OBS: Nedan visas versionen från 4 nov 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 4 nov 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Mervärdesskattesystemet vilar bl.a. på grundprinciperna om neutralitet och reciprocitet. Därutöver finns allmänna rättsprinciper som utvecklats genom EU-domstolens rättspraxis och som används vid tolkning av EU-rätten.

Neutralitetsprincipen

Neutralitetsprincipen är en av grundprinciperna inom mervärdesskattesystemet. Principen innebär att likvärdiga varor ska beskattas lika mycket inom varje land, oavsett hur lång produktions- och distributionskedjan är (89/81, Hong Kong Trade, punkt 6).

Neutralitetsprincipen har även stor betydelse för avdragsrätten. Syftet med mervärdesskattesystemet är att belasta slutkonsumenten. Inbetalningen till staten görs dock av näringsidkare som är tvungna att i varje led av produktions- och distributionskedjan påföra skatt och sedan betala in denna. För att dessa näringsidkare inte ska behöva bära bördan av mervärdesskatten finns ett avdragssystem. Det gemensamma mervärdesskattesystemet garanterar därigenom neutralitet beträffande skattebördan för all ekonomisk verksamhet. Neutralitet ska gälla oavsett vilka syften och resultat som eftersträvas med verksamheten, under förutsättning att verksamheten i sig är underkastad mervärdesskatt (se t.ex. C-255/02, Halifax, punkt 78).

Se en schematiskt bild av mervärdesskattesystemets allmänna uppbyggnad.

Reciprocitetsprincipen

För att mervärdesskatten inte ska bli en kostnad för den skattskyldige ska det vara reciprocitet mellan säljarens utgående skatt och köparens ingående skatt på en transaktion. Reciprocitetsprincipen innebär dels att den utgående skatten för en säljare ska korrespondera med den ingående skatten för en köpare, dels att rätten till avdrag för ingående skatt inträder samtidigt som den utgående skatten blir möjlig att utkräva (C-396/98 Grundstückgemeinschaft Schlosstrasse punkt 38 och C-400/98 Breitsohl punkt 36).

Proportionalitetsprincipen

Proportionalitetsprincipen innebär att en åtgärd inte får vara mer långtgående än vad som krävs för att uppnå dess syfte (se t.ex. C-286/94, Garage Molenheide, punkterna 46–47).

Principen om rättssäkerhet och förutsebarhet

Principen om rättssäkerhet och förutsebarhet medför t.ex. att rättigheter och skyldigheter för dem som är skattskyldiga inte kan vara beroende av faktiska omständigheter, förhållanden eller händelser som har inträffat efter myndighetens beslut om skattestatus (se bl.a. C-110/94 Inzo punkt 21 och C-409/04 Teleos punkterna 48 och 50).

Likabehandlingsprincipen

Likabehandlingsprincipen innebär att jämförbara situationer inte får behandlas olika, om det inte finns sakliga skäl för en sådan särbehandling (215/85, Balm, punkt 23).

Skatteneutralitetsprincipen

Skatteneutralitetsprincipen handlar om konkurrenshänsyn och innebär att all ekonomisk aktivitet ska beskattas på ett helt neutralt sätt. Principen förhindrar bl.a. att liknande och därför konkurrerande varor behandlas olika när det gäller mervärdesskatt. Det betyder att sådana produkter ska ha en enhetlig skattesats (C-481/98, kommissionen mot Frankrike, punkt 22) och att ekonomiska aktörer som tillhandahåller samma varor och tjänster ska behandlas lika (C-216/97, Gregg, punkt 20).

Skatteneutralitetsprincipen innebär även att man vid beskattning inte får skilja mellan lagliga och olagliga transaktioner, auktoriserade och icke auktoriserade subjekt eller stora och små belopp, utan att det finns stöd för det i direktivet (se C-155/94 Wellcome Trust, C-283/95 Fischer punkt 22 f, C-349/96 Card Protection Plan, punkt 15, C-455/98 Kaupo Salumets och de förenade målen C-259/10 och 260/10 Rank Group).

Principen om förfarandemissbruk

Principen om förfarandemissbruk har EU-domstolen utvecklat genom sin praxis. Principen innebär att konstruerade transaktioner, vars enda syfte är att uppnå skattefördelar, ska omdefinieras och i stället beskattas som om de inte hade företagits (C-255/02, Halifax, punkt 98).

EU-domstolen har i målet C-255/02, Halifax, klarlagt att principen om förfarandemissbruk kan tillämpas när det är fråga om avdrag för eller återbetalning av ingående skatt. Skatteverket anser att principen även kan tillämpas när någon undvikit att redovisa utgående skatt, eftersom EU-domstolen i sin bedömning utgår från transaktioner generellt.

Förutsättningar för att tillämpa principen

Skatteverket anser att följande två förutsättningar ska vara uppfyllda för att principen om förfarandemissbruk ska kunna tillämpas:

  • Om en bestämmelse tillämpas strikt enligt sin lydelse får den företagna transaktionen till följd att en skattefördel som strider mot syftet med bestämmelsen uppstår.
  • Det ska framgå av de objektiva omständigheterna att det huvudsakliga syftet med transaktionen är att uppnå en skattefördel.

Den ekonomiska och affärsmässiga verkligheten

När en transaktion bedöms ska den ekonomiska och affärsmässiga verkligheten beaktas. EU-domstolen har påpekat att samtliga omständigheter i ett ärende ska prövas för att kontrollera om avtalsvillkoren sanningsenligt återspeglar den ekonomiska verkligheten. Om omständigheterna inte återspeglar den ekonomiska verkligheten ska avtalsvillkoren definieras om så att de fastställer de förhållanden som skulle ha förelegat om transaktionerna som ligger till grund för förfarandemissbruket aldrig hade företagits (C-653/11, Newey, punkterna 42, 49 och 50).

Högsta förvaltningsdomstolen omnämner också principen om förfarandemissbruk i HFD 2013 ref. 12.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • EU-dom 89/81 [1]
  • EU-dom C-110/94 [1]
  • EU-dom C-155/94 [1]
  • EU-dom C-215/85 [1]
  • EU-dom C-216/97 [1]
  • EU-dom C-255/02 [1] [2]
  • EU-dom C-259/10 [1]
  • EU-dom C-283/95 [1]
  • EU-dom C-286/94 [1]
  • EU-dom C-349/96 [1]
  • EU-dom C-396/98 [1]
  • EU-dom C-400/98 [1]
  • EU-dom C-409/04 [1]
  • EU-dom C-455/98 [1]
  • EU-dom C-481/98 [1]
  • EU-dom C-653/11 [1]
  • HFD 2013 ref. 12 [1]

Ställningstaganden

  • Principen om förfarandemissbruk m.m. [1]