsavyttring, så ska det köpande företaget anses ha anskaffat andra förvärvade tillgångar än kapitaltillgångar för ett belopp som motsvarar tillgångarnas skattemässiga värde hos det säljande företaget (38 kap. 14 § IL). Den goodwillpost som dotterföretaget tar upp i räkenskaperna motsvarades inte av någon goodwillpost hos moderföretaget (RÅ 2009 ref. 28).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 1993 ref. 92 [1]
  • RÅ 2003 ref. 47 [1]
  • RÅ 2004 ref. 141 [1]
  • RÅ 2008 ref. 19 I [1]
  • RÅ 2008 ref. 19 II [1]
  • RÅ 2009 ref. 28 [1]

Lagar & förordningar

Ställningstaganden

  • Avdrag för datorprogram [1]
  • Utgift för datorprogram i lagersystem [1]