OBS: Detta är utgåva 2016.1. Visa senaste utgåvan.

Den allmänna löneavgiften är en del av arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna. Löneavgiften är dock ingen socialavgift utan en skatt som därför inte betalas av sådana begränsat skattskyldiga som i vissa fall ska betala de egentliga socialavgifterna.

Vad är allmän löneavgift och vem betalar den?

Till socialavgifterna som betalas antingen som arbetsgivaravgifter eller som egenavgifter räknas i dagligt tal även allmän löneavgift. Bestämmelserna om löneavgiften finns i en särskild lag, lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, i fortsättningen kallad löneavgiftslagen. Löneavgiften ska betalas av dem som ska betala arbetsgivaravgifter och egenavgifter på samma sätt och på samma underlag som gäller för socialavgifterna.

Det är viktigt att komma ihåg att den allmänna löneavgiften inte är en socialavgift. Den är i både rättslig och ekonomisk mening i stället en skatt (prop. 1994/95:122 s. 18). Eftersom avgiften är en skatt ska den inte betalas av företag som saknar fast driftställe i Sverige. Däremot ska en arbetsgivare som betalar allmän löneavgift på ersättning för arbete i Sverige även betala allmän löneavgift på ersättning för arbete som betalas ut till personer som är utsända för arbete utomlands. Detta gäller oavsett om personen under utsändningstiden ska tillhöra hela eller delar av den svenska socialförsäkringen, ställningstagande allmän löneavgift på ersättning till utsända från Sverige.

Den allmänna löneavgiften infördes 1995 och syftet var att finansiera Sveriges medlemskap i EU. Avgiften uppgick ursprungligen till 1,5 procent av underlaget. Under senare år har löneavgiften använts i allmänt budgetförstärkande syfte och uppgår för 2016 till procent (3 § löneavgiftslagen).

Löneavgiften används också som ett slags regulator för att den totala arbetsgivaravgiften eller egenavgiften som ska betalas ska ligga kvar på samma nivå mellan åren. Det innebär att när en eller flera delavgifter i socialavgifterna sänks eller höjs ett år påverkar det den allmänna löneavgiften i samma mån.

För den som betalar arbetsgivaravgifter

Den som ska betala arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. SAL ska också betala allmän löneavgift. Avgiften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgifter (1 § löneavgiftslagen). Någon särskild redovisning av den allmänna löneavgiften görs inte utan den ingår bara som en av alla delavgifter som en arbetsgivare i regel ska betala.

Lägre löneavgift på ersättningar till unga fram till och med 31 maj 2016.

Den som ger ut ersättning till den som vid årets ingång inte har fyllt 25 år betalar lägre arbetsgivaravgift. Det framgår av övergångsbestämmelserna till SAL Samma regel gäller även för den allmänna löneavgiften. Löneavgiften tas då ut med arton tjugofemtedelar av procenttalet och anges med två decimaler så att övriga decimaler faller bort (3 § löneavgiftslagen). Den lägre avgiften gäller till och med 31 maj 2016. Därefter försvinner den särskilda regeln om lägre löneavgift för unga.

Ingen löneavgift på ersättningar till dem som är äldre än 65 år

På ersättningar till den som vid årets ingång har fyllt 65 år ska allmän löneavgift inte betalas (1 § andra stycket löneavgiftslagen). Den som ger ut ersättning till den som vid årets ingång fyllt 65 år ska bara betala en del av arbetsgivararavgifterna nämligen ålderpensionsavgift (10,21 procent), samt särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (6,15 procent).

Allmän löneavgift för den som betalar egenavgifter

Den som ska betala egenavgifter enligt 3 kap. SAL ska betala allmän löneavgift. Avgiften beräknas på det underlag som gäller för egenavgifter (2 § löneavgiftslagen). Inte heller här krävs någon särskild redovisning av underlaget för löneavgiften, utan den beräknas automatiskt för den som ska betala egenavgifter. Den som är begränsat skattskyldig men ändå ska betala egenavgifter på grund av att personen är socialförsäkrad i Sverige ska inte betala den allmänna löneavgiften.

Lägre löneavgift på inkomster för unga fram till och med 31 maj 2016

På samma sätt som för socialavgifterna ska den allmänna löneavgiften för den som vid årets ingång inte har fyllt 25 tas ut med arton tjugofemtedelar av procenttalet och anges med två decimaler så att övriga decimaler faller bort, (3 § löneavgiftslagen). Beräkningen görs på samma sätt som när löneavgiften ingår i underlaget för arbetsgivaravgifter. Den lägre avgiften gäller till och med 31 maj 2016. Därefter försvinner den särskilda regeln om lägre löneavgift för unga.

Ingen löneavgift för den som är över 65 år eller har pension

En person som bara ska betala ålderspensionsavgiften av egenavgifterna ska inte betala den allmänna löneavgiften (2 § andra stycket löneavgiftslagen). Det gäller för den som

  • vid årets ingång fyllt 65 år
  • inte fyllt 65 år men tagit ut hel ålderspension under hela året
  • har haft hel sjuk- eller aktivitetsersättning under någon del av året.

Dessa kategorier av avgiftsskyldiga betalar en del av egenavgifterna nämligen ålderspensionsavgift (10,21 procent), samt särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster (6,15 procent).

Löneavgiften och egenavgifterna ändras den 31 maj. Det finns en särskild övergångsbestämmelse för att fördela inkomsterna om inte den skattskyldige visar hur fördelningen ska vara. Bestämmelsen innebär att inkomsten ska proportioneras under beskattningsåret för tid före och efter ändringen (se övergångsbestämmelsen till löneavgiftslagen).

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1994/95:122 om finansiering av medlemskap i EU [1]

Ställningstaganden

  • Allmän löneavgift på ersättning till utsända från Sverige [1]