Djur i jordbruk och renskötsel utgör skattemässigt alltid lager i ett företag, oavsett företagsform. Det finns särskilda värderingsregler för djuren.
Läs i stället om den skattemässiga klassificeringen av lager av djur eller om hur lager av djur behandlas enligt redovisningsreglerna.
Det finns en särskild värderingsregel som innebär att djuren inte får tas upp till ett lägre belopp än 85 procent av den genomsnittliga produktionsutgiften för djur av det slag och den ålderssammansättning som det är fråga om (17 kap. 5 § IL). Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett högre värde än vad som motsvarar djurens sammanlagda nettoförsäljningsvärde.
Regeln ska tillämpas så att nettoförsäljningsvärdet beräknas kollektivt för samtliga djur för vilka Skatteverket har fastställt en genomsnittlig produktionsutgift. Nettoförsäljningsvärdet får användas endast om en sådan värdering ger ett lägre värde för samtliga djur än vad en värdering till genomsnittlig produktionsutgift ger (prop. 1986/87:132 s. 14).
Om den genomsnittliga produktionsutgiften uppenbarligen inte motsvarar anskaffningsvärdet, t.ex. för särskilt dyrbara avelsdjur, ska djuret tas upp till lägst 85 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet (17 kap. 5 § IL).
Skatteverket har i föreskrifter fastställt den genomsnittliga produktionsutgiften för djur i jordbruk (SKVFS 2014:20). Skatteverket har i allmänna råd fastställt nettoförsäljningsvärden för djur i jordbruk (SKV A 2014:34) och hur man ska beräkna anskaffningsvärdet för hästar i hästuppfödning som utgör näringsverksamhet (SKV A 2006:13).
Skatteverket har även i föreskrifter fastställt den genomsnittliga produktionsutgiften för djur i renskötsel (SKVFS 2014:21).
I redovisningen ska djur i jordbruk och renskötsel behandlas som anläggningstillgångar i juridiska personer, dock ej dödsbon, om syftet är att stadigvarande ha dem i verksamheten (4 kap. 1 § första stycket ÅRL). Trots klassificeringen i redovisningen ska de skattemässigt behandlas som lager. Om verksamheten bedrivs av en fysisk person eller ett dödsbo får djur i jordbruk och renskötsel redovisas som omsättningstillgångar, oavsett avsikten med innehavet (4 kap. 1 § andra stycket ÅRL). Läs mer om redovisningen av djur i jordbruk på sidan Lager av djur.
Om djuren har klassificerats som anläggningstillgångar i redovisningen och som lager vid beskattningen måste man justera i inkomstdeklarationen.
Ett företag förlorar inte automatiskt rätten till räkenskapsenlig avskrivning när djur i jordbruk och renskötsel redovisas som inventarier i bokföringen, trots att djuren skattemässigt utgör lager. En förutsättning för detta är att bokföringen är ordnad på ett sådant sätt att avskrivningarna och de bokförda värdena på djuren särredovisas i årsredovisningen så att en återföring kan ske vid beskattningen. Detta underlättas om redovisningen av djuren sker på särskilda konton i bokföringen.
I deklarationen ska företaget återlägga avskrivningarna som har gjorts i bokslutet som en deklarationspost och dra av de eventuella värdeskillnader som kan uppkomma genom att djuren skattemässigt behandlas som lager.
Nytt: 2016-01-28
Rättsfall: hur ska redovisningen ske om företaget använder 85-procentsregeln?
Ett företag som bedrev jordbruksverksamhet på en jordbruksfastighet hade djur i verksamheten som man i räkenskaperna klassificerade dels som omsättningstillgångar dels som anläggningstillgångar. Omsättningstillgångarna värderade företaget till det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet (4 kap. 9 § ÅRL). Anläggningstillgångarna värderade företaget till anskaffningsvärdet och tillgångarna skrevs av systematiskt (4 kap. 3 och 4 §§ ÅRL). Vid beskattningen ville företaget värdera samtliga tillgångar som lager och enligt den särskilda regeln i 17 kap. 5 § IL, 85-procentsregeln.
Frågan var om 85-procentsregeln förutsätter att företaget tar upp skillnaden mellan värdet i redovisningen och ett lägre skattemässigt värde som en reserv i balansräkningen.
Högsta förvaltningsdomstolen gjorde den bedömningen att 85-procentsregeln förutsätter att skillnaden mellan värdet i redovisningen och ett lägre skattemässigt värde tas upp som en reserv i balansräkningen om djuren redovisas som omsättningstillgångar. Någon reserv behöver däremot inte redovisas om djuren redovisas som anläggningstillgångar (HFD 2015 ref. 68).
Avgörandet innebär att klassificeringen i redovisningen har betydelse för den skattemässiga behandlingen. Djur som i redovisningen klassificeras som omsättningstillgångar är en kopplad post med ett skattemässigt lägsta värde som motsvaras av den särskilda värderingsregeln i 17 kap. 5 § IL (Se Skatteverkets rättsfallskommentar).