Vad är ett finansiellt instrument?

Finansiella instrument enligt ÅRL

I redovisingslagstiftningen finns ingen definition av begreppet finansiellt instrument. Den närmare innebörden av begreppet finansiellt instrument får utvecklas inom ramen för god redovisningssed (prop. 2002/03:121 sid. 70). I propositionen framgår att vägledning kan hämtas från RR 27 Finansiella instrument: värdering och klassificering eftersom definitionen där bygger på hur begreppet definieras av IASB. Detsamma gäller begreppen finansiell tillgång, finansiell skuld och egetkapitalinstrument. De definitioner som finns på finansiella instrument från IASB kan skilja sig från hur begreppen definieras i andra sammanhang och lagar, t.ex. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, men att vägledning i första hand ska hämtas från den internationella normgivningen (prop. 2002/03:121 sid. 70).

Finansiellt instrument

Ett finansiellt instrument definieras som varje form av avtal som ger upphov till en finansiell tillgång i ett företag och en finansiell skuld eller ett egetkapitalinstrument i ett annat företag (IAS 32 punkt 11 första strecksatsen). Definitionen är vid och innebär att inte bara aktier, obligationer och andra värdepapper är finansiella instrument utan även t.ex. kundfordringar och leverantörsskulder.

K3 har motsvarande definition i punkten 11.4.

Finansiell tillgång

En finansiell tillgång är, enligt IAS 32 punkt 11 andra strecksatsen, varje tillgång i form av

• kontanter
• egetkapitalinstrument i ett annat företag
• avtalsenlig rätt att
  • erhålla kontanter eller annan finansiell tillgång från ett annat företag
  • byta en finansiell tillgång eller finansiell skuld med ett annat företag under villkor som kan vara förmånliga för företaget
• avtal som kommer att eller kan komma att regleras i företagets egna egetkapitalinstrument och som är ett instrument som inte är
  • ett derivat och som medför att företaget är eller kan bli förpliktigat att erhålla ett variabelt antal av företagets egna egetkapitalinstrument
  • ett derivat som kommer att eller kan komma att regleras på annat sätt än genom att byta ett fastställt kontantbelopp eller annan finansiell tillgång mot ett fastställt antal av företagets egna egetkapitalinstrument.

K3 har i punkten 11.5 samma definition på finansiell tillgång som IAS 32. Denna omfattar dock inte derivat som medför att företaget är eller kan bli förpliktigat att erhålla ett variabelt antal av företagets egna egetkapitalinstrument.

Finansiell skuld

En finansiell skuld är, enligt IAS 32 punkt 11 tredje strecksatsen, varje skuld i form av

• avtalsenlig förpliktelse att
  • erlägga kontanter eller annan finansiell tillgång till ett annat företag
  • byta en finansiell tillgång eller finansiell skuld med annat företag under villkor som kan vara oförmånliga för företaget
• avtal som kommer att eller kan komma att regleras med företagets egna egetkapitalinstrument och är
  • ett instrument som inte är ett derivat och som medför att företaget är eller kan bli förpliktigat att erlägga ett variabelt antal av företagets egna egetkapitalinstrument
  • ett derivat som kommer att eller kan komma att regleras på annat sätt än genom att byta ett fastställt kontantbelopp eller annan finansiell tillgång mot ett fastställt antal av företagets egna egetkapitalinstrument.

K3 definierar finansiell skuld som en avtalsenlig förpliktelse att

• erlägga kontanter eller annan finansiell tillgång till ett annat företag
• byta en finansiell tillgång eller finansiell skuld med annat företag under villkor som kan vara oförmånliga för företaget (BFNAR 2012:1 punkt 11.6).

Egetkapitalinstrument

Ett egetkapitalinstrument är varje form av avtal som innebär en residual rätt i ett företags tillgångar efter avdrag för alla dess skulder (IAS 32 punkt 11).

Motsvarande definition i K3 finns i punkten 22.3.

Derivatinstrument

Ett derivatinstrument är ett finansiellt instrument eller annat avtal med samtliga tre nedanstående kännetecken (IAS 39 punkt 9):

• Dess värde ändras till följd av ändringar i en angiven räntesats, priset på ett finansiellt instrument, ett råvarupris, en valutakurs, ett pris- eller ränteindex, ett kreditbetyg eller ett kreditindex eller annan variabel (som ibland kallas underliggande variabel).
• Det krävs ingen ingen inledande nettoinvestering eller en inledande nettoinvestering som är mindre än vad som skulle krävas för andra typer av avtal som kan förväntas reagera på ett liknande sätt vid förändringar i marknadsfaktorer, och det regleras vid en framtida tidpunkt.
• Det regleras vid en framtida tidpunkt.

Motsvarande definition på derivatinstrument finns i K3 punkten 11.8.

Val av redovisningsprincip i K3

I K3 redovisas finansiella instrument t enligt kapitel 11 eller kapitel 12. K3 utgår från de redovisningsprinciper som innebär att finansiella instrument kan värderas antingen utifrån anskaffningsvärdet eller till verkligt värde för vissa instrument (4 kap. 3 § ÅRL resp 4 kap. 14a – e §§ ÅRL). Den valda redovisningsprincipen ska tillämpas konsekvent och tillämpas på företagets samtliga finansiella instrument, utom de instrument som anges i punkt 11.2 respektive 12.2. Värdering enligt 4 kap. 14a – e §§ ÅRL innebär att vissa instrument inte får värderas till verkligt värde utan ska värderas till anskaffningsvärde.

Kapitel 11 ska tillämpas vid värdering utifrån anskaffningsvärde och kapitel 12 vid värdering enligt principerna i IAS 39 till verkligt värde. Eftersom den valda redovisningsprincipen ska tillämpas konsekvent ska ett företag som valt en värdering till verkligt värde tillämpa kapitel 12 även om företaget inte har några finansiella instrument som enligt 4 kap. 14 a § ÅRL får värderas till verkligt värde.

Ett företag kan välja att tillämpa kapitel 12 i koncernredovisningen, men kapitel 11 i juridisk person. Motsatsen är dock inte tillåten.