Att överklaga eller ompröva en skuldsanering

Överklagande av beslut i skuldsaneringsförfarandet

Både Kronofogdens beslut att inleda skuldsanering och myndighetens slutliga beslut får överklagas till tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt. Om gäldenären inte är bosatt i Sverige får beslutet överklagas till Stockholms tings­rätt. Överklagandet ska ges in till Kronofogden inom tre veckor från beslutsdagen. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte annat följer av skuldsaneringslagen (29 § SksanL).

Tingsrättens beslut kan överklagas till hovrätten, som dock prövar överklagandet endast om prövningstillstånd meddelas.

Skatteverket har i normalfallet ingen anledning att överklaga Kronfogdens beslut om skuldsanering. Det är endast om det föreligger särskilda skäl, t.ex. att rättsläget är oklart och det finns behov av prejudikat, som verket bör överklaga ett skuldsaneringsbeslut.

Skatteverket kan begära omprövning av en skuldsanering

Varje borgenär kan ansöka om ompröv­ning av en beslutad skuldsanering under förutsättning att borgenärens fordran ingår i skuldsaneringen (24 § SksanL). En borge­när kan i efterhand ha fått kännedom om skuldsaneringsbeslutet. Han eller hon kan då ha anledning att begära omprövning för att försöka få beslutet upp­hävt. Om en sådan begäran leder till bifall innebär det att borge­närens fordran som blev prekluderad genom skuld­sane­rings­beslutet återuppstår (Hellners/Mellqvist, Skuldsaneringslagen En kommentar till 2006 års lag, [1 mars 2013, Zeteo], kommentaren till 24 §).

Ansökan kan göras endast av en borgenär vars fordran omfattas av skuldsaneringen. Det är alltså dels "kända" borgenärer vars fordran enligt 23 § SksanL har satts ned eller fallit bort och dels "okända" borgenärer vars fordran enligt samma paragraf har drabbats av preklusion till följd av skuldsaneringsbeslutet som är behöriga att ansöka om omprövning enligt denna paragraf.

Även om förutsättningarna för omprövning är uppfyllda behöver detta inte leda till att skuldsaneringen omprövas eftersom bestämmelsen är fakultativ (beslutet kan upphävas). Bedömningen bör ske utifrån de allmänna syftena och förutsättningarna för skuldsanering. Skuldsanering är tänkt att innebära en definitiv lösning på en kraftigt skuldsatt gäldenärs ekonomiska trångmål. Eftersom lösningen är tänkt att vara definitv har möjligheterna att i efterhand ompröva skuldsaneringen gjorts begränsade (prop. 1993/94:123 s. 78). Möjligheten till omprövning vilar på den grundläggande tankegången att en omprövning av ett beslut om skuldsanering förutsätter att ett upprätthållande av beslutet framstår som skadligt för den allmänna betalningsmoralen (NJA 2011 s. 957).

Omprövning på grund av att gäldenären varit illojal

En omprövning av ett skuld­saneringsbeslut kan ske med anledning av vissa illojala för­faranden från gäldenärens sida (24 § p 1–3 SksanL). Även en ansökan om skuldsanering kan komma att avvisas eller ogillas på denna grund. Om Kronofogden upptäcker att gäldenären gjort sig skyldig till något illojalt förfarande kan även ett redan fattat skuldsaneringsbeslut upphävas. Det blir i dessa fall aldrig fråga om att ändra skuldsaneringen.

Oredlighet mot borgenär eller gynnat någon borgenär

Enligt första punkten kan omprövning medges om gäldenären gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på skuldsaneringsfrågans avgörande (24 § första stycket 1 SksanL). Med oredlighet mot borgenärer avses straffrättsliga gärningar (11 kap. 1 § BrB) som har samband med skuldsaneringen. Något krav uppställs inte på att gäldenären har fällts till ansvar i en brottmålsrättegång, att åtal har väckts mot honom eller att förundersökning har inletts (prop. 1993/94:123 s. 232).

Lämnat oriktiga uppgifter

Enligt andra punkten kan ett beslut om skuldsanering upphävas om gäldenären i sin ansökan om skuldsanering eller annars under ärendets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter till men för borgenären (24 § första stycket 2 SksanL). Även det fallet att gäldenären förtiger något som är av betydelse i ärendet omfattas (prop. 1993/94:123 s. 232). Ett exempel är att gäldenären underlåter att uppge en fordran (RH 1999:113). För att omprövning skall kunna ske enligt denna punkt krävs att gäldenärens oriktiga uppgifter eller hans förtigande av vissa omständigheter har varit till men för borgenären. Det betyder exempelvis att omprövning inte kan aktualiseras enligt denna punkt om gäldenären förtiger en fordran som senare anmäls i ärendet.

För att den oriktiga uppgiften eller förtigandet ska kunna medföra att skuldsaneringsbeslutet upphävs krävs att gäldenären medvetet har förfarit på ett sådant illojalt sätt. Det innebär för det första att gäldenären med avsikt lämnat t.ex. en oriktig uppgift. För det andra bör det krävas att gäldenären insett att den oriktiga uppgiften i sig varit till men för den borgenär som påtalat oriktigheten. Med »men» avses här att gäldenärens handlande har haft någon form av ekonomisk inverkan för borgenärens del. Däremot krävs inte att själva skuldsaneringsbeslutet blivit till nackdel för borgenären. Gäldenären kan med andra ord drabbas av omprövning enligt denna punkt även om hans eller hennes illojala handlande inte har haft någon inverkan på innehållet i skuldsaneringsbeslutet. En sådan ordning är konsekvent med hänsyn till grundtankarna bakom bestämmelsen, nämligen att kunna beivra illojala förfaranden från gäldenärens sida. (Hellners/Mellqvist, Skuldsaneringslagen En kommentar till 2006 års lag, [1 mars 2013, Zeteo], kommentaren till 24 § första stycket 2).

Lämnat en oriktig uppgift till ledning för myndighets beslut om skatt eller avgift

Enligt tredje punkten gäller att ett beslut om skuldsanering kan upphävas om gäldenären har lämnat en oriktig uppgift till ledning för myndighets beslut om skatt eller avgift som omfattas av skuldsaneringen eller underlåtit att lämna uppgift, trots att gäldenären är uppgiftsskyldig, och detta medför att ett beslut blivit felaktigt eller inte fattats (24 § första stycket 3 SksanL).

Detta är en typ av illojalt förfarande som är skilt från det som beskrivs i punkten två eftersom förfarandet enligt denna punkt inte direkt är kopplat till själva skuldsaneringsärendet utan till beskattningsproceduren. Tanken är att om gäldenären förfarit illojalt i skatteärendet kan detta leda till att en fordran som omfattas av skuldsanering tas upp till för lågt belopp där eller inte tas upp alls (Hellners/Mellqvist, Skuldsaneringslagen En kommentar till 2006 års lag, [1 mars 2013, Zeteo], kommentaren till 24 § första stycket 3).

Det krävs inte att gäldenären gäldenären medvetet lämnat felaktiga uppgifter utan det räcker med att det faktiskt lämnats felktiga uppgifter eller att uppgifter utelämnats och att detta kommit att leda till ett felaktigt beslut.

Vid en omprövning på denna grund är enda möjligheten till ändring att beslutet upphävs. Eftersom en sådan ändring blir mycket ingripande ska bedömningen i denna del göras med försiktighet. Det bör finnas utrymme för misstag från gäldenärens sida utan att detta måste leda till att skuldsaneringen upphävs (Svea Hovrätt 2014-04-29 mål nr ÖÄ 3817-14).

Omprövning om gäldenären inte följer betalningsplanen

En borgenär kan ansöka om att ett skuldsaneringsbeslut ska upphävas eller ändras om gäldenären inte följer betalningsplanen. Det krävs att avvikelsen inte är obetydlig (24 § p 4 SksanL). I samband med en ändring av skuldsaneringsbeslutet kan Kronofogden förlänga tiden för betalningsplanen (26 § SksanL). Denna möjlighet kan användas när gäldenären medvetet struntar i att följa betalnings­planen. Tanken är inte att varje litet avsteg bör medföra att skuldsaneringen upphävs. Enstaka och kortvariga dröjsmål bör inte medföra att skuldsaneringen upphävs. Ju mer ursäktligt dröjsmålet är desto svagare är skälen för att upphäva skuldsaneringen (prop. 1993/94:123 s. 171–172). Det finns även möjlighet för en borgenär att ansöka om verkställighet om inte betalningsplanen följs.

En ändring (och inte ett upphävande) av skuldsaneringsbeslutet kan bli aktuellt till exempel om gäldenären till följd av sjukdom eller oförstånd missat att betala enligt planen och inte insett att han eller hon själv borde ha ansökt om omprövning dessförinnan (prop. 2005/06:124 s. 83). I en sådan situation kan Kronofogden besluta om en omprövning som innebär att gäldenären framöver ska betala ett justerat belopp. Även en förlängning av betal­nings­planen kan bli aktuell. Om gäldenären uppger att betalnings­försummelsen beror på att den ekonomiska situationen har för­sämrats och begär att beloppet ska anpassas till den nuvarande ekonomiska situationen kan det medföra en justering nedåt om det finns förut­sättningar för detta (25 § SksanL).

Kronofogden anser att en avvikelse normal­t ska anses vara ”inte ringa” om betal­nings­försummelsen har pågått minst fyra månader (Kronofogdens ställningstagande 3/09/SKUSAN, Omprövning av skuldsaneringsbeslut). Kronofogden måste göra en helhets­bedömning av ärendet avseende antalet borgenärer som har för­summats, storleken på beloppen som inte har betalats, utformningen av betal­ningsplanen och framför allt orsaken till gäldenärens betalningsförsummelse. Exempelvis kan en ­försum­mel­se vara ursäktlig om gäldenären på grund av sjukdom inte har fullföljt betalningsplanen. Den omstän­dig­heten att gäldenären har betalat ikapp kan ha betydelse för om en ansökan om omprövning ska bifallas eller inte.

Omprövning när de ekonomiska förhållandena förbättrats

Om gäldenärens ekonomiska förhållanden har förbättrats väsent­ligt efter beslutet om skuldsanering kan en borgenär ansöka om omprövning och få beslutet upphävt eller ändrat. Den förbättrade ekonomin måste bero på omständigheter som inte har kunnat förutses och vägas in vid skuldsanerings­beslutet (24 § första stycket 5 SksanL och prop. 2005/06:124 s. 83).

Kronofogden anser att en ansökan om omprövning i normal­fallet ska beviljas och justering av betalningsbeloppet ske om gäldenärens ändrade ekonomiska förhållanden har medfört en förbättring av betalningsutrymmet med minst 4 000–5 000 kr per månad (Kronofogdens ställningstagande 3/09/SKUSAN, Omprövning av skuldsaneringsbeslut)

I ett avgörande hade gälde­närens hyresrätt ombildats till bostadsrätt och gäldenärens förmögenhet i och med detta ökat med 500 000 kr. Hovrätten fann att värdeökningen på gäldenärens bostad inte kunde anses innebära att hans ekonomiska förhållanden väsentligen hade förbättrats (RH 2004:65).

HD har omprövat en skuldsanering på den grunden att gäldenären hade avstått från ett arv. Arvet bestod av dels en efterarvslott efter modern, dels en laglott efter fadern. HD ansåg att gäldenärens godkännande av ett testamente inte innebar någon förmögenhetsöverföring. Däremot vad gällde efterarvet efter modern så fann HD att gäldenären hade avstått från detta på ett sätt som liknar gåva och därmed hade en förmögenhetsöverföring om ca 500 000 kr skett. HD klargjorde att en helhetsbedömning måste göras för att avgöra om det finns skäl att avstå från en omprövning av skuldsaneringsbeslutet. Det är inte bara hur mycket gäldenärens ekonomiska situation har förbättrats som har betydelse. Av betydelse är även anledningen till den ekonomiska förbättringen, hur snart efter skuldsaneringsbeslutet den har inträffat och hur den har inverkat på gäldenärens livssituation. Vid denna bedömning beaktade HD att det endast gått två dagar från skuldsaneringsbeslutet till det att fadern avled och att gäldenären inte hade hunnit inrättat sig efter beslutet. Gäldenärens avstående från rätt till efterarv ansågs inte vara skyddsvärd och därför fanns det inte tillräckliga skäl för att avstå från att ompröva skuldsaneringsbeslutet (NJA 2011 s 957).

Hur en begäran om omprövning ska gå till

En ansökan om upphävande eller ändring av ett beslut om skuldsanering ska göras skriftligen hos Kronofogden (27 § SksanL). Ansökan ska innehålla uppgifter om det beslut som avses och de omständigheter som åberopas till stöd för upphävande eller ändring.

I skuldsaneringslagen finns endast en tidsfrist för omprövning. Denna gäller situationen då gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen har förbättrats efter skuldsaneringsbeslutet (24 § andra stycket SksanL). Tidsfristen för ansökan är fem år från dagen för beslutet om skuldsanering eller om betalningsplanen har förlängts, när den förlängda tiden löper ut. Det saknar betydelse från vilken tidpunkt gäldenärens ekonomiska förhållanden har förbättrats, så länge som förbättringen har inträtt efter dagen för skuldsaneringen.

Vad gäller de övriga omprövningsgrunderna så saknas det särskilda tidsfrister. Ytterst är det preskriptionsbestämmelserna som sätter gränserna för hur sent en ansökan om omprövning kan göras. Skatter som ingår i en skuldsanering preskriberas tidigast två år efter utgången av det kalenderår då beslutet om att inleda skuldsanering meddelades. Om skuldsanering även har beslutats så inträffar preskription av skattefordringar vid den tidpunkt då återstående skuldbelopp senast skulle ha betalats (5 § SPL). Detta innebär att Skatteverket kan begära omprövning av en skuldsanering senast två år efter utgången av det kalenderår då betalningsplanen löper ut (jfr RH 2008:25).

När gäldenären eller en borgenär ansöker om omprövning kom­municerar Kronofogden som huvudregel ansökan med övriga borge­närer.

Om skuldsaneringen upphävs

Ett skuldsaneringbeslut med betalningsplan är en exekutionstitel. Om en exekutionstitel upphävs ska verkställigheten omedelbart ställas in (3 kap. 22 § UB). Kronofogden ska inte avvakta att det avgörande som innebär att exekutionstiteln har blivit upphävd vinner laga kraft. Ett beslut om upphävande av skuldsanering innebär att betalningsplanen inte längre kan verkställas. Gäldenären är således inte skyldig att betala enligt betalplan även om han eller hon har överklagat upphävandebeslutet.

Borgenären kan då i stället få verkställighet på grund av att den ursprungliga fordran återuppstår (Hellners/Mellqvist, Skuldsaneringslagen En kommentar till 2006 års lag, [1 mars 2013, Zeteo], kommentaren till 37 §). Frågan gäller då om en borgenär kan begära omedelbar verkställighet enligt den ursprungliga exekutionstiteln för de skulder som ingick i skuldsaneringen eller om upphävandebeslutet först måste vinna laga kraft. En hovrätt anser att innan ett upphävandebeslut vunnit laga kraft kan varken betalningsplanen enligt skuldsaneringen eller den grundläggande exekutionstiteln verkställas (Hovrätten för Västra Sverige beslut 2015-04-20 mål nr ÖÄ 1200-15). Skatteverket har överklagat till HD, som har meddelat prövningstillstånd.

Vid omprövningen kan skuldsaneringsperioden förlängas

Vid omprövning om gäldenären inte följer betalningsplanen och vid omprövning när de ekonomiska förhållandena förbättrats så kan skuldsaneringen ändras istället för att upphävas.

Vid ändring av ett beslut om skuldsanering får Kronofogden förlänga tiden för betalningsplanen till som längst sju år (26 § SksanL).

Tanken är emellertid inte att betalningstiden slentrianmässigt ska förlängas med det antal månader som gäldenären har betalat ett ”för lågt” belopp. När man prövar om en för­längning ska ske bör betalningsplanen utformas så att mer­parten av den ekonomiska förbättringen slutligen kommer borgenärerna till del. Det finns dock en yttersta gräns för längden på betalningsplanen och därmed möjligheterna att förlänga denna. Betalningsplanen får sammantaget aldrig överstiga sju år. Det skulle inte vara förenligt med lagens rehabiliterande syfte och skuldsaneringsinstitutets definitiva karaktär (prop. 2005/06:124 s. 60).

Bestämmelsen kan illustreras med följande hovrättsavgörande: Betalningsplanen löpte enligt det ursprungliga skuld­sanerings­beslutet under fem år från maj 2003 till april 2008. Gälde­närens ekonomi förbättrades väsentligen år 2004 genom för­höjda inkomster av tjänst. Under tre år kom denna för­bättring inte borgenärerna till del. Domstolarna ansåg att betalningsplanen skulle förlängas med vad som är maximalt tillåtet, två år (Hovrättens för Västra Sverige beslut 2007-11-23 i mål ÖÄ 2976-07).

Den som fått skuldsanering kan själv begära omprövning

På ansökan av gäldenären kan Kronofogden ändra skuldsaneringsbeslutet om gäldenärens ekonomiska förhållande har väsentligen för­ändrats efter beslutet om skuldsanering och detta beror på omständigheter som inte kunnat förutses vid beslutet eller om det finns synnerliga skäl (25 § SksanL).

Omprövningen kan då leda till en sänkning av tidigare beslutat belopp eller till ett beslut utan betalningsplan.

De ekonomiska förhållandens har förändrats

Gäldenären kan ansöka om omprövning t.ex. i de fall den sociala eller ekonomiska situationen ändrats på ett för honom ogynnsamt sätt efter skuld­sane­rings­beslutet. Det ska vara fråga om situationer där gäldenären på grund av nya och oförutsedda omstän­digheter inte längre har förmåga att fullfölja sina åligganden enligt skuldsanerings­beslutet (prop. 1993/94:123 s. 172). (Se t.ex. RH 1996:13 och Göta HovR beslut 2006-01-23, mål nr ÖÄ 1823-05).

I dessa fall finns det normalt ingen anledning att upphäva hela beslutet om skuldsanering. I stället bör beslutet ändras i dessa fall, så att det anpassas till de nya omständigheterna. Det är alltså fråga om att korrigera ett beslut som i efterhand visar sig vara grundat på en felaktig prognos beträffande gäldenärens betalningsförmåga (prop. 1993/94:123 s. 172).

En hovrätt har ansett att det inte finns något hinder mot att ändra betalningsplanen för förfluten tid (retroaktivt) från och med den dag gäldenärens inkomster sänktes (HovR SoB 2005-12-21 mål ÖÄ 2239-05). Den betalning som skuldsaneringsgäldenären hann göra innan inkomstförändringen kan stå kvar.

Vid omprövningen ska beaktas den återstående totala betalningsskyldigheten och betalplanen ska anpassas till gäldenärens förändrade betalningsförmåga (RH 1996:13).

Det ska vara fråga om att gäldenärens ekonomiska situation har försämrats så mycket att det inte är realistiskt att kräva att gäldenären fullföljer den ursprungliga betalningsplanen. De oförutsedda omständigheterna bör vara av sådant slag att de på ett avgörande sätt påverkar gäldenärens förmåga att på längre sikt fullfölja sina åligganden enligt skuldsaneringsbeslutet.

Det går inte att ange direkta beloppsgränser för vad som kan anses vara försämrade ekonomiska förhållanden. I ett flertal beslut har en ansökan från gäldenären om omprövning beviljats när betalnings­utrymmet försämrats med minst 500 kr per månad. I några fall har det krävts en större försämring av ekonomin för att betalningsplanen ska ändras (Kronofogdens ställningstagande 3/09/SKUSAN, Omprövning av skuldsaneringsbeslut).

Det finns även en möjlighet för gäldenären att begära ändring av beslutet när han eller hon har fått det ekonomiskt bättre. Genom att agera i tid kan gäldenären undvika risken för att betalningstiden eventuellt förlängs. Detta kan komma att ske om en borgenär i ett senare skede får kännedom om den förbättrade ekonomiska situationen och därför begär omprövning (se prop. 2005/06:124 s. 84).

Synnerliga skäl

Med synnerliga skäl avses omständigheter av extraordinärt slag. Som exempel kan nämnas att en missbrukare som fått återfall men sedan ”kommit på fötter” igen fick börja betala av ett halvår senare än enligt den ursprungliga planen (RH 2007:4). I ett annat fall ansågs synnerliga skäl finnas när Kronofogden av förbiseende inte hade uppmärksammat att gäldenären skulle pensioneras och då få sämre ekonomi (RH 2007:17).

Ansöka om verkställighet

Om gäldenären inte betalar enligt betalningsplanen kan Skatteverket ansöka om verkställighet hos Kronofogden av sin fordran enligt betalningsplanen. En borgenär kan begära verkställighet av ett skuldsaneringsbeslut med avbetalningsplan så snart en gäldenär inte följer uppgjord plan. Omprövning av skuldsaneringsbeslutet (24-28 §§ SksanL) kan pågå samtidigt med verkställighet hos Kronofogden.

Skuldsaneringsbeslut med betalningsplan är en exekutionstitel (3 kap. 1 § punkt 6 UB). Beslutet får verkställas utan hinder av att det inte vunnit laga kraft (37 § SksanL). Verkställighet kan ske endast för förfallna belopp enligt betalningsplanen (Kronofogdens ställningstagande 1/14/VER, Verkställighet av skuldsaneringsbeslut).