OBS: Nedan visas versionen från 16 jun 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

OBS: Nedan visas versionen från 16 jun 2015. För att se den senaste informationen, klicka här.

Meny

Den familjerättsliga lagstiftningen öppnar i vissa fall för att en part får betalningsansvar för någon annans skuld.

Äktenskapsbalken

Enligt äktenskapsbalken kan i vissa situationer den ena maken bli ansvarig för den andra makens skulder.

Huvudregel: En make ansvarar inte för andra makens skulder

Grundprincipen i svensk rätt är att varje make råder över sin egendom och svarar för sina skulder (1 kap. 3 § ÄktB). Den giftorätt som gäller mellan makarna, och som kan ge en make rätt till den andra makens egendom, aktualiseras först vid en bodelning. Giftorätten påverkar alltså inte äganderätten till egendomen, utan vardera maken äger och bestämmer över sin egendom.

Huvudregeln om att vardera maken svarar endast för sina egna skulder kan dock komma att genombrytas i samband med vissa egendomsöverföringar mellan makarna. En make kan då bli betalningsansvarig även för den andre makens skulder.

Undantag 1: Vid gåva till andra maken

En gåva mellan makar blir sakrättsligt skyddad (d.v.s. blir giltig mot givarens borgenärer) om gåvan registreras i äktenskapsregistret. Kravet på registrering gäller dock inte för personliga presenter vilkas värde inte står i missförhållande till givarens ekonomiska villkor (8 kap. 1 § andra stycket ÄktB).

Under vissa förutsättningar kan dock givarens borgenärer rikta krav mot gåvotagaren även om gåvan har registrerats. Om en make har gett den andre maken en gåva och inte kan betala en skuld som givaren hade när gåvan registrerades så svarar gåvomottagaren för skulden, dock högst med värdet av gåvan. Något betalningsansvar för mottagaren föreligger dock inte om givaren vid registreringen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbarligen motsvarade de skulder för vilka han eller hon då svarade. Något ansvar för mottagaren finns heller inte när det gäller personliga presenter vilkas värde inte står i missförhållande till givarens ekonomiska villkor (8 kap. 3 § första stycket ÄktB).

Om gåvan utan mottagarens vållande har gått förlorad helt eller delvis, är mottagaren i motsvarande mån fri från ansvar (8 kap. 3 § andra stycket ÄktB).

Vid sidan om bestämmelserna i ÄktB finns det särskilda regler om återvinning av gåvor vid konkurs och företagsrekonstruktion. En makes ansvar enligt 8 kap. 3 § ÄktB får inte göras gällande så länge det pågår ett mål om återvinning av gåvan enligt KonkL eller FrekL (8 kap. 3 § tredje stycket ÄktB).

Undantag 2: Vid bodelning

Den egendom som en make äger utgörs av giftorättsgods i den mån det inte är särskilt föreskrivet att den är enskild egendom. Egendom kan bli enskild genom bland annat äktenskapsförord, villkor vid gåva och villkor i testamente (7 kap. 2 § ÄktB).

En delning av egendomen (bodelning) kan ske dels under äktenskapet och dels i samband med en skilsmässa. I bodelningen ska sådan egendom som utgör giftorättsgods ingå, dock får viss slags egendom undantas (10 kap. 1–3 §§ ÄktB). Makarna kan även komma överens om att sådan egendom som gjorts till enskild egendom genom äktenskapsförord ska ingå i bodelningen. Denna egendom blir då att betrakta som giftorättsgods (10 kap. 4 § ÄktB).

Krav på skriftlighet och möjlighet till registrering

Bodelningen ska vara skriftlig och undertecknas av makarna (9 kap. 5 § ÄktB). En formellt riktig bodelning som innebär att äganderätten till viss egendom övergår från den ena maken till den andra medför ett sakrättsligt skydd för förvärvaren mot den andre makens borgenärer. En bodelningshandling får registreras (13 kap. 6 § ÄktB). Det finns dock inget krav på registrering, men en registrering gör att återvinningsfristen enligt 4 kap. 7 § KonkL börjar löpa.

Makarna får inte skada borgenärers intressen

Makarna har vid bodelningen möjlighet att avtala om alla frågor som rör fördelningen av egendomen, inte bara om enskild egendom ska ingå utan även om en skuld ska täckas med enskild egendom eller med giftorättsgods samt hur egendomen ska värderas och fördelas på lotter. Den frihet som på så vis finns att omfördela egendomsmassan gör att det finns en risk att bodelningen görs på ett sätt som är till nackdel för den ena makens borgenärer. Därför är det särskilt föreskrivet att en make inte får låta enskild egendom ingå i bodelningen om detta är till skada för hans eller hennes borgenärer eller avstå egendom som ska ingå i bodelningen på andra sätt än vad som anges i ÄktB (13 kap. 1 § första stycket ÄktB).

En make får inte heller vid fördelning på lotter avstå utmätningsbar egendom i utbyte mot sådan egendom som inte får utmätas, om detta är till skada för hans eller hennes borgenärer. Detta gäller dock inte, om den egendom som avstås eller förvärvas utgör makarnas gemensamma bostad eller bohag som övertas med stöd av 11 kap. 8 § ÄktB (13 kap. 1 § andra stycket ÄktB).

Om den ena maken till följd av någon av de ovannämnda åtgärderna inte kan betala en skuld som uppkommit före bodelningen svarar den andra maken för bristen intill värdet av vad den förstnämnde makens utmätningsbara egendom har minskat genom åtgärden. Samma sak gäller om det av någon annan anledning kan antas att maken är på obestånd. Något ansvar föreligger inte om den förstnämnde maken efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbarligen motsvarade skulderna (13 kap. 1 § tredje stycket ÄktB).

Makens medansvar får inte göras gällande så länge ett mål pågår om återvinning av bodelningen enligt KonkL eller FrekL (13 kap. 1 § fjärde stycket ÄktB).

Talerätt

Den borgenär som lidit skada genom gåvan eller bodelningen har talerätt om s.k. bristtäckningsansvar. En sådan talan ska väckas genom stämning vid allmän domstol. Som nämnts i föregående avsnitt får det inte pågå någon talan om återvinning enligt KonkL eller FrekL.

Trots att vinningen av en framgångsrik process, till skillnad från vad som gäller vid en återvinningstalan, direkt tillkommer den borgenär som fört talan så har det inte varit vanligt förekommande med talan om bristtäckningsansvar.

Fordringen måste ha uppkommit före gåvoregistreringen eller bodelningshandlingen

För att ett ansvar ska kunna göras gällande krävs det att fordringen har uppkommit före den dag då gåvan registrerades eller bodelningshandlingen upprättades. Fordringen behöver däremot inte ha förfallit till betalning vid dessa tidpunkter. Skatte- och avgiftsfordringar har ofta uppkommit långt innan de förfallit till betalning.

För att Skatteverket ska kunna utkräva ansvar enligt 8 kap. 3 § ÄktB är det därför tillräckligt att verkets fordran uppkommit före den dag då gåvan blev gällande. För att gåvomottagaren inte ska bli betalningsansvarig måste han eller hon visa att givaren (d.v.s. gäldenären) efter gåvan hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade samtliga de skulder som givaren då hade.

Skulder får inte ”tappas bort” vid bodelning

När Skatteverket ska utreda frågan om bristtäckningsansvar efter bodelning bör myndigheten börja med att granska bodelningshandlingen. Vid ”borgenärsfientliga” bodelningar är det vanliga tillvägagångssättet att makarna helt bortser från uppkomna men ännu inte förfallna skulder. Det kan t.ex. vara fråga om skatter och avgifter som den ene maken ännu inte påförts men kunnat räkna med att påföras på grund av en pågående taxeringsrevision. Så var fallet i NJA 1971 s. 85. Vad man som borgenär då bör göra är att ”korrigera” bodelningen genom att först lägga till de ”borttappade” skulderna. Härefter bör ”korrigeringen” fortsätta, närmast genom att gäldenären får täckning för sina skulder enligt 11 kap. 6 § ÄktB.

Sambolagen

Sambolagen ger inte samma möjligheter som äktenskapsbalken att göra den ena sambon ansvarig för den andras skulder.

Gåvor

Till skillnad mot vad som gäller för gåvor mellan makar saknas det möjligheter för en borgenär att rikta ett direkt krav mot en gåvomottagande sambo. Någon motsvarighet till bristtäckningsansvaret vid gåvor mellan makar finns inte i sambolagen. Den enda möjligheten att angripa en sådan gåva är att borgenären begär gåvogivaren i konkurs så att konkursförvaltaren kan påkalla en återvinning till konkursboet av gåvan enligt 3 kap. 6 § KonkL.

Bodelning

Bodelning kan bli aktuellt även mellan sambor. Enligt 21 § sambolagen gäller reglerna i 13 kap. 1 och 2 §§ ÄktB om borgenärer lidit skada vid bodelningen. Det som beskrivits om bristtäckningsansvar i avsnittet om bodelning mellan makar gäller därför även beträffande bodelningar mellan sambor. Det ska dock observeras att en bodelning enligt sambolagen endast omfattar sambornas bostad och sådant bohag som anskaffats för gemensamt bruk, medan makar vid äktenskapsskillnad delar på värdet av all egendom som utgör giftorättsgods.

Ärvdabalken

Enligt ärvdabalken kan det i vissa situationer uppkomma ett medansvar för den avlidnes eller dödsboets skuld.

Skadeståndsansvar för dödsbodelägare eller boutredningsman

En dödsbodelägare som uppsåtligen eller av vårdslöshet orsakar skada är skyldig att ersätta skadan. Om flera dödsbodelägare är skadeståndsskyldiga är ansvaret solidariskt. Ansvaret gäller i förhållande till alla personer vars rätt är beroende av dödsboutredningen, alltså även mot den avlidnes borgenärer (18 kap. 6 § ÄB). Om dödsboets förvaltning har övertagits av en särskilt förordnad boutredningsman så gäller motsvarande skadeståndsansvar för denne (19 kap. 18 § ÄB).

Återgång av bodelning eller arvskifte

Om bodelning eller arvskifte sker innan den dödes eller boets andra skulder har betalats eller medel till skuldernas betalning har satts undan, ska bodelningen eller arvskiftet gå åter (21 kap. 4 § ÄB). På motsvarande sätt ska ett utgivet legat (d.v.s. viss egendom som ärvts genom testamente) återgå om det behövs för att den avlidnes skulder ska kunna betalas (21 kap. 5 § ÄB). Om den egendom som ska återlämnas inte finns i behåll ska den som tagit emot egendomen i stället betala en ersättning som motsvarar egendomens värde. En borgenär kan dock inte själv agera direkt för en återgång utan måste begära att en boutredningsman förordnas.

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • NJA 1971 s. 85 [1]

Lagar & förordningar