OBS: Detta är utgåva 2015.5. Sidan är avslutad 2023.
Här hittar du information om i vilka fall den som utfärdar en faktura ska tillämpa ML:s faktureringsregler i stället för ett annat medlemslands regler.
När ett företag levererar varor eller tillhandahåller tjänster till en köpare i ett annat EU-land kan det vara svårt att veta vilket lands faktureringsregler som ska gälla. För att klargöra vilka regler som gäller och skapa rättssäkerhet för företagen har det i artikel 219a i mervärdesskattedirektivet införts regler om detta (direktiv 2010/45/EU). I ML finns det därför från och med den 1 januari 2013 bestämmelser i 11 kap. 12–14 §§ ML som anger när de svenska faktureringsreglerna ska tillämpas. De bestämmelserna gäller endast för faktureringsreglerna i 11 kap. ML och inte för reglerna om lagring och bevaring av fakturor i 11 a kap. ML. Det innebär att ML:s regler om lagring och bevaring av fakturor gäller för företag som är etablerade i Sverige oberoende av vilket lands faktureringsregler som ska tillämpas.
Bestämmelserna som reglerar när ML:s faktureringsregler är tillämpliga utgår från bestämmelserna om omsättningsland. För att avgöra om faktureringsreglerna i ML ska tillämpas måste den som ska ställa ut fakturan därför först avgöra om omsättningen är gjord
Se även Skatteverket ställningstagande om tillämpningsområdet för mervärdesskattelagens faktureringsregler.
Faktureringsreglerna i ML är som huvudregel tillämpliga på omsättningar av varor och tjänster inom landet. ML:s faktureringsregler är dock inte tillämpliga om
Faktureringsreglerna i ML ska alltså inte tillämpas vid gränsöverskridande försäljningar när säljaren inte finns i Sverige, utan i ett annat EU-land, och omvänd skattskyldighet gäller.
För en säljare som är etablerad i Sverige innebär bestämmelserna att ML:s faktureringsregler t.ex. är tillämpliga vid omsättning av
Detta gäller under förutsättning att omsättningen inte görs från ett fast etableringsställe i ett annat land.
Även utländska beskattningsbara personer kan vara skyldiga att tillämpa ML:s faktureringsregler. När en utländsk beskattningsbar person som är etablerad i ett annat EU-land omsätter varor och tjänster här i landet ska denne tillämpa de svenska faktureringsreglerna om det är den utländska beskattningsbara personen som är skattskyldig för omsättningen (inte omvänd skattskyldighet). Det gäller t.ex. vid
När en utländsk beskattningsbar person som inte är etablerad inom EU omsätter varor och tjänster här i landet ska denne tillämpa ML:s faktureringsregler.
Om köparen utfärdar fakturan (självfakturering) är ML:s regler tillämpliga endast om varan eller tjänsten är omsatt här i landet (11 kap. 12 § tredje stycket ML).
Faktureringsreglerna i ML är tillämpliga på omsättningar av varor och tjänster i ett annat EU-land när säljaren som är etablerad i Sverige inte gör omsättningen från en etablering i ett annat land, och köparen är skyldig att betala mervärdesskatten (11 kap. 13 § första stycket ML).
Det innebär t.ex. att en företagare som är etablerad i Sverige ska tillämpa ML:s faktureringsregler om den tillhandahållna tjänsten är omsatt i ett annat EU-land enligt artikel 44 i mervärdesskattedirektivet (jfr 5 kap. 5 § ML) och köparen är en beskattningsbar person. I sådant fall är det köparen som är skyldig att betala mervärdesskatten (omvänd skattskyldighet) enligt artikel 196 i mervärdesskattedirektivet.
Om köparen i det andra EU-landet utfärdar fakturan (självfakturering) är ML:s regler inte tillämpliga (11 kap. 13 § andra stycket ML).
Faktureringsreglerna i ML är tillämpliga på sådana omsättningar av varor och tjänster som utgör export enligt 1 kap. 10 § ML. Det förutsätter dock att säljaren är etablerad i Sverige och att omsättningen inte görs från en etablering i ett annat land (11 kap. 14 § ML).
Med export avses sådan omsättning utanför EU av varor och tjänster som görs i en ekonomisk verksamhet här i landet. Export föreligger när en omsättning inte är gjord här i landet och inte heller i något annat EU-land.
Det innebär t.ex. att ML:s faktureringsregler är tillämpliga när en säljare levererar en vara till en plats utanför EU eller om en speditör eller fraktförare ser till att varan förs ut direkt till en plats utanför EU (5 kap. 3 a § första stycket 1–2 ML).