Dödförklaring av försvunna personer

Förutsättningar för dödförklaring

Om det är utrett att en försvunnen person är död får Skatteverket dödförklara personen omedelbart, d.v.s. utan att det har gått en viss tid efter det att personen försvann (2 § lagen [2005:130] om dödförklaring, DFL). För att det ska anses utrett att en försvunnen person är död krävs ett mycket tillförlitligt utredningsunderlag.

Skatteverket får också fatta beslut om dödförklaring omedelbart om personen har försvunnit i samband med en naturkatastrof eller en stor olycka eller under liknande omständigheter och det finns en mycket hög grad av sannolikhet för att den försvunne är död (3 § andra stycket DFL).

Om det inte är utrett att den försvunne är död får Skatteverket fatta beslut om dödförklaring tidigast ett år efter försvinnandet. Det krävs då att det finns en hög grad av sannolikhet för att den försvunne personen är död (3 § första stycket DFL).

I andra fall än de nämnda får Skatteverket fatta beslut om dödförklaring tidigast fem år efter försvinnandet (4 § DFL).

Vem får ansöka om dödförklaring?

Den försvunnes make eller sambo eller arvinge får ansöka om dödförklaring (5 § DFL). Med arvinge menas närmaste arvinge, d.v.s. den som har rätt till den försvunnes egendom om ett beslut om dödförklaring skulle komma att fattas. Även den som enligt den försvunnes testamente är testamentstagare är behörig att ansöka.

En god man enligt 11 kap. FB, en förvaltare eller en förordnad förmyndare för den försvunne får också ansöka om dödförklaring.

I andra fall än dem som avses i 3 § andra stycket DFL får ansökan också göras av någon annan vars rätt kan bero av dödförklaringen. I förarbetena till lagstiftningen har som exempel nämnts en borgenär eller en hyresvärd (prop. 2004/05:88 s. 22).

Skatteverkets handläggning

Skatteverket är behörigt att pröva ansökningar om dödförklaring i följande fall:

• Den försvunne är en svensk medborgare.
• Den försvunne är en utländsk medborgare som vid försvinnandet var bosatt i Sverige.

Det kan finnas andra fall där en försvunnen person har en sådan anknytning till Sverige att Skatteverket kan pröva en ansökan om dödförklaring av personen.

Innan ett beslut om dödförklaring kan fattas måste Skatteverket oftast utfärda en kungörelse. Kungörelsen ska innehålla en kallelse på den försvunne att anmäla sig hos Skatteverket senast en viss dag som inte får sättas tidigare än sex månader efter kungörelsen. Om 3 § andra stycket DFL tillämpas får senaste dagen att anmäla sig vara tidigast två månader efter kungörelsen (7 § DFL).

Skatteverket behöver inte utfärda någon kungörelse i fall där det är utrett att den försvunne är död.

När tiden som har angetts i en kungörelse löpt ut och det inte har framkommit att den försvunne lever, ska Skatteverket förklara att den försvunne är att anse som död. Skatteverket ska i beslutet ange en dödsdag (8 § första stycket DFL).

Som dödsdag ska anses den dag som är den mest sannolika dödsdagen. Om det inte går att bestämma en sådan dag, ska som dödsdag anses sista dagen i den månad då den försvunne enligt vad som är känt senast var vid liv. Vid tillämpning av 4 § DFL ska som dödsdag anses sista dagen i den månad då femårsfristen gått till ända (8 § andra stycket DFL).

När ett beslut om dödförklaring har vunnit laga kraft avregistrerar Skatteverket den dödförklarade personen från folkbokföringen (19 § folkbokföringslagen [1991:481]).

Vad händer om det visar sig att en dödförklarad person lever?

Om det visar det sig att en person som Skatteverket har dödförklarat lever, ska Skatteverket fatta beslut om att upphäva beslutet om dödförklaring (11 a § DFL).

Ansökan om upphävande av ett beslut om dödförklaring får göras av den dödförklarade. Skatteverket får också självmant, d.v.s. utan en ansökan, upphäva ett beslut om dödförklaring.

När Skatteverket har fattat ett beslut om att upphäva en dödförklaring ska den dödförklarade personen återregistreras i folkbokföringen. Grunden för återregistreringen i folkbokföringen är att beslutet om dödförklaring är annullerat, d.v.s. upphävt.