Näringsverksamhet

Passiv näringsverksamhet

En fysisk person eller ett dödsbo ska betala särskild löneskatt med 24,26 procent på överskott av passiv näringsverksamhet enligt IL under förutsättning att verksamheten utövas här i landet (2 § första stycket SLFL). Inkomster från en självständigt bedriven näringsverksamhet utomlands utgör alltid passiv näringsverksamhet (2 kap. 23 § IL). Inkomsterna är däremot inte underlag för SLF eftersom den inte utövas här i landet. Inte heller ska egenavgifter enligt SAL betalas på inkomster från den utomlands bedrivna näringsverksamheten. I vissa fall kan EU-rätten medföra att den utomlands bedrivna näringsverksamheten ändå ska vara pensionsgrundande här.

På inkomster från aktiv näringsverksamhet betalas inte SLF utan i stället egenavgifter. Med aktiv näringsverksamhet menas att den som har inkomsten har arbetat i verksamheteten i inte oväsentlig omfattning (3 kap. 3 § SAL). Om verksamheten inte bedöms som aktiv är den i stället passiv.

Skattesatsen för SLF är 24,26 procent även om den som har inkomster från passiv näringsverksamhet är över 65 år. Detta till skillnad från vad som gäller för egenavgifter där den som vid årets ingång har fyllt 65 år eller innan dess har haft hel ålderspension hela året bara betalar ålderspensionsavgiften 10,21 procent (3 kap. 15 och 16 §§ SAL).

Hur beräknas underlaget för SLF?

Underlaget för SLF är överskottet från den passiva näringsverksamheten och beräknas enligt samma regler som underlaget för egenavgifter från aktiv näringsverksamhet (2 § andra stycket SLFL). Det innebär att det är nettoinkomsterna enligt beslutet om slutlig skatt som är underlag för SLF. Om sjukpenning från Försäkringskassan ingår i nettoinkomsten ska dock sjukpenningen inte räknas med i underlaget för SLF (3 kap. 10 och 12 §§ SAL).

I vilka övriga fall ska ett dödsbo betala SLF?

Ett dödsbo efter en person som avlidit under året ska för det året betala SLF med 24,26 procent på sådana inkomster som skulle ha varit underlag för egenavgifter om personen hade levt hela året (2 § första stycket SLFL). Det innebär att även inkomster som ska tas upp i inkomstslaget tjänst kan bli underlag för SLF. Ett dödsbo ska betala SLF påföljande slag av inkomster som anges i 3 kap. 3-8 §§ SAL:

• inkomst från aktiv näringsverksamhet
• inkomst av tjänst från självständig verksamhet
• ersättningar under 10 000 kr från privatpersoner
• Marie Curie-stipendium från utländsk utgivare
• löner och andra ersättningar för arbete om mottagaren är godkänd för F-skatt.

Att socialavgifter i form av egenavgifter inte ska betalas för den som avlidit under året framgår av 3 kap. 12 § SAL.

Procentsatsen för SLF är 24,26 även för ett dödsbo efter en person som, om personen hade levt hela året, bara skulle ha betalat ålderspensionsavgiften med 10,21 procent.

Under år efter dödsfallsåret är dödsboet också skyldigt att betala SLF på inkomst av passiv näringsverksamhet.

Vissa avtalsförsäkringar

SLF med 24,26 procent ska också betalas av den som fått ersättning från vissa avtalsförsäkringar (2 § första stycket SLFL). Det gäller för sådan avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) och trygghetsförsäkring (TFA) som ska tas upp till beskattning i näringsverksamhet (15 kap. 9 § IL). För ersättningen från trygghetsförsäkringen gäller vidare att den ska ingå i underlaget för SLF bara till den del den del ersättningen ges ut i form av engångsbelopp som inte är kompensation för mistad inkomst. Det betyder att det inte ska vara ersättning för inkomster man gått miste om avseende tid före ersättningen utbetalades.