I balansräkningen ska ett företag redovisa skulder och eget kapital. Årsredovisningslagen och normgivningen ger vägledning till vad som ska redovisas i respektive post.
Balansräkningen ska upprättas enligt den uppställningsform som anges i bilaga 1 till ÅRL (3 kap. 3 § ÅRL). Posterna i balansräkningen ska tas upp var för sig i den ordningsföljd som anges för uppställningsformen (3 kap. 4 § ÅRL). Läs mer om uppställningsformen för balansräkningen.
Av uppställningsformen för balansräkningen framgår att skulder ska redovisas i följande poster och ordning (bilaga 1 till ÅRL):
I ÅRL finns bestämmelser om hur aktiebolags och ekonomiska föreningars eget kapital ska delas upp i bundet respektive fritt eget kapital.
Ett aktiebolags eget kapital ska delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital ska aktiekapital, uppskrivningsfond, reservfond och kapitalandelsfond tas upp. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust ska man ta upp fria fonder var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret ska tas upp som avdragsposter (5 kap. 14 § ÅRL).
En ekonomisk förenings eget kapital ska delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital ska man ta upp insatser som är inbetalda eller tillgodoförda genom insatsemission, uppskrivningsfond, reservfond och kapitalandelsfond. Som insats räknas också upplåtelseavgift i en bostadsrättsförening. Medlemsinsatser och förlagsinsatser ska redovisas var för sig. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust ska man ta upp fria fonder var för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret ska tas upp som avdragsposter (5 kap. 15 § ÅRL).
Ett aktiebolag eller en ekonomisk förening kan i vissa fall göra en uppskrivning av anläggningstillgångar, men bara om uppskrivningsbeloppet används för en avsättning till en uppskrivningsfond eller, i aktiebolag, för en ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller nyemission (4 kap. 6 § ÅRL). Ett aktiebolag får ta uppskrivningsfonden i anspråk för att öka aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission eller för att täcka en förlust enligt fastställd balansräkning när förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital (4 kap. 7 § ÅRL). Vid avskrivning enligt 4 kap. 4 § ÅRL, nedskrivning enligt 4 kap. 5 § ÅRL eller vid avyttring eller utrangering av tillgången, ska uppskrivningsfonden minskas i motsvarande utsträckning, dock högst med den del av uppskrivningsfonden som svarar mot tillgången. En minskning av uppskrivningsfonden får göras enbart på något av följande sätt (4 kap. 8 § ÅRL):
I ett aktiebolag ska den del av betalningen för en aktie som överstiger aktiens kvotvärde tas upp under överkursfonden (3 kap. 5a § ÅRL).
Övriga företag ska redovisa eget kapital i följande poster (bilaga 1 till ÅRL):
Det finns vissa skillnader mellan hur Skulder och Eget kapital redovisas av en enskild näringsidkare respektive en ideell förening.
I ett förenklat årsbokslut som upprättas av en enskild näringsidkare utgörs eget kapital av skillnaden mellan företagets sammanlagda tillgångar och sammanlagda skulder (BFNAR 2006:1 punkt 6.66). Skulder ska redovisas i följande poster i balansräkningen (BFNAR 2006:1 bilaga 2):
För ideella föreningar och registrerade trossamfund m.fl. som upprättar ett förenklat årsbokslut utgörs eget kapital av skillnaden mellan föreningens tillgångar och summan av föreningens skulder och obeskattade reserver (BFNAR 2010:1 punkt 6.66). Skulder ska redovisas i följande poster i balansräkningen (BFNAR 2010:1 bilaga 2):
Reserverade medel för specifika ändamål är en del av eget kapital. Reservering av medel ska inte påverka resultaträkningen (BFNAR 2010:1 punkt 6.67).
Företaget (d.v.s. den enskilda näringsidkaren respektive föreningen eller det registrerade trossamfundet) ska i balansräkningen ta upp sina låneskulder till det belopp som anges på kontoutdrag, avtal eller liknande handlingar (BFNAR 2006:1 punkt 6.68 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.69). Leverantörsskulder ska tas upp till ett belopp som motsvarar vad företaget har fakturerats, eller utifrån affärsmässiga skäl borde ha fakturerats för inköp m.m., och som vid räkenskapsårets utgång inte var betalt (BFNAR 2006:1 punkt 6.70 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.70). Leverantörsskulder tas upp inklusive mervärdesskatt (BFNAR 2006:1 punkt 6.71 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.71).
För övriga skulder gäller att ett mottaget eller fakturerat belopp är ett förskott om leveransen eller arbetet inte har påbörjats, eller om en delleverans eller delprestation uppenbarligen inte har påbörjats. Förskott som uppgår till mer än 5 000 kronor från kunder ska tas upp som övriga skulder (BFNAR 2006:1 punkt 6.72 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.73). I en förening är ett mottaget eller fakturerat belopp som avser en medlemsavgift inte ett förskott (BFNAR 2010:1 punkt 6.73). Ränteutgifter som hänför sig till året men som företaget inte har betalat ska tas upp som övriga skulder om de sammanlagt uppgår till mer än 5 000 kronor (BFNAR 2006:1 punkt 6.73 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.75). Skadestånd m.m. ska tas upp som övriga skulder om ett beslut har fattats eller om en överenskommelse har träffats och det finns dokumentation som visar utgiftens storlek och medlen ännu inte har betalats (BFNAR 2006:1 punkt 6.74). Övriga skulder ska värderas till det belopp som anges på fakturor, avtal eller liknande handlingar, exklusive mervärdesskatt (BFNAR 2006:1 punkt 6.75 respektive BFNAR 2010:1 punkt 6.78).
Obetalda ersättningar till anställda och andra som hänför sig till räkenskapsåret, samt obetalda lagstadgade arbetsgivaravgifter på sådana ersättningar, ska tas upp som övriga skulder om föreningen fått uppgifter eller borde ha fått uppgifter om dem och de sammanlagt uppgår till mer än 5 000 kronor per person (BFNAR 2010:1 punkt 6.74). Om ett bidrag redovisas som intäkt i enlighet med punkt 7.3 b ska den del av bidraget som betalats till föreningen och som hänför sig till kommande räkenskapsår tas upp som övrig skuld (BFNAR 2010:1 punkt 6.76). Villkorade bidrag som enligt punkt 7.4 inte får redovisas som intäkt, ska tas upp som övriga skulder det räkenskapsår som bidragen utbetalas till föreningen (BFNAR 2010:1 punkt 6.77).
En enskild näringsidkares skatteskulder är de som ska redovisas i företaget enligt punkt 3.15 (BFNAR 2006:1 punkt 6.69). Skatter som hör till näringsverksamheten är t.ex. mervärdesskatt, arbetsgivaravgifter och preliminärskatt för anställda. Företagarens inkomstskatteskulder är däremot privata skulder som inte ska bokföras i företaget (BFNAR 2006:1 punkt 3.15).
För ideella föreningar och registrerade trossamfund som upprättar ett förenklat årsbokslut är föreningens skatteskulder sådana skulder på balansdagen som avser (BFNAR 2010:1 punkt 6.72)
Reservering av ändamålsbestämda medel får inte göras i resultaträkningen eftersom resultaträkningen bara ska innehålla intäkter och kostnader som hör till räkenskapsåret. En reservering för framtida utgifter är inte en kostnad som hör till räkenskapsåret. Kostnaderna för ändamålet redovisas i resultaträkningen det räkenskapsår de uppstår och påverkar därmed det årets över- eller underskott. Av kommentaren till BFNAR 2010: 1 framgår att om föreningen vill särredovisa ändamålsbestämda medel inom eget kapital i bokföringen, så får det göras genom att beloppet förs om från Årets över-/underskott eller Balanserade över-/underskott till ett särskilt konto inom eget kapital. Räkenskapsårets användning av ändamålsbestämda medel (motsvarande den kostnad som redovisas i resultaträkningen) förs om från det särskilda kontot för ändamålsbestämda medel till Balanserat över-/underskott. I det förenklade årsbokslutet ingår ändamålsbestämda medel i posterna Årets över-/underskott eller Balanserade över-/underskott. Ändamålsbestämda medel får inte redovisas som en egen post i balansräkningen. Om föreningen vill särredovisa de ändamålsbestämda medlen får den i stället göra det i en tilläggsupplysning till Eget kapital.
Eget kapital innehåller olika poster beroende på om företaget är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening.
Ett aktiebolag som tillämpar K2-regelverket ska redovisa eget kapital i bundet respektive fritt eller totalt eget kapital. Bundet eget kapital ska redovisas i posterna
Fritt eget kapital redovisas i posterna
Skulder delas in i Långfristiga respektive Kortfristiga skulder (BFNAR 2008:1 punkterna 4.5 och 4.5A).
Ett aktiebolag som enligt 4 kap. 7 § första stycket 2 ÅRL tar uppskrivningsfonden i anspråk för täckning av en förlust ska redovisa detta när behörigt organ har fattat beslut om en sådan förlusttäckning (BFNAR 2008:1 punkt 15.1).
Ett erhållet aktieägartillskott ska redovisas som en ökning av posten Balanserat resultat när utfästelsen erhålls. Om utfästelsen erhålls efter räkenskapsårets utgång men innan årsredovisningen avges, får tillskottet i stället redovisas på balansdagen (BFNAR 2008:1 punkt 15.2). När behörigt organ har fattat beslut om återbetalning av ett villkorat aktieägartillskott ska fritt eget kapital minskas (BFNAR 2008:1 punkt 15.3).
En ekonomisk förening som tillämpar K2-regelverket ska redovisa Eget kapital i bundet respektive fritt eget kapital. Bundet eget kapital ska redovisas i posterna
Fritt eget kapital redovisas i posterna Balanserat resultat och Årets resultat (BFNAR 2009:1 punkterna 4.5 och 4.5A).
Ett företag ska redovisa en skuld om företaget har ett åtagande till följd av avtal eller offentligrättsliga regler, och det förväntas att ett utflöde av resurser från företaget kommer att krävas för att reglera åtagandet (BFNAR 2008:1 punkt 17.2 respektive BFNAR 2009:1 punkt 17.2). En skuld som är tvistig ska redovisas som skuld om tvisten rör skuldens existens, belopp, kvaliteten på det levererade eller liknande. Uppenbart grundlösa krav som riktas mot företaget ska däremot inte redovisas (BFNAR 2008:1 punkt 17.3 respektive BFNAR 2009:1 punkt 17.3).
En skuld som förfaller inom 12 månader efter balansdagen är en kortfristig skuld. Övriga skulder är långfristiga. En checkräkningskredit som förfaller inom 12 månader efter balansdagen ska normalt redovisas som långfristig skuld, om det är troligt att krediten förnyas och kommer att utnyttjas efter förfallodagen (BFNAR 2008:1 punkt 17.5 respektive BFNAR 2009:1 punkt 17.5).
En skuld ska värderas till det belopp som krävs för att reglera åtagandet (BFNAR 2008:1 punkt 17.6 respektive BFNAR 2009:1 punkt 17.6) och får inte nuvärdesberäknas (BFNAR 2008:1 punkt 17.7 respektive BFNAR 2009:1 punkt 17.7).
En skuld i utländsk valuta räknas om till balansdagens kurs. Den del av en skuld i utländsk valuta som är säkrad med ett terminskontrakt ska däremot räknas om till terminskursen (BFNAR 2008:1 punkt 17.8 respektive BFNAR 2009:1 punkt 17.8).
Skulder till leverantörer som företaget inte fått någon faktura på, får redovisas som en ospecificerad skuld i posten Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter, om var och en av de enskilda skulderna är av oväsentlig betydelse för företaget och svår att specificera och värdera. Det redovisade värdet ska dels vara skäligt med hänsyn till förhållandena på balansdagen, dels baseras på erfarenhet eller någon annan välgrundad värdering (BFNAR 2008:1 punkt 17.9 respektive BFNAR 2009:1 punkt 17.9).
Ett företag ska redovisa de anställdas semesterdagar som är intjänade men inte uttagna som semesterlöneskuld i posten Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter. Lagstadgade arbetsgivaravgifter ska ingå i semesterlöneskulden, men däremot inte avgifter enligt avtal. Semesterlöneskulden ska beräknas individuellt för varje anställd (BFNAR 2008:1 punkt 17.10 respektive BFNAR 2009:1 punkt 17.10).
Ett företag som tillämpar K3-regelverket ska upprätta balansräkningen och redovisa skulder i enlighet årsredovisningslagens bestämmelser och bilaga 1 i ÅRL.
En skuld är en befintlig förpliktelse för företaget till följd av händelser som inträffat, som förväntas ge upphov till ett utflöde av resurser som innefattar ekonomiska fördelar (BFNAR 2012:1 punkt 2.13). En skuld ska redovisas i balansräkningen endast om de ekonomiska fördelar som är förknippade med posten sannolikt kommer att lämna företaget i framtiden, samt om postens värde kan mätas på ett tillförlitligt sätt (BFNAR 2012:1 punkt 2.18).
Ett företag ska klassificera skulder som långfristiga eller kortfristiga och redovisa dem under egna rubriker. En skuld ska klassificeras som kortfristig när någon av nedanstående förutsättningar är uppfylld.
När företagets normala verksamhetscykel inte är tydligt identifierbar ska den anses uppgå till 12 månader (BFNAR 2012:1 punkt 4.7). Vissa skulder, som leverantörsskulder, upplupna personalkostnader och andra rörelsekostnader, utgör en del av det rörelsekapital som används i företagets normala verksamhetscykel. Sådana rörelserelaterade poster klassificeras som kortfristiga skulder, även om de förfaller till betalning senare än 12 månader efter balansdagen.
I juridisk person ska eget kapital redovisas i enlighet med årsredovisningslagens bestämmelser och bilaga 1 i ÅRL. Eget kapital är skillnaden mellan redovisade tillgångar och redovisade skulder (BFNAR 2012:1 punkt 2.14). Eget kapital består framför allt av medel som tillskjutits av ägarna samt vinster och förluster efter avdrag för utdelning och återbetalning av tillskott till ägarna.
Medel reserverade för framtida fastighetsunderhåll i enlighet med 9 kap. 5 § första stycket 7 bostadsrättslagen ska redovisas i en egen post i balansräkningen under rubriken Bundet eget kapital (BFNAR 2012:1 punkt 4.14).
När man klassificerar ett företags utfärdade finansiella instrument som antingen skuld eller eget kapital ska man tillämpa kapitel 22, med vissa undantag (BFNAR 2012:1 punkt 22.1). Kapitel 22 ska även tillämpas när man redovisar ett egetkapitalinstrument som utfärdas till utomstående i deras egenskap av ägare. Redovisning av aktierelaterade ersättningar eller liknande i form av egetkapitalinstrument som lämnas som ersättning för varor eller tjänster från leverantörer och anställda, i deras roll som leverantör eller anställda, redovisas inte som finansiella instrument utan som aktierelaterade ersättningar (BFNAR 2012:1 punkt 22.2).
Egetkapitalinstrument är varje form av avtal som innebär en residual rätt i ett företags tillgångar efter avdrag för alla dess skulder (BFNAR 2012:1 punkt 22.2). Klassificeringen av ett företags utfärdade finansiella instrument som antingen skuld eller eget kapital, ska baseras på instrumentets ekonomiska innebörd (BFNAR 2012:1 punkt 22.5). Detta gäller dock inte poster som är eget kapital enligt bilaga 1 till ÅRL, som ska definieras utifrån sin juridiska innebörd och inte får redovisas som skuld (BFNAR 2012:1 punkt 22.6). Det gäller inte heller för konvertibla skuldebrev eller liknande sammansatta finansiella instrument som består av både en skuldkomponent och en egetkapitalkomponent (BFNAR 2012:1 punkt 22.9). Fördelningen mellan skuldkomponenten och egetkapitalkomponenten får inte förändras senare räkenskapsår.
Vid emission av aktier eller andra egetkapitalinstrument ska företaget redovisa en ökning av eget kapital när en utomstående part är skyldig att överföra kontanter eller andra resurser till företaget i utbyte mot emitterade aktier eller andra egetkapitalinstrument. En ökning av eget kapital ska också redovisas om företaget erhållit kontanter eller andra resurser innan egetkapitalinstrumentet är emitterat och företaget inte kan krävas på återbetalning (BFNAR 2012:1 punkt 22.7). Aktier eller andra egetkapitalinstrument ska värderas till verkligt värde av de kontanter eller andra resurser som företaget mottagit eller har att fordra. Direkta utgifter i samband med en egetkapitaltransaktion ska redovisas som en avdragspost från eget kapital (BFNAR 2012:1 punkt 22.8).
Vid emission av konvertibla skuldinstrument eller liknande sammansatta finansiella instrument, som består av både en skuldkomponent och en egetkapitalkomponent, ska likviden fördelas mellan skuldkomponenten och egetkapitalkomponenten. Skuldbeloppet ska fastställas till det verkliga värdet för en liknande skuld som saknar rätt till konvertering, eller har en liknande egetkapitalkomponent. Direkta utgifter i samband med emissionen ska fördelas mellan skuldkomponenten och egetkapitalkomponenten utifrån de relativa verkliga värdena på respektive komponent (BFNAR 2012:1 punkt 22.9). I de finansiella rapporter som upprättas efter det år då ett konvertibelt skuldinstrument eller liknande sammansatt finansiellt instrument emitterades, ska varje skillnad mellan skuldkomponenten och det belopp som ska betalas på förfallodagen redovisas systematiskt som en tillkommande räntekostnad genom att man tillämpar effektivräntemetoden (BFNAR 2012:1 punkt 22.10).
En utdelning på eller återbetalning av ett egetkapitalinstrument ska redovisas som skuld när behörigt organ har fattat beslut om utdelningen eller återbetalningen. Skulden ska värderas till det redovisade värdet på den tillgång som ska överföras (BFNAR 2012:1 punkt 22.11).
I stiftelser och ideella föreningar m.fl. ska ändamålsbestämda medel redovisas som en egen post i eget kapital. Förändringen av ändamålsbestämda medel redovisas som en omföring mellan posterna Ändamålsbestämda medel och Årets resultat med tillförda och använda medel specificerat.
I juridisk person ska en stiftelse, om inte stiftelseförordnandet anger något annat, dela in eget kapital i bundet respektive fritt eget kapital. Som bundet eget kapital ska man redovisa sådant kapital som inte får förbrukas för stiftelseändamålet (BFNAR 2012:1 punkt 36.34). En avkastningsstiftelse ska i juridisk person redovisa lämnade bidrag mot fritt eget kapital (BFNAR 2012:1 punkt 36.36). En stiftelse ska i juridisk person ytterligare specificera förändringar i eget kapital genom att även visa följande uppgifter:
Beloppen ska, i förekommande fall, delas upp på bundet respektive fritt eget kapital (BFNAR 2012:1 punkt 36.36).
Företag som tillämpar internationella redovisningsregler ska tillämpa IAS 1 Utformning av finansiella rapporter om inte RFR 2 Redovisning i juridisk person anger något annat.
Av RFR 2 framgår att paragraferna i IAS 1 som behandlar balansräkningens och resultaträkningens struktur och innehåll, samt anger minimikrav beträffande innehållet i dessa, inte ska tillämpas (RFR 2 IAS 1 punkt 2). I stället ska balansräkningen och resultaträkningen ställas upp i enlighet med vad som står i ÅRL. Uppställningsformen för balansräkningen återfinns i bilaga 1 till ÅRL. Vidare ska man följa bestämmelserna i 3 kap. 4a § ÅRL vad gäller uppställningsformen för balansräkningen. Dessutom ska balansräkningen innehålla följande poster, vilka anges i IAS 1 punkt 54:
I övrigt innehåller inte RFR 2 några begränsningar i detta avseende.
Ett företag ska klassificera en skuld som kortfristig om någon av följande förutsättningar är uppfylld:
Ett företag ska klassificera alla andra skulder som långfristiga (IAS 1 punkt 69).
Vissa kortfristiga skulder, som leverantörsskulder och vissa upplupna personalkostnader och andra rörelsekostnader, är en del av det rörelsekapital som används i företagets normala verksamhetscykel. Ett företag klassificerar sådana rörelserelaterade poster som kortfristiga skulder, även om de förfaller till betalning efter mer än 12 månader efter rapportperioden. Samma normala verksamhetscykel används vid klassificeringen av ett företags tillgångar och skulder. När företagets normala verksamhetscykel inte är tydligt identifierbar antas den uppgå till 12 månader (IAS 1 punkt 71). Ett företag klassificerar sina finansiella skulder som kortfristiga skulder när de förfaller till betalning inom 12 månader, även om den ursprungliga löptiden översteg 12 månader och företaget träffar en överenskommelse om långfristig refinansiering eller om en långfristigt ändrad amorteringsplan efter rapportperioden, och innan de finansiella rapporterna godkänns för utfärdande (IAS 1 punkt 72).
Hur ett företag ska klassificera finansiella instrument som skulder eller eget kapital regleras i IAS 32 Finansiella instrument: Klassificering. Av RFR 2 framgår att IAS 32 ska tillämpas vid klassificering av ett finansiellt instrument som skuld respektive eget kapital, såvida inte detta står i strid med gällande lag. I så fall ska man göra ett avsteg och beakta den ekonomiska innebörden. Det är alltså inte tillåtet att klassificera ett finansiellt instrument som enligt ÅRL utgör eget kapital (t.ex. preferensaktier) som en skuld och åberopa att det finansiella instrumentet uppfyller definitionen av en skuld enligt IAS 32 (RFR 2 IAS 32 punkt 1).
Ett företag som har emitterat ett finansiellt instrument ska vid första redovisningstillfället redovisa instrumentet, eller dess delar, som en finansiell skuld, finansiell tillgång eller som ett egetkapitalinstrument i enlighet med den ekonomiska innebörden av de villkor som gäller för instrumentet, samt i enlighet med definitionerna av finansiell skuld, finansiell tillgång och egetkapitalinstrument (IAS 32 punkt 15). När man redovisar instrumentet ska man dock beakta vad som sagts ovan om RFR 2.
Företag som ska tillämpa ÅRKL när de upprättar sin årsredovisning, ska upprätta balansräkningen enligt bilaga 1 till ÅRKL (3 kap. 1 § ÅRKL). I bilagan anges i vilka poster bl.a. skulder och eget kapital ska redovisas. Eget kapital ska redovisas i följande poster:
Balansräkningen ska upprättas med ledning av bilaga 1 till föreskriften (FFFS 2008:25 anges i 3 kap. 1 §). I bilaga 1 lämnas vägledning till vad de olika posterna ska innehålla.
Företag som ska tillämpa ÅRFL när de upprättar sin årsredovisning, ska upprätta balansräkningen enligt uppställningsformen i bilaga 1 till ÅRFL (3 kap. 1 § ÅRFL). I bilagan anges i vilka poster bl.a skulder och eget kapital ska redovisas.
Eget kapital ska redovisas i följande poster:
Balansräkningen ska upprättas enligt bilaga 1 till föreskriften (3 kap. 1 § FFFS 2008:26). I bilagan anges vilka poster balansräkningen ska innehålla och i bilaga 3 ges vägledning till vad de olika posterna ska innehålla.
I FFFS 2011:27 om förenklad årsredovisning i försäkringsföretag anges i 3 kap. 1 § att med undantag från det som anges i 3 kap. 1 § ÅRFL, får balansräkningen upprättas enligt bilaga 1 till FFFS 2011:27. Balansräkningens poster ska ha det innehåll som anges i FFFS 2011:27 bilaga 3.
I övrigt gäller huvudregeln i föreskrifterna att instituten och försäkringsföretagen ska följa de internationella redovisningsstandarderna om de är förenliga med ÅRKL respektive ÅRFL. Ett institut behöver inte tillämpa en regel i godkända internationella redovisningsstandarder om det i stället tillämpar motsvarande regel i RFR 2 Redovisning för juridiska personer. En redogörelse för dessa regler finns under Företag som följer internationella redovisningsregler, se ovan.