Skadestånd vid brott

Inget skadestånd i samband med skattebrott

I grunden är den som vållar en ren förmögenhetsskada genom brott skyldig att ersätta skadan (2 kap. 2 § SkL). Med ren förmögenhetsskada förstås sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller sakskada.

När det gäller ansvaret för undandragen skatt i samband med skattebrott har emellertid HD ansett att den som dömts för skattebrott inte är skyldig att utge skadestånd enligt 2 kap. 2 § SkL. HD har grundat sitt ställningstagande på att reglerna om företrädaransvar uttömmande reglerar möjligheterna att utkräva undandragen skatt av någon annan än den skattskyldige (NJA 2003 s. 390).

Med anledning av HD-avgörandet föreslog Skatteverket att skattebrottslagen skulle ändras så att staten skulle kunna få skadestånd av den som dömts för skattebrott och annat brott (dnr 131 63985-06/113). Frågan togs upp i samband med införandet av skatteförfarandelagen men regeringen var inte då beredd att utvidga betalningsskyldigheten vid skattebrott (prop 2010/11:165 s. 508 f). Med hänsyn till HD:s avgörande år 2003 får det för närvarande anses uteslutet att begära skadestånd enligt SkadestL av den som dömts för skattebrott.

Skadestånd i samband med annat brott

Det kan finnas skäl att göra skillnad mellan skattebrott och brott enligt brottsbalken (BrB). Det ligger i sakens natur att ett skattebrott enbart kan begås mot det allmänna. Staten kan genom specialreglering tillgodose det allmännas rätt på ett annat sätt än vad andra målsäganden kan. Det framgår inte klart av HD:s domskäl i NJA 2003 s. 390 om hindret mot skadestånd skulle kunna omfatta även brott enligt BrB. Som exempel kan nämnas oredlighet mot borgenär (11 kap. 1 § BrB) och överträdelse av myndighets bud (17 kap. 13 § BrB).

I sådana fall intar staten (Skatteverket) inte någon särställning som målsägande eller borgenär. Staten är i detta avseende helt likställd med de enskilda parterna som saknar möjlighet att på annat sätt skydda sig mot de ekonomiska följderna av de brottsliga gärningarna. Det finns en mängd andra sammanhang där staten inte heller har någon särställning, t.ex. som borgenär i ett konkursförfarande eller som part i en tvist om bättre rätt till utmätt egendom.

Skatteverket anser därför att staten kan åberopa bestämmelsen i 2 kap. 2 § SkadestL för att utkräva skadestånd av den som tillfogat Skatteverket förmögenhetsskada genom annat brott än skattebrott. Ett exempel på detta är att Skatteverket anmäler skadeståndsanspråk som grundar sig på brott avseende utbetalning vid husarbete. Åklagaren för talan om skadestånd för Skatteverkets räkning inom ramen för talan om det aktuella brottet (jfr. 22 kap. 2 § RB).