Ersättning till idrottsutövare

Ersättning lägre än ett halvt prisbasbelopp

En ersättning som betalas ut till en idrottsutövare av en ideell förening ska inte ingå i underlaget för skatteavdrag om beloppet sammanlagt understiger ett halvt prisbasbelopp (10 kap. 4 § 4 SFL).

Regeln innebär att en idrottsförening är befriad från skyldigheten att göra skatteavdrag på löner eller andra ersättningar som föreningen utbetalar till idrottsutövare så länge det kan antas att det som föreningen sammanlagt kommer att betala ut under kalenderåret till idrottsutövaren inte uppgår till ett halvt prisbasbelopp (22 200 kr för 2014). Observera att ersättningarna är skattepliktiga för idrottsutövaren varför regeln kan leda till underskott på idrottsutövarens skattekonto.

Skatteavdrag ska alltså göras så snart föreningen kan anta att beloppsgränsen kommer att överskridas. Om föreningen under året betalar ut ersättning för arbete med mindre än ett halvt prisbasbelopp, 21 000 kr, till en mottagare och inte planerar fler utbetalningar ska skatteavdrag inte göras. Om sedan föreningen senare samma år ändå betalar ut ytterligare 4 000 kr till samma person inträder skyldigheten att göra skatteavdrag. Observera dock att underlaget för skatteavdraget då blir de sist utbetalade 4 000 kr. Hänsyn ska alltså inte tas till att belopp tidigare betalats ut utan skatteavdrag.

Läs även om avgiftsfri ersättning till idrottsutövare då en motsvarande regel om arbetsgivaravgifter finns i 2 kap. 19 § SAL.

Idrottslig verksamhet

En förutsättning för att skatteavdrag inte ska göras är att ersättningen till idrottsutövaren kommer från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 4–6 och 10§§ IL och att föreningen har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet. Med idrottslig verksamhet avses normalt sådan verksamhet som anordnas av organisation ansluten till Sveriges Riksidrottsförbund eller annan jämförlig organisation (prop. 1990/91:76 s. 9).

Som jämförlig organisation inräknas t.ex. Svenska Korporationsidrottsförbundet, Friluftsfrämjandet samt Sveriges Olympiska Kommitté. HFD har ansett att Friluftsfrämjandet var en sådan ideell förening som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet trots att Friluftsfrämjandet inte är anslutet till Sveriges Riksidrottsförbund. Domstolen fann också att de ideella ledare och instruktörer som fungerat som aktiva lägerledare skulle jämställas med sådana idrottsutövare som avses i bestämmelsen i SAL (RÅ 1999 ref. 25).

Idrottsutövare

Till idrottsutövare räknas främst aktiva deltagare i den idrottsliga verksamheten, tränare, idrottsinstruktörer, domare, linjemän, materialförvaltare och därmed jämställda slag av funktionärer. Med funktionärer avses här även sådana ledare i föreningar som regelmässigt medverkar vid träningar, tävlingar, matcher och liknande tillfällen och vilkas medverkan är en direkt förutsättning för den idrottsliga verksamheten i föreningen (SKV M 2012:22).

Funktionärer som i föreningen huvud­sakligen arbetar med administrativa uppgifter, t.ex. kon­torsarbete, styrelseuppdrag och liknande, anses inte vara idrotts­utövare. Föredragshållare, kursledare och liknande om­fattas inte heller av begreppet idrottsutövare. En läkare som biträtt en bandyklubb i samband med matcher och träningar ansågs inte vara en sådan idrottsutövare som medförde avgiftsfrihet för klubben (RÅ 2004 ref. 88).