För att utländska företagsformer ska anses som eller behandlas som juridiska personer i inkomstskattelagen ska vissa kriterier vara uppfyllda.
För att kunna tillämpa bestämmelserna i IL på inkomster i eller från utländska företag måste de utländska företagen infogas i IL. En utländsk företagsform kan infogas i ett annat lands skattesystem på olika sätt. Flera länder försöker hitta en liknande inhemsk företagsform och behandlar sedan den utländska på samma sätt som den inhemska. Sverige har valt ett annat sätt som innebär att vi prövar om den utländska företagsformen uppfyller de kriterier som kännetecknar en svensk juridisk person. Det saknar betydelse om den utländska företagsformen ses som en juridisk person i sitt hemland.
Med utländsk juridisk person avses enligt IL en utländsk association som ska uppfylla nedanstående tre kriterier som alla ska prövas enligt lagstiftningen i den stat där associationen hör hemma (6 kap. 8 § IL):
Den första förutsättningen är att den utländska företagsformen är en utländsk association. Begreppet association är förknippat med att det finns delägare eller medlemmar. Stiftelser brukar normalt sett inte förknippas med begreppet association eftersom de inte har några delägare eller medlemmar, utan består av en förmögenhet som är avskild för stiftelseändamålet och som förvaltas av en styrelse.
Högsta förvaltningsdomstolen har emellertid funnit att en norsk stiftelse är en utländsk juridisk person (RÅ 2004 ref. 29). I avgörandet står följande:
Även om beteckningen association inte faller sig helt naturlig i fråga om en stiftelse är en sådan dock bildad enligt associationsrättsliga regler. Det kan också ifrågasättas om det är möjligt att som utgångspunkt för definitionen finna ett helt invändningsfritt uttryck.
En utländsk stiftelse kan därför vara en utländsk juridisk person om den uppfyller övriga kriterier som anges i 6 kap. 8 § IL.
Övriga förutsättningar är att den utländska associationen kan förvärva rättigheter och åta sig skyldigheter samt kan föra talan inför domstolar och andra myndigheter, d.v.s. att den ska ha rättskapacitet. Dessutom ska inte enskilda delägare fritt kunna förfoga över förmögenhetsmassan i den utländska associationen.
Bedömningen av om den utländska associationen har rättskapacitet och en avgränsad förmögenhet, som inte står till delägarnas fria disposition, ska göras utifrån de civilrättsliga bestämmelserna i den stat där associationen hör hemma. Vid bedömningen saknar det betydelse om associationen anses som en juridisk person i sitt hemland eller inte.
Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt att ett tyskt Kommanditgesellschaft är en utländsk juridisk person eftersom kriterierna för detta ansågs vara uppfyllda (RÅ 1997 ref. 36). Enligt tysk rätt är ett tyskt Kommanditgesellschaft inte en juridisk person.
Eftersom prövningen görs utifrån de civilrättsliga bestämmelserna i den stat där associationen hör hemma, kan en ändring av reglerna i denna stat medföra att en utländsk företagsform som tidigare ansetts vara en utländsk juridisk person inte längre är det, eller tvärtom.
Även om förutsättningarna för att vara en utländsk juridisk person inte är uppfyllda ska bestämmelserna om utländska juridiska personer tillämpas på utländska associationer som (6 kap. 8 § andra stycket IL).
Om en utländsk företagsform inte uppfyller kriterierna för att vara en utländsk juridisk person enligt 6 kap. 8 § IL ses det utländska företaget normalt som ett enkelt bolag.
I IL finns ytterligare tre begrepp som rör beskattningen av vissa utländska företagsformer. I samtliga fall måste man först konstatera att det är fråga om en utländsk juridisk person. Det gäller
Det kan finnas utländska företagsformer, exempelvis vissa utländska stiftelser, som är utländska juridiska personer men som inte uppfyller villkoren för att ingå i något av ovan nämnda begrepp.
En utländsk juridisk person är begränsat skattskyldig och endast skattskyldig för särskilt angivna inkomster (6 kap. 7 och 11 §§ IL).
Beskattningen sker i enlighet med de regler som gäller för juridiska personer om inget annat direkt framgår av lagtexten eller dess sammanhang.
För vissa typer av utländska juridiska personer finns särskilda skatteregler i IL. Det gäller i utlandet delägarbeskattad juridisk person och utländsk juridisk person med lågbeskattade inkomster (CFC-bolag).
Därutöver finns det bestämmelser i IL som endast blir tillämpliga om det är ett utländskt bolag.