Konsekvenser

Vad blir konsekvensen av att skatteflyktslagen tillämpas?

Tanken med skatteflyktslagen är att man med stöd av bestämmelserna ska kunna åstadkomma en rättvis beskattning, d.v.s. i stort nå fram till det skatteresultat som skulle följa om reglerna aldrig kringgåtts (prop. 1980/81:17 s. 31).

Meningen är med andra ord inte att åstadkomma ett hårdare beskattningsresultat än det som skulle ha följt av ett normalt handlande.

När man tillämpar lagen kan beskattningsunderlaget bestämmas på olika sätt beroende på vilken slags skatteflyktstransaktion det är fråga om (3 § skatteflyktslagen).

Fastställa beskattningsunderlaget

Som huvudregel gäller att beskattningsunderlaget ska fastställas som om rättshandlingen aldrig företagits. Om den skattskyldiges förfarande, med hänsyn till det ekonomiska resultatet (utan att man tar hänsyn till skatteförmånen), framstår som en omväg i förhållande till det förfarande som ligger närmast till hands, ska beslutet i stället fattas som om den skattskyldige hade valt förfarandet som ligger närmast till hands (3 § skatteflyktslagen).

När ovanstående grunder inte kan tillämpas, eller om det skulle leda till ett oskäligt resultat, kan beskattningsunderlaget i stället uppskattas till ett skäligt belopp (3 § skatteflyktslagen).

Beakta den skattskyldiges och medkontrahentens situation

I vissa fall kan det vara nödvändigt att beakta även andra omständigheter än den beskattning som skulle följa på det normala förfarandet. Den skattskyldige kan t.ex. ha ådragit sig civilrättsliga förpliktelser som påverkar hans eller hennes situation. Likaså kan det finnas skäl att beakta medkontrahentens skattesituation (d.v.s. situationen för den person som inte får någon skatteförmån). För att beskattningsresultatet ska framstå som rimligt bör man i dessa situationer göra en bedömning av samtliga omständigheter. Detsamma gäller då den skattskyldige själv kan sägas bli dubbelt beskattad. Någon jämkning bör däremot inte göras i sådana fall där medkontrahentens beskattning i det berörda fallet är oviss eller ligger långt fram i tiden.

Skatteverket anser att i det fall avdrag för koncernbidrag har vägrats så ska mottagaren av bidraget inte ta upp bidraget som inkomst på den grunden att det utgör ett koncernbidrag (Skatteverkets ställningstagande Konsekvenser för mottagarens taxering när avdrag för koncernbidrag har vägrats med stöd av lagen mot skatteflykt).

Om en transaktion har underkänts bortser man ifrån den även när man faststället underlaget för skatt för ett senare beskattningsår.

Rättsfall med exempel på konsekvenser

Nedan redogörs för några rättsfall med exempel på konsekvenser av att skatteflyktsbestämmelserna tillämpats.

Högsta förvaltningsdomstolen har med stöd av skatteflyktslagen vid taxeringen av en medkontrahent ansett att en kapitalvinst vid försäljning av en hel fastighet skulle beräknas som om endast halva fastigheten sålts (RÅ 1984 1:92).

Att öka förlusten i ett dotterbolag före försäljning genom att dotterbolaget lämnar ett avdragsgillt koncernbidrag till moderbolaget – samtidigt som moderbolaget lämnat dotterbolaget ett aktieägartillskott – har ansetts utgöra skatteflykt. Högsta förvaltningsdomstolen medgav inte avdrag för koncernbidraget (RÅ 1989 ref. 31).

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att taxeringen skulle bestämmas som om rättshandlingen inte företagits när en make hade sålt sin fastighet till sin maka för att skapa avdrag för levnadskostnader (RÅ 1986 ref. 54).

En skattskyldig, som till överkurs förvärvat andelar i en s.k. utdelningsfond, hade kort tid därefter deltagit i utdelningen och avyttrat andelen. Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att förfarandet varken ska ge upphov till kapitalförlust eller kapitalvinst (RÅ 1990 ref. 101).

Ett aktiebolag vägrades avdrag för rörlig ränta på vinstandelslån, trots att lånet getts ut på allmänna marknaden (RÅ 1998 not. 195).

Ett ägarföretag ansågs inte som ett sådant moderföretag som avses i reglerna om koncernbidrag i 35 kap. 2 § IL (RÅ 2002 ref. 24). I de likartade fallen RÅ 2006 not. 89 och RÅ 2007 not. 65 blev utgången densamma.

En skattskyldig hävdade att skälet att äga ett aktiebolag genom ett utländskt holdingbolag, som i sin tur utgjorde en tillgång i en utländsk kapitalförsäkring, var att etablera verksamhet inom EU. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den skapade ägarstrukturen framstod som praktiskt taget meningslös bortsett från skatteeffekterna. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att beskattning skulle ske som om den fysiska personen själv ägt och sålt aktierna i fåmansaktiebolaget, enligt de då gällande 3:12-reglerna, numera enligt 56 och 57 kap. IL (RÅ 2010 ref. 51).

Ett aktiebolag (X AB) hade överlåtit fastigheter till underpris till ett handelsbolag som hade bildats av två utländska koncernföretag. De utländska företagen avyttrade sedan andelarna i handelsbolaget för marknadspris till ett systerföretag till X AB. Skatteflyktslagen ansågs vara tillämplig och aktiebolaget beskattades som att fastigheterna hade avyttrats till marknadspris till handelsbolaget (RÅ 2009 not. 88). Jämför även HFD 2012 not. 30.