Det finns vissa sekretessregler som gäller till skydd för uppgifter hos brottsbekämpande myndigheter.
Dessutom finns det regler om elektronisk behandling av uppgifter i skattebrottsverksamheten.
Sekretess gäller för uppgifter som hänför sig till bl.a. en förundersökning i brottmål eller till annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott (18 kap. 1 § OSL). Sekretesskyddet gäller både för uppgifter i ett enskilt fall och för uppgifter av mer generell betydelse för brottsspaning och brottsutredning.
Skaderekvisitet är rakt vilket innebär att utgångspunkten är offentlighet. Det är utformat så att sekretess gäller om det kan antas att något av följande kriterier är uppfyllda om uppgiften röjs:
Dessa kriterier innebär att sekretess ofta gäller för uppgift i en förundersökning så länge förundersökningen pågår. Även uppgifter i en avslutad förundersökning kan ibland vara sekretessbelagda. Prövningen av om sekretess föreligger eller inte görs av åklagarmyndigheten.
Uppräkningen avser åtgärder och verksamhet för att på olika stadier bekämpa brottsligheten. Åtgärder kan t.ex. vara beslut och ingripanden som hänför sig till ett särskilt ärende.
Med förundersökning avses en förundersökning enligt RB. Uttrycket ”verksamhet i övrigt” avser brottsförebyggande och brottsbeivrande åtgärder i allmänhet utan någon anknytning till ett konkret fall. Sådana åtgärder är t.ex.
Skatteverket ska medverka vid förundersökning i fråga om brott på skatteområdet (lagen (1997:1024) om Skatteverkets medverkan i brottsutredningar och prop. 1997/98:10).
Sekretess enligt 18 kap. 1 § första stycket och andra stycket 2 OSL gäller i första hand hos åklagarmyndigheterna och Polismyndigheten samt hos Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet (SBE), Ekobrottsmyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen.
Observera att sekretessen gäller för en uppgift som hänför sig till brottsförebyggande eller brottsbeivrande verksamhet. Detta innebär att sekretessen följer med uppgiften när den lämnas vidare till en annan myndighet. Sekretessen beror alltså inte på vilken myndighet som hanterar uppgiften. Om förundersökningssekretess gäller för en uppgift, gäller detta oavsett hos vilken myndighet som uppgiften befinner sig, även för myndigheter som inte sysslar med brottsförebyggande eller brottsbeivrande verksamhet.
Efter det att åtal har väckts gäller sekretess endast för de uppgifter i en förundersökning som har generell betydelse för brottsspaning och brottsutredning. Detta beror på det raka skaderekvisitets utformning i 18 kap. 1 § OSL. Om ansvarig åklagare gör bedömningen att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas, kan uppgifter i en avslutad förundersökning vara sekretessbelagda. Detsamma gäller för uppgifter i en nedlagd förundersökning.
Det är ansvarig åklagare på åklagarmyndigheten som ansvarar för att göra skadeprövningen enligt 18 kap. 1 § OSL, både avseende pågående och avslutade förundersökningar.
Tänk på att sekretess även kan gälla för uppgifter till skydd för enskilda som är föremål för brottsutredningar (35 kap. 1 § OSL).
Verksamhet som består i att samla, bearbeta och analysera information för att kartlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas kallas för underrättelseverksamhet. Sådan verksamhet bedrivs bl.a. av Polismyndigheten, Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet (SBE), Tullverket och Kustbevakningen.
För Skatteverkets del finns definitionen av begreppet underrättelseverksamhet i 2 § LPB.
Sekretess gäller för uppgift i underrättelseverksamhet med ett omvänt skaderekvisit. Det innebär att utgångspunkten är sekretess (18 kap. 2 § OSL). Uppgifter får bara lämnas ut, om det står klart att någon av följande förutsättningar är uppfylld:
Tänk på att sekretess även kan gälla för uppgifter till skydd för enskilda som är föremål för brottsutredningar (35 kap. 1 § OSL).