EU-rätt

IAS-förordningen – tillämp­ning av internationella redovisningsstandarder

IAS-förordningen (Europaparlamentets och rådets för­ordning [EG] nr 1606/2002, om tillämp­ning av internationella redovisningsstandarder) syftar till att harmonisera den finansiella information som läggs fram av de företag som omfattas av förordningen. På detta sätt garanteras en hög grad av insyn i redovisningarna och redovisningarna kan också jämföras sinsemellan, vilket medför att gemenskapens kapitalmarknad och den inre marknaden kan fungera ändamålsenligt (artikel 1 i IAS-förordningen, Europaparlamentets och rådets för­ordning [EG] nr 1606/2002, om tillämp­ning av internationella redovisningsstandarder).

Vem ska tillämpa standarderna?

IAS-förordningen innebär att alla noterade europeiska före­tag i sina koncernredovisningar ska tilläm­pa de internationella redovisningsstandarder som har antagits av kommissionen för tillämpning inom EU.

Noterade företag är sådana företag vars värdepapper på balansdagen är noterade på en reglerad marknad i en medlemsstat, i enlighet med de villkor som fastställs i artikel 1.13 i rådets direktiv 93/22/EEG om investeringstjänster på värdepappersområdet. I Sverige finns tre reglerade marknader: Sverige NASDAQ OMX Stockholm AB, Nordic Growth Market NGM AB samt Burgundy AB.

Vad krävs av standarderna?

De standarder som IAS-förord­ningen syftar på är IAS och IFRS med tillhörande SIC- respektive IFRIC-tolkningar från IASB. Kommis­sionen får anta en viss standard endast om den

• inte strider mot den i redovisningsdirektiven fastlagda principen om att redovisningen ska ge en rättvisande bild av företagets resultat och ställning
• bidrar till det gemensamt bästa för Europa
• uppfyller kriterierna för begriplighet, relevans, till­för­lit­lig­het och jämförbarhet.

De antagna standarderna och tolkningarna publiceras löpande på EU:s webbplats.

IAS-förordningen ställer krav på redovisning enligt IAS/IFRS enbart i noterade företags koncern­redovisningar. Förordningen lämnar emellertid en möjlig­het för medlemsstaterna att besluta om att utsträcka tillämp­nings­området för de antagna standarderna genom att tillåta eller kräva dels att noterade företag upprättar sina års­redo­visningar enligt standarderna, dels att icke-noterade företag upprättar sina års- eller koncernredovisningar enligt standarderna.

I 7 kap. 33 § ÅRL finns regler som innebär att även andra företag än dem som omfattas av IAS-förordningen får tillämpa de internationella redovisningsstandarderna i koncernredovisningen.

Kan de internationella redovisningsstandarderna tillämpas även i juridisk person?

Några regler som tillåter företagen att i juridisk person fullt ut tillämpa de internationella redovisningsstandarderna har inte införts i ÅRL. Rådet för finansiell rapportering har dock i RFR 2, Redovisning för juridiska personer, som utgångspunkt att även de juridiska personer vars värdepapper är noterade på en reglerad marknad ska tillämpa de IFRS/IAS som tillämpas i koncernredovisningen. Vissa undantag och tillägg kan göras i RFR 2 på grund av att

• en tillämpning av IFRS/IAS strider mot svensk lag, t.ex. ÅRL
• en tillämpning av IFRS/IAS leder till en beskattningssituation som avviker från den som gäller för andra svenska företag
• det finns andra tungt vägande skäl för att i rekommendationer avvika från huvudregeln.

EG:s fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiv för aktiebolag och handelsbolag

Aktiebolags och vissa handelsbolags skyldighet att upprätta årsbokslut och förvalt­nings­berättelse behandlas i det fjärde bolags­rättsliga direktivet (78/660/EEG). Det sjunde bolags­rättsliga direktivet (83/349/EEG) behandlar skyldigheten att upprätta koncern­redovisning. Syftet med direktiven är att inom EU skapa rättsliga minimikrav på omfattningen av den ekonomiska information som främst företag med begränsat delägaransvar ska vara skyldiga att offentliggöra.

Det fjärde bolagsrättsliga direktivet innehåller bestämmelser om årsbokslut, t.ex. regler om balans- och resultaträkningarnas uppställningsformer, värderingsregler, bestämmelser om noter och förvaltningsberättelse. Det sjunde bolagsrättsliga direktivet tillämpas på koncerner där antingen moderföretaget eller något av dess dotterbolag omfattas av det fjärde direktivet och innehåller regler om sammanställt årsbokslut och sammanställd förvaltningsberättelse, d.v.s. det som vi i Sverige kallar koncernredovisning.

De fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven har implementerats i ÅRL. Regeringens förslag och överväganden vid implementeringen av direktiven framgår främst av del 2 i prop. 1995/96:10 Års- och koncernredovisning.

De fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven har upphävts och ersatts med direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa företag. Regeringen har tillsatt Utredningen om genomförande av EU-direktiv om årsredovisning och koncernredovisning (Ju 2013:01) för att implementera direktivet i svensk rätt. Direktivet ska vara implementerat senast den 20 juni 2015.

EG:s direktiv om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut

För redovisning i banker och andra finansiella institut finns EG:s direktiv (86/365/EEG) om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut – bankredovisningsdirektivet. Direktivet hänvisar i ett stort antal frågor till de fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven. I bankredovisningsdirektivet regleras endast sådana avvikelser från de fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven som är moti­ve­rade av de särdrag som utmärker de s.k. finansiella företagens verksamheter.

Bankredovisningsdirektivet har implementerats i ÅRKL. Regeringens förslag och överväganden vid implementeringen av bankredovisningsdirektivet framgår främst av del 3 i prop. 1995/96:10 Års- och koncernredovisning.

EG:s direktiv om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag

För redovisning i försäkringsföretag finns försäkringsredovisningsdirektivet, EG:s direktiv (91/674/EEG) om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag. Direktivet hänvisar i ett stort antal frågor till de fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven. I försäkringsredovisningsdirektivet regleras endast sådana avvikelser från de fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven som är moti­ve­rade av de särdrag som utmärker försäkringsföretagens verksamheter.

Försäkringsredovisningsdirektivet har implementerats i ÅRFL. Regeringens förslag och överväganden vid implementeringen av försäkringsredovisningsdirektivet framgår främst av del 4 i prop. 1995/96:10 Års- och koncernredovisning.

Filialdirektivet och bankfilialdirektivet

Det elfte bolagsrättsliga direktivet (89/666/EEG) om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat innehåller krav på vilka handlingar och uppgifter om filialer som ska offentliggöras i filialens verksamhetsland. Direktivet gäller både filialer till bolag i andra medlemsstater och filialer till ett bolag i tredje land. Direktivet föranledde vissa ändringar i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., del 1 och 2 i prop. 1995/96:10 Års- och koncernredovisning.

Dessutom finns EG:s direktiv (89/117/EG) om offentliggörande av handlingar om bankfilialer till kreditinstitut och finansiella institut.

Kompletterande innehåll

• Myndigheter och organ som ger ut kompletterande redovisningsnormgivning.
• Årsredovisningslagen.
• Lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
• Lagen om årsredovisning i försäkringsföretag.
• Bokföringsskyldigheten för filialer.