Samtliga inkomster i näringsverksamheten ska tas upp till beskattning som intäkt om de inte är särskilt undantagna. Inkomsterna ska i normalfallet tas upp som intäkt det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed.
Alla inkomster i näringsverksamheten ska tas upp som intäkt (15 kap. 1 § 1 stycket IL). Från denna huvudregel finns särskilda undantag. För att en inkomst inte ska tas upp som intäkt krävs normalt att det finns ett uttryckligt lagstöd för detta.
En grundläggande princip, är att en inkomst som har sin grund i minskning av en ej avdragsgill kostnad inte leder till en skattepliktig intäkt och detta är ett av undantagen från huvudregeln. I dessa fall krävs inget uttryckligt lagstöd, utan inkomsten undantas efter grundläggande skatterättliga principer.
Lika viktigt som att konstatera om inkomsten är skattepliktig är att konstatera vid vilket beskattningsår den ska tas upp som intäkt.
Det som ska tas upp som utgående mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen ska inte tas upp som intäkt (15 kap. 6 § IL).
Återbetalning av ingående mervärdesskatt som tidigare dragits av som kostnad ska tas upp till beskattning i enlighet med god redovisningssed. Domstolen fann att det framgår av 15 kap 1 § IL att alla inkomster i en näringsverksamhet ska tas upp som intäkt och att det inte finns något undantag från den regeln vad gäller återbetalning av ingående mervärdesskatt som tidigare dragits av (RÅ 2010 ref. 95).
Denna princip har senare bekräftats genom HFD 2011 not. 89 samt HFD 2011-10-28, mål nr 1801-1803-11
Skatterättsnämnden fann att återbetalning av ett belopp motsvarande för lågt avdragen ingående mervärdesskatt, som inte tidigare dragits av som kostnad, inte utgjorde en intäkt enligt inkomstskattelagen. Eftersom beloppet inte dragits av som kostnader tidigare ska återbetalningen helt och hållet hanteras inom ramen för mervärdesskatteredovisningen (SRN dnr 11-14/D).
Om den skattskyldige får göra avdrag för ingående mervärdesskatt enligt ML på grund av jämkning enligt 8 a kap. eller 9 kap. 9–13 §§ ML ska summan av jämkningsbeloppen tas upp som intäkt vid inkomsttaxeringen.
Det finns ingen avdragsrätt för allmänna svenska skatter. Återbetalade sådana skatter blir därför i normalfallet skattefria. Eventuell intäktsränta på återbetald skatt är också skattefri (8 kap. 7 § IL). I vissa fall kan avdrag medges i näringsverksamheten för särskilda skatter eller avgifter. Om sådan skatt eller avgift senareåterbetalas, avkortas eller avskrivs utgör beloppet en skattepliktig intäkt i den näringsverksamhet där avdraget gjorts. Bestämmelsen är tillämplig oavsett företagsform.
Enligt huvudregeln utgör inte utfallande ersättningar på grund av skadeförsäkringar skattepliktig inkomst (8 kap. 22 § IL).
Om försäkringsersättningen utgör kompensation för en utebliven skattepliktig intäkt eller för en avdragsgill kostnad i näringsverk-samhet är den emellertid skattepliktig. Försäkringsersättning för inventarier, lager och liknande tillgångar blir således skattepliktig, eftersom köpeskillingen vid en försäljning av motsvarande tillgångar hade utgjort skattepliktig intäkt av näringsverksamhet.
Försäkringsersättning för en skada på en näringsfastighet är skattepliktig. För att undvika likviditetsproblem för den skattskyldige finns regler som gör det möjligt att avsätta ett försäkringsbelopp till ersättningsfond. Försäkringsersättning för en byggnad som utgör privatbostad är inte skattepliktig.
För markanläggningar gäller motsvarande regler som för näringsfastigheter.
En så kallad ledareförsäkring är en kapitalförsäkring och därför är de belopp som faller ut från den skattefria. Kostnader för en sådan försäkring är därmed inte avdragsgilla i näringsverksamheten. Med ledareförsäkring menas en försäkring som en näringsidkare tagit på en anställds liv. Utfallande belopp tillfaller verksamheten.
Förmån av grupplivförsäkring, avtalsgruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring vid arbetsskada ska inte tas upp som inkomst, om försäkringen grundar sig på avtal som träffats mellan försäkringsföretag och Lantbrukarnas riksförbund åren 1978 och 1986, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund år 1986, Sveriges fiskares riksförbund år 1983 respektive Svenska samernas riksförbund år 1986 (15 kap. 9 § IL).
Belopp som utfaller på grund av gruppsjukförsäkring som till exempel avtalsgruppsjukförsäkring utgör intäkt i näringsverksamhet om det är avsett att täcka inkomstbortfall i närings-verksamheten. I annat fall hänförs det till tjänst. Motsvarande gäller för dagersättning från trygghetsförsäkring vid arbetsskada (15 kap. 9 § IL).
Avtalsgruppsjukförsäkring är ett komplement till den allmänna försäkringen och ger ersättning vid sjukdom. Ersättning kan också utgå som komplement till sjukersättning eller aktivitetsersättning men utgör då inkomst av tjänst. Ett försäkringssystem som motsvarar avtalsgruppsjukförsäkring finns för lantbrukare, yrkesfiskare, skogsbrukare och renskötare. Egenföretagare i övrigt har möjlighet att ansluta sig till en avtalsgruppsjukförsäkring.
Trygghetsförsäkring vid arbetsskada kan beskrivas som en ansvarsförsäkring gällande arbetsolycksfall och arbetssjukdom som arbetsgivaren tecknat. Den kan ge den enskilde ersättning utöver socialförsäkringen, bl.a. under en akut sjukdomstid och vid invaliditet. Försäkringen omfattar i stort sett hela arbetsmarknaden och egna företagare kan ansluta sig.
Gottgörelse ur pensions- eller personalstiftelse ska tas upp som intäkt av näringsverksamhet om avdrag har medgetts för avsättningen.
Om de avsättningar som gjorts med avdragsrätt för att trygga pensionsutfästelser uppgår till ett lägre belopp vid beskattningsårets utgång än vid föregående beskattningsårs utgång ska mellanskillnaden tas upp som intäkt (28 kap. 22 § IL)
Skadestånd som inflyter i näringsverksamheten ska tas upp som en skattepliktig intäkt.
Det finns en undantagsbestämmelse som gäller skadestånd i 8 kap. 22 § IL . Detta undatag gäller dock inte ersättningar som avser tillgångar, inkomster eller utgifter i näringsverksamhet
Vilka ersättningar i samband med sjukdom med mera som ska tas upp som intäkt i näringsverksamhet framgår av 15 kap. 8 § IL.