OBS: Nedan visas versionen från 4 nov 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 4 nov 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Ett företag som har förlorat möjligheten att använda räkenskapsenlig avskrivning kan återfå möjligheten. När och hur det går till regleras i inkomstskattelagen.

Företag som förlorat möjligheten att använda räkenskapsenlig avskrivning

Räkenskapsenlig avskrivning förutsätter bl.a. att de bokförda värdena överensstämmer med de skattemässiga värdena (18 kap. 14 § IL). När dessa värden inte stämmer överens kan företaget i vissa situationer förlora möjligheten att använda räkenskapsenlig avskrivning. Det finns särskilda regler för när och hur företaget kan återfå möjligheten att använda räkenskapsenlig avskrivning (18 kap. 20–22 §§ IL). Ett företag som tidigare har tillämpat restvärdesavskrivning har möjlighet att övergå till att tillämpa räkenskapsenlig avskrivning.

För högt skattemässigt värde vid övergången

Om det skattemässiga värdet på inventarierna överstiger det bokförda värdet medges ett särskilt avdrag för mellanskillnaden. Avdraget får göras med 20 procent per helt år, från och med det första beskattningsåret då företaget börjat tillämpa räkenskapsenlig avskrivning (18 kap. 21 § IL).

Exempel: övergång när det skattemässiga värdet överstiger det bokförda värdet

Vid övergången till räkenskapsenlig avskrivning överstiger det skattemässiga värdet det bokförda värdet med 10 000 kr. Företaget har i och med övergången rätt till ett särskilt avdrag med 10 000 kr. Avdraget fördelas på 5 år, från och med det beskattningsår då övergången sker, d.v.s. med 2 000 kr per år (om varje beskattningsår omfattar 12 månader).

För lågt skattemässigt värde vid övergången

Om det bokförda värdet på inventarierna överstiger det skattemässiga värdet ska skillnaden tas upp till beskattning. Beloppet ska antingen tas upp i sin helhet under övergångsåret eller, om företaget begär det, tas upp fördelat med samma belopp dels under övergångsåret, dels de två efterföljande beskattningsåren (18 kap. 22 § IL).

Exempel: övergång när det bokförda värdet överstiger det skattemässiga värdet

Vid övergången till räkenskapsenlig avskrivning överstiger det bokförda värdet på inventarierna det skattemässiga värdet med 12 000 kr. Beloppet ska tas upp till beskattning antingen i sin helhet på en gång, eller, om företaget begär det, fördelat med 4 000 kr på beskattningsåret och 4 000 kr för vart och ett av de två efterföljande beskattningsåren.

Övergång till räkenskapsenlig avskrivning vid uppskrivning

Skatteverket har behandlat frågor kring uppskrivning av inventarier och rätten till räkenskapsenlig avskrivning. Skatteverket anser att om ett företag, efter det att skillnadsbeloppet har blivit beskattat enligt 18 kap. 22 § IL, återfår rätten till räkenskapsenlig avskrivning, så kan värdeminskningsavdrag medges såväl enligt huvudregeln som enligt kompletteringsregeln. Det har ingen betydelse om uppskrivningen har medfört att värdet på inventarierna efter uppskrivningen uppgår till ett högre värde än det ursprungliga anskaffningsvärdet (Skatteverkets ställningstagande Värdeminskningsavdrag efter uppskrivning och återgång till räkenskapsenlig avskrivning).

Rättsfall: övergång till räkenskapsenlig avskrivning vid uppskrivning av inventarier

Ett företag hade förvärvat inventarier från ett annat koncernföretag. Efter förvärvet tänkte företaget skriva upp värdet på inventarierna i räkenskaperna. Uppskrivningen skulle göra att företaget förlorade rätten till räkenskapsenlig avskrivning. Frågorna i målet var om företaget hade rätt att återgå till räkenskapsenlig avskrivning, vilket år återgången tidigast kunde ske och vilket värde som i så fall skulle utgöra avskrivningsunderlaget.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att företaget hade rätt att återgå till räkenskapsenlig avskrivning med stöd av 18 kap. 22 § IL. Räkenskapsenlig avskrivning kunde dock tidigast tillämpas beskattningsåret efter det år då uppskrivningen i bokföringen gjordes. Avskrivningsunderlaget var värdet på inventarierna enligt balansräkningen vid beskattningsårets utgång året före det beskattningsår då företaget gick över till att använda räkenskapsenlig avskrivning.

När det gällde kompletteringsregeln uttalade domstolen att inventariernas anskaffningsvärden var det tidigare avskrivningsunderlaget och att en uppskrivning i bokföringen inte påverkade anskaffningsvärdet enligt 18 kap. 7 § IL. Det innebar att utgångspunkten när man skulle beräkna det lägsta tillåtna värdet enligt kompletteringsregeln var inventariets tidigare anskaffningsvärde, d.v.s. det ursprungliga anskaffningsvärdet, inte det uppskrivna värdet (RÅ 2004 ref. 136).

Högsta förvaltningsdomstolen har också behandlat frågan om rätten att övergå till räkenskapsenlig avskrivning efter en uppskrivning, och hur avskrivningen skulle beräknas enligt såväl huvudregeln som kompletteringsregeln. Enligt domstolen utgjordes det största möjliga värdeminskningsavdraget ett visst år av skillnaden mellan avskrivningsunderlaget och det lägsta tillåtna skattemässiga värdet på inventarierna. Det gällde oberoende av om uppskrivningen av inventarierna medfört att avskrivningsunderlaget kommit att överstiga anskaffningsvärdet för inventarierna eller inte (RÅ 2006 ref.41).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 2004 ref. 136 [1]
  • RÅ 2006 ref.41 [1]

Lagar & förordningar

Ställningstaganden

  • Värdeminskningsavdrag efter uppskrivning och återgång till räkenskapsenlig avskrivning [1]