Det finns generella bestämmelser om preskription vid personligt betalningsansvar men även särskilda regler som gäller vid personligt betalningsansvar för skatt, tull och avgifter.
För fordringar i allmänhet gäller preskriptionslagen, med en tioårig preskriptionstid och möjlighet till preskriptionsavbrott. För skattefordringar gäller SPL, med en femårig fast preskriptionstid och med vissa begränsade förlängningsmöjligheter.
Denna skillnad gäller även i fråga om en bolagsmans ansvar enligt 2 kap. 20 § HBL. För fordringar i allmänhet mot bolaget gäller allmänna förmögenhetsrättsliga principer i fråga om bolagsmannens ansvar. För skattefordringar gäller en särskild ordning eftersom ett ansvarsbelopp fastställt med stöd av 59 kap. 11 § SFL drivs in på samma sätt som huvudfordringen. Ansvarsbeloppet blir då föremål för särskild preskriptionsberäkning enligt den ordning som gäller enligt SPL.
För sådana fordringar som omfattas av de allmänna preskriptionsreglerna är bolagsmännens ansvar föremål för accessorisk preskription. Det innebär att om preskription har inträtt mot bolaget omfattar detta även bolagsmännens ansvar. Detta framgår inte direkt av preskriptionslagen men gäller sedan gammalt som en allmän rättsgrundsats (se prop. 1979/80:119 s. 74). Om bolagets skuld preskriberas blir därmed även bolagsmännen fria från ansvar (se Hovrätten över Västra Sveriges beslut den 23 mars 2005, mål nr ÖÄ 4207-04).
Omvänt gäller att bolagsmännens ansvar för bolagets förpliktelser inte preskriberas särskilt, d.v.s. bolagsmännens ansvar kvarstår om fordringen hålls vid liv mot bolaget, även om preskriptionsavbrytande åtgärd inte vidtagits i förhållande till bolagsmännen. Inte ens sedan bolagsmannen utträtt ur bolaget har dennes ansvar ansetts bli föremål för särskild preskription (se NJA 2005 s. 438).
En fordran mot en bolagsman på grund av bolagsmannens ansvar enligt 2 kap. 20 och 22 §§ HBL preskriberas senast fem år efter att bolagsmannens avgång registrerades i handelsregistret. Detta gäller om inte preskriptionen dessförinnan avbryts mot bolagsmannen genom ett s.k. preskriptionsavbrott (2 kap. 22 a § HBL).
Preskriptionsavbrottet måste dock ske mot bolagsmannen personligen. Det är alltså inte tillräckligt med ett preskriptionsavbrott mot handelsbolaget. Regeln om särskild preskription för en bolagsman gäller fr.o.m. den 1 augusti 2014 och tillämpas också på fordringar som har kommit till före detta datum, om bolagsmannens avgång har registrerats i handelsregistret efter detta datum (SFS 2014:540 och prop. 2013/14:86 s. 102–103).
Ett ansvarsbelopp som fastställts med stöd av 59 kap. 11 § SFL är att betrakta som skatt och ska drivas in i den ordning som gäller för skatt.
Även sådana ansvarsfordringar som fastställs av andra beskattningsmyndigheter än Skatteverket är i indrivningshänseende att likställa med skattefordringar.
Genom att ett ansvarsbelopp som fastställs av Skatteverket ska drivas in enligt bestämmelserna i indrivningslagen blir SPL tillämplig på ansvarsfordringen, 1 § SPL. Därmed gäller samma preskriptionsregler för ansvarsfordringen som för t.ex. en företrädaransvarsfordran enligt 59 kap. SFL. Detta innebär att preskriptionstiden börjar löpa först när ansvarsfordringen lämnats för indrivning (3 § tredje stycket SPL). Preskriptionstiden är fem år. Viss begränsad förlängningsmöjlighet finns (7 § SPL). Preskriptionstiden för ansvarsfordringen löper helt självständigt, oberoende av att preskription inträtt mot bolaget (Hovrätten för Västra Sverige, 23 september 2008, mål nr ÖÄ 3680-08). Om det finns flera ansvariga bolagsmän inverkar det förhållandet att preskription har inträtt mot någon av dem inte på de övrigas betalningsskyldighet (11 § andra stycket SPL).
Skatteverket har möjlighet att fatta ett ansvarsbeslut intill dess preskriptionen inträtt mot bolaget.
Särskilda regler gäller för skatter där staten måste utverka en exekutionstitel mot bolagsmännen, t.ex. fordonsskatt och trängselskatt. Detta görs genom att ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogden eller genom stämning i en allmän domstol. För dessa skatter kommer verkställighet av ansvarsbeloppet att ske som ett enskilt utsökningsmål. Detta innebär att SPL inte är tillämplig på ansvarsfordringen, vilket i sin tur innebär att allmänna preskriptionsprinciper gäller. Ansvarsfordringen preskriberas alltså samtidigt med att preskription inträder gentemot bolaget.