Juridiska personer enligt 7 kap. 15 § IL

Skattskyldighetens omfattning

De juridiska personer som omfattas av 7 kap. 15 § IL är skattskyldiga bara för inkomst av sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 § IL.

Om den juridiska personen bedriver verksamheten i en fastighet som enligt 3 kap. 4 § FTL är indelad som en specialenhet, kan inkomsten av fastigheten även vara skattefri med stöd av 7 kap. 21 § IL. Av de kategorier som anges i 7 kap. 15 § IL kan sådan fastighet ägas av kyrkor och av barmhärtighetsinrättningar. Läs om hur innehavet beskattas i avsnittet om stiftelsers fastighetsinkomster.

Särskilda krav på stiftelser som finns upptagna i 7 kap. 15 § IL

För stiftelser som omfattas av bestämmelserna i 7 kap. 15 § IL gäller också ett fullföljdskrav (7 kap. 18 § IL). Läs mer om de särskilda kraven under Juridiska personer enligt 7 kap. 17 § IL.

De olika kategorierna

Subjekten som omfattas av bestämmelserna i 7 kap. 15 § IL kan delas in i tre kategorier: kyrkor, sjukvårdsinrättningar och barmhärtighetsinrättningar samt hushållningssällskap.

Kyrkor

Sådana domkyrkor, lokalkyrkor eller dylikt som hör till Svenska kyrkan, i deras egenskap av ägare till vissa tillgångar som är avsedda för Svenska kyrkans verksamhet, omfattas av 7 kap. 15 § IL.

I samband med relationsändringen år 2000 då Svenska kyrkan blev ett privaträttsligt subjekt (ett registerat trossamfund) överfördes äganderätten till detta slag av specialreglerad egendom, av stiftelsekaraktär, till Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar, enligt 9 § lag (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan. Undantag gjordes för Lunds domkyrka och dess fastigheter och fastighetsfond, som alltså fortfarande utgör ett särskilt rättssubjekt, enligt 10 § lag (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan. Bestämmelsen är därför numera bara aktuell när det gäller Lunds domkyrka.

Sjukvårdsinrättningar och barmhärtighetsinrättningar

Sjukvårdsinrättningar som inte drivs i vinstsyfte och barmhärtighetsinrättningar faller också in under 15 § IL. Med dessa benämningar avses privata institutioner som främjar viktiga samhällsfunktioner, som annars skulle ha tagits om hand av staten eller kommunerna (prop. 1942:134 s. 20 och 52).

Institutionen kan betecknas som anstalt för sjukvård eller annan verksamhet och dess ägare får inte ha något vinstsyfte med verksamheten (SOU 1939:47 s. 49). Verksamheten ska vara föremål för offentligrättslig reglering. Begreppet anstalt förklaras som ett enskilt subjekt som tillhandahåller allmänheten nyttigheter eller tjänster. Anstalten anses inte utgöra ett rättssubjekt i sig utan verksamheten bedrivs genom en juridisk eller fysisk person, se t.ex. Hagstedt1972, Om beskattning av stiftelser, s. 250. Något formellt krav på i vilken associationsform verksamheten bedrivs finns inte.

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett överklagat förhandsbesked (RÅ 2008 ref. 74) slagit fast att det av ordalydelsen i 15 § följer att det är vinstsyftet hos det subjekt som bedriver sjukvårdsverksamheten som ska bedömas, inte vinstsyftet hos den juridiska personens ägare. I det aktuella målet uppfyllde därför inte aktiebolaget det uppställda kravet att sjukvårdsinrättningen ska bedrivas utan vinstsyfte. Av målet framgick att bolagets verksamhet enligt bolagsordningen skulle ha annat syfte än att bereda vinst åt aktieägarna. Uppkommen vinst skulle i stället användas för att konsolidera och utveckla verksamheten samt på annat sätt främja bolagets syfte. Bolagets vårdsverksamhet skulle vidare, enligt utredningen i målet, bedrivas kommersiellt med inriktningen att ge god lönsamhet. Högsta förvaltningsdomstolen fann trots detta att bolaget inte uppfyllde kravet på att det inte får finnas vinstsyfte i verksamheten hos subjektet.

Med ledning av Högsta förvaltningsdomstolens avgörande anser Skatteverket att vid bedömningen av om verksamheten bedrivs utan vinstsyfte detta ska det framgå av bolagsordning, stadgar eller avtal beroende på vilken slags juridisk person som bedriver verksamheten. Ägarna eller medlemmarna ska inte heller ha möjlighet att erhålla utdelning eller motsvarande. Det fordras dessutom att utdelning eller motsvarande faktiskt inte har ställts till ägarnas eller medlemmarnas förfogande. Verksamhetens resultat ska normalt inte beaktas vid bedömning av vinstsyftet. Om det regelmässigt uppkommer överskott som framstår som betydande i förhållande till omsättningen, kan dock vinstsyfte anses föreligga trots att ovan nämnda förutsättningar är uppfyllda.

Sjukvård är ett allmännyttigt ändamål för stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund enligt de allmänna undantagsbestämmelserna. Läs mer om detta under allmännyttiga ändamål.

För barmhärtighetsinrättningar ska den destinatärskrets som tillgodoses i verksamheten också ha ett ekonomiskt behov av hjälpen, se Hagstedt, Om beskattning av stiftelser, 1972 s. 253.

Hushållningssällskap

Hushållningssällskapen har en offentligrättslig status genom att deras stadgar ska vara fastställda av staten genom Jordbruksverkets försorg, och de omfattades redan före 1942 års lagstiftning av skattegynnande.

Grunden till skattefriheten kom från början huvudsakligen från att sällskapen närmast betraktades som organ för fördelning av statsanslagen till lanthushållningens främjande. På den grunden kunde de likställas med landsting och kommuner (prop. 1942:134 s. 89 f.).

Verksamheten har med tiden förändrats och i dag kvarstår inte några uppgifter i form av statligt finansierad verksamhet. Den verksamhet som bedrivs i dag är i stället inriktad mot kunskapsområdena lantbruk, landsbygd, mat och miljö, trädgård, fiske och turism. Förutom att vända sig till lantbruks- och landsbygdsföretagare vänder sig sällskapen i ökad utsträckning till privatpersoner som bor och verkar på landsbygden samt till myndigheter och organisationer med anknytning till dessa kategorier av personer och företag. Hushållningssällskapen bedriver en omfattande näringsverksamhet med stor omsättning som inte är skattegynnad i dag.