OBS: Detta är utgåva 2015.15. Sidan är avslutad 2023.
Skatteverket anser att det är tjänster av social karaktär som omfattas av undantaget från skatteplikt för social omsorg. Tjänsten måste tillhandahållas av offentliga verksamheter såsom stat, kommuner och landsting eller av företag som av medlemsstaten erkänts som en aktör av social natur.
Följande frågor ska besvaras med ett ja för att en tjänst ska vara sådan social omsorg som kan undantas från skatteplikt.
Tjänster som tillhandahålls inom barnomsorg, äldreomsorg, för stöd och service till vissa funktionshindrade eller annan jämförlig social omsorg är normalt av social karaktär. Det är alltså fråga om olika sorters omsorgstjänster. Med omsorgstjänster avses de insatser som behövs för att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov såsom exempelvis personlig hygien, social samvaro m.m.
Servicetjänster är inte tjänster av social karaktär när de tillhandahålls separat. Servicetjänster kan vara t.ex. städning, tvätt, matlagning eller inköp.
Skatteverket anser att följande tjänster är exempel på sådana tjänster som en säljare kan tillhandahålla och som faller inom social omsorg.
Hemtjänst är en tjänst av både omsorgs- och servicekaraktär. Omsorgstjänster som ingår i hemtjänst är sådana tjänster som är av social karaktär. Om omsorgs- och servicetjänster erbjuds gemensamt är tjänsten, hemtjänsten, till sin natur av social karaktär. När det gäller säljare som tillhandahåller sådan hemtjänst som utgör social omsorg och som i det enskilda fallet tillhandahåller endast servicetjänster kan även dessa tjänster ses som tjänster av social karaktär. Det avgörande är att säljaren enligt avtalet med kommunen faktiskt erbjuder tjänster av både omsorgs- och servicekaraktär och inte vad som faktiskt tillhandahålls till de enskilda brukarna. Detta påverkas inte av en eventuell uppdelning vid faktureringen.
En kommun tillhandhåller s.k. fixartjänster åt äldre personer. Tjänsten riktar sig till alla personer över en viss ålder utan någon individuell behovsprövning och köparen betalar en viss ersättning för tjänsten. Fixaren kan utföra enklare reparationer, tunga lyft och andra riskfyllda vardagssysslor i syfte att förhindra olyckor i hemmet.
En fixartjänst är ingen omsorgstjänst utan en servicetjänst och eftersom den tillhandahålls separat är det ingen tjänst av social karaktär. Skatteverket anser att det inte är fråga om social omsorg trots att det tillhandahålls av kommunen. Tjänsten är inte sådan social omsorg som omfattas av undantaget från skatteplikt. Eftersom tjänsterna inte tillhandahålls någon som bedriver social omsorg kan det inte heller vara fråga om tjänster med nära anknytning till social omsorg.
Om fixartjänsterna skulle ingå i den behovsprövade hemtjänsten så är det dock fråga om social omsorg när kommunen tillhandahåller dem.
En kommun tillhandahåller efter en individuell behovsprövning städning till vissa personer.
Kommunen erbjuder enligt offentligrättslig lagstiftning både omsorgs- och servicetjänster till kommuninvånare när behov finns eftersom detta är kommunens ansvar. Visserligen är det endast fråga om städning i detta exempel, men eftersom kommunen även erbjuder andra omsorgstjänster till sina kommuninvånare anser Skatteverket att det är fråga om en sådan hemtjänst som till sin natur är av social karaktär. Att beslutet i det enskilda fallet endast avser en servicetjänst förtar inte det faktum att kommunen normalt erbjuder både omsorgs- och servicetjänster till sina kommuninvånare. Tjänsten är sådan social omsorg som omfattas av undantaget från skatteplikt.
Grundläggande omvårdnad och skötsel av hushållet som utförs hos behövande i hemmet och som tillhandahålls av ett erkänt organ av social karaktär är social omsorg (C-141/00, Kügler, punkt 61).
En förening som tillhandahöll tjänster för vilka kommunen beviljat bistånd enligt socialtjänstlagen, SoL, har av Högsta förvaltningsdomstolen ansetts omfattas av undantaget från skatteplikt för social omsorg. Genom biståndsbedömningen ansågs tjänsterna ha en sådan anknytning till offentligrättslig reglering som krävdes för att utgöra social omsorg (RÅ 2004 not. 175).
Skatteverket anser att barnpassning inte är sådan barnomsorg som är undantagen från skatteplikt. Detta gäller när det är barnpassning som utförs i eller i nära anslutning till bostaden samt lämning och hämtning till och från förskola, skola, fritidsaktiviteter eller liknande och som omfattas av lag (2007:346) om skattereduktion för hushållsarbete.
En förening som bedrev sommarlovskoloni för barn har av Högsta förvaltningsdomstolen inte ansetts utgöra barnomsorg och inte heller annan jämförlig social omsorg (RÅ 1995 ref. 9)
Tillfällig barntillsyn i barnets hem där verksamheten saknar anknytning till offentligrättslig reglering omfattas inte av undantaget för social omsorg (HFD 2012 ref. 52).
Varje kommun ansvarar för att färdtjänst anordnas inom kommunen. Kommunen får överlåta sina uppgifter enligt färdtjänstlagen till den regionala kollektivtrafikmyndigheten i länet (3–4 §§ Färdtjänstlagen). Färdtjänst som en kommun eller kollektivtrafikmyndighet tillhandahåller är social omsorg.
Taxiföretag som utför färdtjänstresor enligt avtal med kommunen eller kollektivtrafikmyndigheten tillhandahåller däremot skattepliktig personbefordran. Detta gäller oavsett om det är kommunen eller kollektivtrafikmyndigheten eller resenären som betalar. Det innebär att om resenären betalar viss del av kostnaden direkt till taxiföretaget är såväl den delen som den del som taxiföretaget fakturerar kommunen eller kollektivtrafikmyndigheten en skattepliktig omsättning för taxiföretaget.
Om en kommun har överlåtit sina uppgifter till en trafikhuvudman (enligt dåvarande lag [1997:734] om ansvar för viss kollektiv persontrafik), som kan vara ett aktiebolag, ansvarar trafikhuvudmannen för att färdtjänst anordnas. Prövningen av behovet av färdtjänst sker utifrån ett offentligrättsligt regelverk och färdtjänsten bekostas till stor del av offentliga medel. Trafikhuvudmannens tillhandahållande av färdtjänst utgör därmed undantagen social omsorg (RÅ 2008 not. 77).
En trafikhuvudmans tillhandahållande av beställningscentral, samordning och transporttjänster avseende färdtjänst utgör social omsorg som är undantagen från skatteplikt oberoende av att prövningen av tillstånd till färdtjänst görs av kommunen (SRN 2010-12-30, dnr 41-09/I och dnr 8-10/I).
Vård vid ”hem för vård eller boende”, ett s.k. HVB-hem, är ett exempel på social omsorg som är undantagen från skatteplikt. Med stöd av SoL eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, kan socialnämnden i kommunen besluta att personer ska placeras utanför det egna hemmet. HVB-hemmen drivs yrkesmässigt. De har avtal med kommunen och har tillstånd från länsstyrelsen. Det ställs formella och praktiska krav för att få tillstånd, bl.a. vad gäller utbildning.
Familjehem är ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. I familjehem är uppdraget knutet till en viss person/familj.
Skatteverket anser att ett företag som samordnar familjehem åt kommuner tillhandahåller en tjänst som är undantagen från skatteplikt när samordningen inkluderar ansvar för arvode, skatt och arbetsgivaravgifter åt familjehemmen. Om det är kommunerna som ansvarar för arvode, skatt och arbetsgivaravgifter åt familjehemmen kan företagen däremot inte anses tillhandahålla en tjänst som är undantagen från skatteplikt.
Skatterättsnämnden har ansett att ett familjehem som tog emot personer med missbruksproblem bedrev social omsorg enligt ML trots att tillstånd saknades. Omsorgstagarna placerades i familjevårdshemmet av socialnämnder och kriminalvårdsanstalter. Skatterättsnämnden ansåg i detta fall att avgörande vid bedömningen var tjänstens natur och förekomsten av individuell behovsprövning. Förekomsten av tillstånd enligt dåvarande 69 § SoL, numera 7 kap. 1 §, eller annat tillstånd från myndighet att bedriva en viss verksamhet bör däremot, enligt nämndens mening, inte tillmätas någon avgörande betydelse i mervärdesskattehänseende (SRN 1994-01-27).
En andra förutsättning för att en tjänst ska utgöra sådan social omsorg som kan undantas från skatteplikt är att tillhandahållaren är en sådan säljare som normalt tillhandahåller tjänster som till sin natur är av social karaktär.
Barnomsorg, äldreomsorg, stöd och service till vissa funktionshindrade och annan jämförlig social omsorg anses vara social omsorg om den bedrivs på ett sätt som motsvarar sådan social omsorg som en kommun eller staten ansvarar för enligt offentligrättslig lagstiftning.
I mervärdesskattedirektivets artikel 132.1 g och h anges uttryckligen att en förutsättning för att omfattas av undantaget är att dessa tjänster tillhandahålls av offentligrättsliga organ eller andra organ som har en verksamhet som medlemsstaten ifråga erkänner som en verksamhet av social karaktär.
I ML finns ingen motsvarighet till mervärdesskattedirektivets bestämmelse om att tjänsterna måste tillhandahållas av ett erkänt organ för att vara undantagna från skatteplikt. I syfte att uppnå det resultat som föreskrivs i direktivet har det i praxis krävts att en verksamhet, för att anses vara social omsorg, ska ha någon form av anknytning till en offentligrättslig reglering (HFD 2011 ref. 9 och HFD 2012 ref. 52).
Enligt Skatteverket ska en bedömning ske om den eller de som tillhandahåller tjänsten är erkända aktörer av social karaktär. Vid bedömningen ska hänsyn tas till
Bedömningsgrunderna kännetecknas av att det allmänna har ett ansvar för tjänsten och att det finns ett stort inslag av insyn och kontroll från det allmänna. En erkänd aktör kan vara staten, en kommun, ett företag eller någon annan organisation som bedriver verksamhet av social karaktär.
Undantaget från skatteplikt för social omsorg gäller alltså oavsett om omsorgen tillhandahålls i en offentlig eller privat verksamhet. Staten eller en kommun kan avtala med en privat aktör att denne i deras ställe ska tillhandahålla de tjänster som staten eller en kommun är ansvariga att tillhandahålla enligt offentligrättslig lagstiftning (Skatteverkets ställningstagande Social omsorg).
Begreppet ”organ som är erkända av medlemsstaten som organ av social karaktär” kan även omfatta privata enheter som drivs i vinstsyfte. Det är de nationella myndigheterna som avgör när ett sådant erkännande kan ges till sådana enheter. Vid bedömningen ska hänsyn tas till om det finns en tillämplig reglering i lagar eller andra författningar som är förvaltningsrättsliga, skatterättsliga eller socialförsäkringsrättsliga. Vidare ska beaktas om verksamheten är av allmännyttig karaktär, om andra skattskyldiga som bedriver likadan verksamhet redan har erhållit ett liknande erkännande som organ av social karaktär och om de aktuella kostnaderna eventuellt till stor del bärs av sjukkassor eller av andra socialförsäkringsorgan. Av betydelse vid bedömningen synes också vara om aktuella organisationer underställs villkor och kontroller från de behöriga myndigheternas sida i form av registrering, inspektioner och normer avseende såväl inrättningarna som de styrande personernas kvalifikationer (C-498/03, Kingcrest, punkterna 47, 49, 53 och 57).
Uthyrning av legitimerad vårdpersonal är inte en tjänst som i sig är en tjänst av allmänintresse inom den sociala sektorn. Ett bemanningsföretag som hyr ut legitimerad vårdpersonal till inrättningar som är erkända som organ av social karaktär omfattas därför inte av begreppet ”organ som…är erkända organ av social karaktär” i artikel 132.1 g i mervärdesskattedirektivet (C-594/13, ”go fair” Zeitarbeit).
Nytt: 2015-12-10
Uthyrning av personal till erkänd aktör av social karaktär
Skatteverket anser att uthyrning av personal till en mottagare som är en erkänd aktör av social karaktär som huvudregel ska omfattas av skatteplikt. Uthyrning av personal till en erkänd aktör av social karaktär ska bedömas självständigt i förhållande till uppdragsgivarens verksamhet, d.v.s. oberoende av vilka arbetsuppgifter som personalen utför hos uppdragsgivaren. Ett bemanningsföretag tillhandahåller därför inte omsorgstjänster.
Uthyrning av personal till erkända aktörer av social karaktär kan enligt Skatteverkets bedömning under vissa förutsättningar omfattas av undantaget från skatteplikt. Det ska då vara fråga om tjänster som har nära anknytning till social omsorg. För att så ska vara fallet ska följande förutsättningar vara uppfyllda.
Tidigare:
Skatteverket analyserar för närvarande hur C-594/13, ”go fair” Zeitarbeit påverkar tolkningen av mervärdesskattelagen.
En privat aktör har tecknat avtal med en kommun om drift av en öppen dagverksamhet för pensionärer och personer med funktionsnedsättning. Verksamheten drivs utifrån socialtjänstlagen och kommunens verksamhetsplan. Aktiviteterna ska tillgodose behov av fysisk, social, intellektuell och skapande karaktär. Verksamheten är kostnadsfri och öppen för alla pensionärer och personer med funktionsnedsättning.
Kommunen ska genom t.ex. dagverksamhet eller liknande social tjänst underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakt med andra. Den öppna dagverksamheten är en sådan tjänst som till sin natur är av social karaktär. Aktörens verksamhet har ett socialt ändamål och syfte. Den motsvarar sådan social omsorg som en kommun ansvarar för enligt offentligrättslig lagstiftning. Kostnaderna för verksamheten finansieras av det allmänna. Skatteverket anser att tjänsten är sådan social omsorg som omfattas av undantaget från skatteplikt.
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att undantaget från skatteplikt var tillämpligt på samtalsterapi som gavs på uppdrag av ett bolag som i sin tur tillhandahöll kommuner och kriminalvården konsulentstödd familjehemsvård (HFD 2011 not. 74).
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att behandling i form av samtalsterapi som betalades med kommunala medel som ett led i kommunernas socialtjänst omfattades av undantaget från skatteplikt.
De tjänster som inte bekostades av kommunen omfattades däremot inte av undantaget från skatteplikt. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det i dessa fall inte förekom någon offentligrättslig prövning av terapibehovet samt att den ekonomiska föreningen inte var en välgörenhetsorganisation i direktivets mening. Eftersom det inte fanns någon annan ekonomisk aktör som var befriad från skatt för motsvarande verksamhet kunde inte principen om skatteneutralitet åberopas (RÅ 2003 ref. 21).
Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att den kontraktsvård som ett bolag bedrev enligt avtal med Kriminalvårdsstyrelsen var sådan social omsorg som undantas från skatteplikt. Vården utgick från en individuell behovsprövning och hade anknytning till en offentligrättslig reglering. Verksamheten ansågs även i övrigt vara bedriven i överensstämmelse med de kriterier som uppställs enligt direktivet (RÅ 2006 not. 93).
En präst får i uppdrag av en kriminalvårdsanstalt att ge enskild själavård till anstaltens interner. Enskild själavård är det kyrkliga stödet inom kriminalvården som interner har tillgång till på svenska anstalter. Den enskilda själavården handlar om att stärka den intagne genom att möta dennes behov, tankar och funderingar.
Den tjänst som prästen tillhandahåller får anses vara en sådan tjänst som är en del av den omsorg inom kriminalvården som staten ansvarar och betalar för. Tjänsterna som prästen tillhandahåller är till sin natur av social karaktär.
Kyrkan som prästen är anställd av är en erkänd aktör eftersom det finns en offentligrättslig anknytning och kostnaderna för tjänsten betalas av det allmänna. Kyrkan bedriver verksamhet som utgör social omsorg. Skatteverket anser att tjänsten är en sådan tjänst som utgör social omsorg och den omfattas av undantaget från skatteplikt.
För att en säljare ska anses vara en sådan säljare som normalt tillhandahåller tjänster av social karaktär ska säljarens verksamhet ha ett socialt ändamål och syfte. Skatteverket anser att verksamheten måste innehålla någon form av omsorgstjänster, t.ex. verksamhet som vård och uppfostran av barn och ungdomar, omvårdnad av äldre, hjälpverksamhet bland behövande och socialt trygghetsarbete. Det är till exempel inte tillräckligt att en aktörs verksamhet är att tillhandahålla enstaka servicetjänster som ingår i en hemtjänst t.ex. städning. Säljaren ska normalt även erbjuda någon slags omsorgstjänst för att kunna vara en sådan säljare som huvudsakligen tillhandahåller tjänster av social karaktär. Det som säljaren erbjuder vid hemtjänst ska vara fråga om både omsorgs- och servicetjänster för att denne ska anses ha en verksamhet som är av social karaktär (Skatteverkets ställningstagande Social omsorg).
En aktör kan bedriva både verksamhet av social karaktär och annan verksamhet. Så är fallet t.ex. när en aktör enligt ett avtal ska sköta all drift av ett äldreboende, d.v.s. både omsorgs- och servicetjänster. Samma aktör kan dessutom ha andra avtal med samma kommun eller en annan kommun som enbart avser servicetjänster till andra äldreboenden. Vid en sådan situation bedriver aktören verksamhet som är av social karaktär vad gäller det äldreboendet där aktören sköter all driften. När det gäller de avtal som avser enbart servicetjänster till andra äldreboenden bedriver aktören inte någon verksamhet av social karaktär.
En kommun kan välja den s.k. kundvalsmodellen/valfrihetsmodellen. Den innebär att kommunen upphandlar och tecknar avtal med olika tillhandahållare av social omsorg. Omsorgstagaren kan sedan, efter att ha fått bistånd beviljat, själv välja vilken säljare som ska utföra tjänsten. Det innebär att den som ingått avtal som innefattar tjänster av social karaktär med kommunen och som tillhandahåller tjänsten, är en erkänd aktör.
Ett bolag ska enligt avtal med en kommun enligt den s.k. kundvalsmodellen/valfrihetsmetoden tillhandahålla hemtjänst, d.v.s. både omsorgs- och servicetjänster. Personer med ett biståndsbeslut som ger rätt till t.ex. hjälp med städning ett visst antal timmar i månaden kan vända sig till bolaget för att få tjänsten utförd. Bolaget fakturerar kommunen för utförda tjänster. Bolaget tillhandahåller också motsvarande tjänster direkt till köpare som betalar själv utan biståndbeslut från kommunen.
Hemtjänst, d.v.s. tjänster av både omsorgs- och servicekaraktär, är tjänster som till sin natur är av social karaktär. Eftersom bolaget tillhandahåller hemtjänst är bolagets tjänster av social karaktär. Bolagets verksamhet har ett socialt ändamål och syfte. Den motsvarar sådan social omsorg som en kommun ansvarar för enligt offentligrättslig lagstiftning. Tjänsterna finansieras av det allmänna genom biståndsbeslut från kommunen. Bolaget har därför sådan verksamhet och status att de kan vara ett sådant företag som tillhandahåller social omsorg. Skatteverket anser att sådana tjänster som bolaget tillhandahåller på grund av ett biståndsbeslut från kommunen som innebär att kommunen betalar helt eller delvis är sådan social omsorg som omfattas av undantaget från skatteplikt. Detta gäller oavsett om det bara är städning i det enskilda fallet som tillhandahålls eftersom bolaget normalt erbjuder både omsorgs- och servicetjänster och avtalet med kommunen gäller både omsorgs- och servicetjänster. I de fall bolaget tillhandahåller tjänster som inte grundar sig på ett biståndsbeslut och betalningen inte till någon del görs av kommunen är det fråga om skattepliktiga tjänster. Denna del av bolagets verksamhet har inte någon anknytning till offentligrättslig lagstiftning.
En kurator får i sin ekonomiska verksamhet i uppdrag av en friskola att arbeta som kurator ett visst antal timmar i veckan. En skolkurator hjälper de barn som till exempel har problem med skolan eller hemma. Skolkuratorn arbetar också mot mobbning. Ungdomar kan gå till en kurator på skolan utan att föräldrarna behöver veta det. Kravet på tillgång till kurator finns reglerat i skollagen.
Den tjänst som kuratorn tillhandahåller får anses vara en sådan tjänst som är en del av den omsorg som skollagen kräver och är en del av kommunens ansvar. Det är fråga om en tjänst som till sin natur är av social karaktär. Det allmänna betalar indirekt för kuratorstjänsten via skolpengen. Kuratorn bedriver sådan verksamhet och har sådan status att kuratorns företag tillhandahåller social omsorg. Skatteverket anser att tjänsten är en sådan tjänst som utgör social omsorg och den omfattas av undantaget från skatteplikt.
En person får i sin ekonomiska verksamhet i uppdrag att vara god man för flera personer/huvudmän. Den gode mannen hjälper den som på grund av funktionsnedsättning, sjukdom eller andra hinder inte kan bevaka sina intressen att tillvarata dennes rättsliga och ekonomiska intressen. Beslut om god man fattas efter ansökan. Kommunens överförmyndare/överförmyndarnämnd har tillsyn över de gode män som finns i kommunen.
Tjänsten står visserligen under tillsyn av det offentliga men den ligger inte till grund för kommunens beslut om omsorgsinsatser mot bakgrund av en offentligrättslig reglering som t.ex. socialtjänstlagen. Bestämmelserna om god man finns i föräldrabalken som är en civilrättslig reglering. Det är fråga om att tillvarata en persons rättsliga och ekonomiska intressen och inte någon tjänst som till sin natur är av social karaktär. Skatteverket anser att tjänsten kan därför inte vara någon sådan social omsorg som omfattas av undantaget från skatteplikt.
Eftersom tjänsterna inte tillhandahålls någon som bedriver social omsorg kan det inte vara fråga om tjänster med nära anknytning till social omsorg.
Undantaget beträffande social omsorg omfattar varor och tjänster som den som tillhandahåller omsorgen omsätter som ett led i denna. En förutsättning för skattefriheten är att tillhandahållandet sker av den som är vårdgivare. Med vårdgivare förstås, enligt Skatteverkets uppfattning, den som tillhandahåller omsorgen. Vård som tillhandahålls vid vårdinrättningar, som bedriver social omsorg, är i sin helhet skattefri. Allt vad som tillhandahålls de boende som ett led i omvårdnaden vid t.ex. ”hem för vård eller boende”, s.k. HVB-hem, ålderdomshem, gruppboende eller liknande institutionella vårdformer, omfattas alltså av undantaget. Detsamma gäller vad som tillhandahålls barnen vid en förskola. Servicehus för äldre, gruppbostäder eller andra former av senior- eller kollektivboende bör inte generellt hänföras till hem för vård eller boende eller social omsorg i övrigt. Skattefriheten omfattar inte skattepliktiga omsättningar av varor och tjänster som vårdgivaren tillhandahåller omsorgstagaren utan att det är ett led i omsorgen, exempelvis försäljning från kiosk och cafeteria eller hårvård. Skattefriheten omfattar inte heller vad som tillhandahålls andra än omsorgstagare, t.ex. personalmatservering eller försäljning av terapialster.