Avsnittet behandlar tillämpningsområdet för skatteförfarandelagen respektive skatteförfarandeförordningen och tar upp vilka skatter, avgifter etc. som omfattas av bestämmelserna.
Bestämmelserna om skatteförfarandet är numera i stort sett samlade i SFL eftersom lagen har ersatt flertalet av de tidigare lagarna på förfarandeområdet, bland andra SBL, TL och LSK. Det innebär att tillämpningsområde för SFL är lika stort som det sammanlagda tillämpningsområdet för SBL, TL och LSK (prop. 2010/11:165 s. 292). Utgångspunkten är att SFL ska reglera uttaget och kontrollen av alla skatter och avgifter som togs ut enligt TL och SBL. SFL ska också omfatta samma tillämpningsområde som för SBL och LSK vad gäller bl.a. uppgiftslämnandet. Bestämmelsen i 2 kap. 1 § SFL har därför ersatt 1 kap. 1 och 2 a §§ SBL, 1 kap. 1 § TL och 1 kap. 1–4 §§ LSK. De delar av nämnda bestämmelser som avser avgifter har i stället ersatts av 2 kap. 2 § SFL.
SFL har ersatt tidigare lagar om tvångsåtgärder, dvs. lag (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet och lag (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Åtgärder enligt tidigare tvångsåtgärdslagen kallas för bevissäkring i SFL.
SFL har ersatt tidigare lagar om ombud och ersättning, dvs. lag (2005:1117) om deklarationsombud, lag (2003:643) om allmänt ombud hos Skatteverket och lag (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.
SFL har också ersatt lagar om särskilda anteckningsskyldigheter och kontrollbefogenheter, dvs. lag (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m., lag (2006:575) om särskild skattekontroll i vissa branscher och lag (2007:592) om kassaregister m.m. Tillämpningsområdet för dessa lagar är inte skatteanknutet utan gäller för vissa slag av verksamhet. En annan sak är att anteckningsskyldigheterna och kontrollbefogenheterna bara har betydelse för skatter och avgifter som tas ut enligt SFL.
Förvaltningsmyndigheternas, dvs. däribland Skatteverkets, handläggning av ärenden regleras primärt i FL. Lagen behandlar bl.a. myndigheternas serviceskyldighet, samverkan mellan myndigheter och allmänna krav på handläggning av ärenden. Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från FL gäller den bestämmelsen. I de fall reglerna enligt SFL avviker från FL gäller alltså bestämmelsen i SFL. Ett exempel på detta är att SFL har generösare tidsfrister för överklagande av beslut. Att märka är att flertalet förfarandefrågor som regleras i FL inte alls behandlas i SFL, t.ex. bestämmelser om muntlig handläggning. I de fallen är naturligtvis FL:s regler tillämpliga vid ärendehandläggning hos Skatteverket.
Huvudregeln är att SFL gäller för alla skatter. Då SFL:s tillämpningsområde är så stort har lagstiftaren ansett det enklare att i lagen räkna upp de skatter som undantas än dem som lagen ska gälla för. Bara de skatter som särskilt undantas faller utanför tillämpningsområdet (prop. 2010/11:165 s. 694). I lagen anges därför att SFL gäller för skatt, men med där uppräknade undantag (2 kap. 1 § första stycket SFL). Nedan anges några av de vanligaste lagarna vars skatter SFL omfattar.
SFL:s tillämpningsområde omfattar samma skatter som omfattades av TL och SBL. Det innebär att SFL bl.a. gäller för skatt enligt följande lagar:
SFL gäller också för belopp som betecknats som mervärdesskatt men som inte utgör mervärdesskatt enligt lagen, dvs. belopp som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket ML, så kallad felaktigt debiterad mervärdesskatt (2 kap. 1 § andra stycket SFL).
SFL gäller även, om inte annat särskilt anges, för punktskatter. SFL gäller bl.a. för skatt enligt följande lagar:
SFL:s bestämmelser gäller för den särskilda inkomstskatt som tidigare har tagits ut enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK). Vidare så gäller SFL för skatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. (A-SINK).
De skatter som är särskilt undantagna i 2 kap. 1 § SFL faller utanför tillämpningsområdet. De skatter som ska undantas från tillämpning av SFL är skatter som tas ut enligt
SFL gäller inte för punktskattepliktiga varor som är omhändertagna med stöd av LPK eller omfattas av ett beslut om skatt enligt samma lag (2 kap. 3 § första stycket SFL).
Om ett beslut om omhändertagande eller ett beslut om skatt enligt LPK upphävs, ska SFL anses ha varit tillämplig som om beslutet aldrig hade fattats (2 kap. 3 § andra stycket SFL).
SFL gäller inte för mervärdesskatt som ska redovisas och betalas enligt lag (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för telekommunikationstjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster (2 kap. 4 § SFL).
Vissa bestämmelser om omprövning, överklagande och förfarandet i övrigt i SFL blir ändå gällande för denna mervärdesskatt. Detsamma gäller bl.a. SFL:s bestämmelser om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning samt bevissäkring och betalningssäkring. Anledningen är att det i 19–23 c §§ lag om särskilda ordningar för mervärdesskatt för telekommunikationstjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster hänvisas till vissa bestämmelser i SFL.
SFL gäller för avgifter som tas ut enligt följande lagar (2 kap. 2 § SFL):
SFL gäller vid uttag av särskilda avgifter (förseningsavgift, skattetillägg och kontrollavgift) trots att detta inte särskilt anges i 2 kap. SFL. De särskilda avgifterna ska beslutas, debiteras och betalas enligt bestämmelserna i SFL (prop. 2010/11:165 s. 295–296).
SFL tillämpas på ränta som tas ut enligt SFL trots att detta inte särskilt anges i 2 kap. SFL. Ränta ska alltså beslutas, debiteras och betalas enligt bestämmelserna i SFL (prop. 2010/11:165 s. 295–296).
SFF gäller vid tillämpning av SFL (1 kap. 1 § SFF).
SFF har ersatt de förordningar som varit knutna till de tidigare lagar som SFL ersätter.
De förordningar som har ersatts är
En del bestämmelser som tidigare funnits i de lagar som ersatts av SFL återfinns i stället i SFF. Ett exempel på en sådan bestämmelse finns i 19 kap. 6 § SFF och rör utlämnande av uppgifter på Skatteverkets begäran. Motsvarande bestämmelse fanns tidigare i 3 kap. 16 § TL.