En myndighet har möjlighet att rätta skrivfel och liknande förbiseenden i sina beslut, s.k. förbiseendefel.
En myndighet har möjlighet att rätta ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, s.k. förbiseendefel (26 § första meningen FL). Det ska observeras att det är fråga om en möjlighet för myndigheten att göra en rättelse, inte en absolut skyldighet, (prop. 1989/90:71, s. 51 och 92). Det ligger emellertid i sakens natur att om en part uttryckligen begärt att ett fel ska rättas så bör myndigheten följa denna begäran. Detta gäller även om myndigheten ansett sig ha fog för att inte på eget initiativ – ex officio – företa en rättelse, t.ex. därför att det rör sig om ett bagatellartat fel av formell art.
Förbiseendefel kan sägas föreligga om myndigheten fattat ett riktigt beslut men av misstag återgett det på ett felaktigt sätt.
För att en oriktighet ska bedömas som uppenbar ska den dels vara sådan att den kan upptäckas med normal iakttagelseförmåga, dels vara odiskutabel. Som exempel på uppenbar oriktighet kan nämnas misstag beträffande namn, årtal, belopp och dylikt.
Bedömningsfel, dvs. fel som beror på t.ex. bristfällig utredning eller felaktig bedömning eller rättstillämpning, kan inte rättas med stöd av 26 § FL. Bedömningsfel föreligger t.ex. om myndigheten fattat ett oriktigt beslut. I sådana fall kan det i stället bli aktuellt att göra en omprövning av beslutet.
Rättelsemöjligheten i 26 § FL avser den situationen att beslut är slutligen fattat och handlingen enligt 2 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen (TF) ska anses vara upprättad. Före denna tidpunkt kan alla materiella eller formella felaktigheter rättas om beslutet inte är justerat. Någon tidsbegränsning i fråga om möjligheten att rätta förbiseendefel finns i princip inte.
Om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild ska den som är part beredas tillfälle att yttra sig innan rättelse sker om det inte är obehövligt (26 § andra meningen FL). Hörande av part kan därför underlåtas t.ex. i sådana fall då rättelsen inte är till men för parten eller då denne inte kan antas ha några synpunkter som inverkar på beslutet om rättelse.
JO har i ett beslut behandlat frågan om hur självrättelse bör utföras. JO:s beslut avser visserligen rättelse av en domstols dom eller beslut men det bör ändå kunna tjäna som viss vägledning för hur förvaltningsmyndigheterna bör utföra självrättelser. JO anser att man skall stryka över felet, skriva till den riktiga uppgiften direkt på originalet och förse anteckningen med föreskrivna uppgifter om datum m.m. När man gjort detta kopierar man originalet i det nya skicket och expedierar det rättade beslutet till dem som tidigare fått en felaktig expedition, (JO:s beslut 1981-03-27 dnr 1723-1980, 1724-1980, och 3270-1980).