Vem ska bli godkänd för F-skatt med villkor (FA-skatt)?

Den sökande har både anställning och näringsverksamhet

Skatteverket får enligt 9 kap. 3 § första stycket SFL besluta att ett godkännande för F-skatt för en fysisk person ska förenas med villkoret att det bara får åberopas i hans eller hennes näringsverksamhet. Den som är godkänd för F-skatt med villkor har alltså även A-skatt. F-skatt med villkor kallas därför även FA-skatt.

För den som vid sidan av näringsverksamheten har en anställning innebär villkoret att godkännandet inte får åberopas i anställningen.

Om ansökan endast avser godkännande för F-skatt

Om sökanden enbart har ansökt om att bli godkänd för F-skatt men det av ansökan framgår att sökanden bör godkännas för F-skatt med villkor, ska sökanden ges möjlighet att yttra sig över detta innan Skatteverket fattar beslut. Om skatteverket beslutar att godkänna sökanden för F-skatt med villkor ska Skatteverket i beslutet redogöra för skälen till detta. Av beslutet ska också framgå vilken eller vilka verksamheter Skatteverket inte ansett vara näringsverksamhet. Skatteverket ska också informera sökanden om innebörden av FA-skatt.

När är FA-skatt överflödig?

Skatteverket behöver inte besluta om FA-skatt bara på grund av tjänsteinkomster i form av pension, sjukpenning m.m., eftersom skatteavdrag enligt 10 kap. 13 § SFL ska göras på dessa inkomster även om mottagaren är godkänd för F-skatt.

Ändrade förhållanden

Skatteverket får enligt 9 kap. 3 § andra stycket SFL besluta att ett tidigare godkännande för F-skatt som inte har förenats med ett villkor ska bytas ut mot ett godkännande för FA-skatt.

Information till den sökande

Om sökanden ska bedriva flera olika verksamheter och ansökt om FA-skatt får Skatteverket inte ta ställning till om ett visst uppdrag ska vara inkomst av tjänst eller näringsverksamhet. Skatteverket får heller inte ta ställning till om sökanden har rätt att åberopa F-skatten i de olika uppdragen. Bestämmelsen gäller både beslutet och dess motivering, se RÅ 1998 ref. 2.

Skatteverket kan dock informera om vilka verksamheter som vid en preliminär bedömning inte ansetts vara näringsverksamhet. Informationen ska lämnas i sådan form att det framgår att den inte är en del av beslutet.