God tro

Vad innebär det att god tro föreligger?

Skatteverket gör bedömningen att när säljaren genom dokumentation har gjort sannolikt att transporten till ett annat land har skett kan mervärdesskatt inte påföras i efterhand om säljaren är i god tro.

När föreligger god tro?

För att en säljare ska anses vara i god tro ska denne inte ha känt till eller haft anledning att misstänka att förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen om undantag vid varuleverans till annat EU-land eller export inte har varit uppfyllda. Vidare ska säljaren ha gjort vad som rimligen kan krävas utifrån normala affärsförhållanden för att försäkra sig om att varorna faktiskt har transporterats till det andra landet. En säljare kan aldrig anses vara i god tro i fråga om omständigheter som denne själv kunnat påverka (Se Skatteverkets ställningstagande God tro vid försäljning av varor till annat land samt krav på dokumentation).

Rättsfall: God tro vid EU-leverans

EU-domstolen har bedömt betydelsen av god tro vid leverans av varor där köparen skulle stå för transporten till det andra EU-landet. EU-domstolen uttalade att det ankommer på medlemsstaterna att fastställa villkoren för tillämpningen av undantaget från skatteplikt för leverans inom unionen. Dock ska bl.a. rättsäkerhets- och proportionalitetsprinciperna beaktas. EU-domstolen anser att en säljare som har agerat i god tro och som visat upp handlingar för bevisning vilka godtagits i ett inledande skede för att styrka hans eller hennes rätt att undanta leveransen från skatteplikt, inte kan krävas på mervärdesskatt vid en senare tidpunkt. Detta gäller även om det visar sig att denna bevisning var falsk, under förutsättning att säljaren inte har deltagit i detta skatteundandragande. Säljaren ska då ha vidtagit alla nödvändiga åtgärder som står i hans eller hennes makt för att försäkra sig om att den leverans inom unionen han eller hon genomfört inte lett till någon delaktighet i ett sådant undandragande (C-409/04, Teleos m.fl.).

Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att i det fall det i efterhand kan konstateras att en vara faktiskt inte lämnat landet så är undantaget från skatteplikt i 3 kap. 30 a § ML inte tillämpligt. Eventuell god tro hos säljaren saknar därvid betydelse (RÅ 2004 ref. 26). Skatteverket gör i ställningstagandet om god tro (se ovan) bedömningen att begreppet god tro ska tolkas i enlighet med unionsrätten. Skatteverket anser därför att det som EU-domstolen framför i C-409/04, Teleos m.fl., innebär att Högsta förvaltningsdomstolens dom inte längre ska tillämpas vad gäller den delen som behandlar god tro.

Rättsfall: God tro vid export

EU-domstolen har med ett liknande resonemang som det som fördes i C-409/04, Teleos m.fl. (se ovan) ansett att god tro även har betydelse för bedömningen vid export. I det aktuella fallet framkom att de faktiska omständigheterna för export inte var uppfyllda. De handlingar som säljaren erhållit från köparen för att styrka exporten visade sig i efterhand vara förfalskade. EU-domstolen ansåg att under sådana förutsättningar kunde inte en säljare krävas på mervärdesskatt i efterhand om han eller hon var i god tro. Säljaren ska ha vidtagit varje rimlig åtgärd som stått i hans eller hennes makt för att försäkra sig om att han eller hon inte var inblandad i ett skatteundandragande (C-271/06, Netto Supermarkt).

Skatteverket anser i ställningstagandet om god tro (se ovan) att samma tolkning vad gäller god tro vid unionsintern leverans ska göras vid export.