Personalrabatt

Personalrabatt är i vissa fall skattepliktig

Personalrabatt vid köp av en vara eller en tjänst från arbetsgivaren eller något annat företag i samma koncern är inte skattepliktig, om varan eller tjänsten ingår i säljarens ordinarie utbud (11 kap. 13 § IL).

Detta gäller dock inte om rabatten

• är en direkt ersättning för utfört arbete
• överstiger den största rabatt som en konsument kan få på affärsmässiga grunder
• uppenbart överstiger den personalrabatt som är sedvanlig i branschen.

Dessutom gäller det inte om rabatten

• får bytas mot kontant ersättning
• inte riktar sig till hela personalen
• ges utanför arbetsgivarens arbetsplatser genom kuponger eller något motsvarande betalningssystem.

De tre sista punkterna är samma krav som gäller för personalvårdsförmåner, vilket för med sig att personalrabatt inte får lämnas mot bruttolöneavdrag. Läs mer om personalvårdsförmåner.

Om arbetsgivaren inte alls tar betalt av de anställda eller säljer till ett pris som understiger vad som annars kan godtas som skattefri personalrabatt ska skillnaden mellan marknadspriset och vad den anställde betalat beskattas som lön.

Koncernbegreppet

Koncern innebär såväl svenska som utländska koncerner (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 23–24).

Svenska koncerner är sådana definierade koncernbegrepp som finns i bl.a.

• 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551)
• 1 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
• 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554).

I dessa lagrum anges att moderföretag och dotterföretag tillsammans utgör en koncern.

Ordinarie utbud

Begreppet ”ordinarie utbud” innebär att det ska vara varor eller tjänster som i första hand bjuds ut på marknaden till andra än personalen.

Uttrycket ordinarie markerar också att skattefri personal-rabatt endast kan ges på varor ur ett sortiment som arbetsgivaren normalt har till försäljning. Om arbetsgivaren köper in varor som inte ingår i det ordinarie utbudet och säljer dem vidare till de anställda, ska de beskattas för skillnaden mellan marknadspriset på orten och vad de har betalat till arbetsgivaren. Med säljarens ordinarie utbud avses inte heller sådana anskaffningar som görs för verksamheten, som exempelvis förbrukningsartiklar, inventarier, maskiner o.d. (prop. 1994/95:182 s. 36).

Rabatten ska ges på affärsmässiga grunder

Skattefriheten för personalrabatt har i lagtexten knutits till vad som på affärsmässiga grunder är möjligt för en konsument att få på marknaden.

Enbart sådana rabatter som en arbetsgivare på affärsmässig grund uthålligt kan ge sina största kunder bör omfattas av skatte-förmånen. Tillfälligt starkt nedsatta priser kan i vissa fall vara ett uttryck för marknadspriset. Om ett starkt nedsatt pris erbjuds de anställda måste arbetsgivaren – för att prisnedsättningen inte ska komma att betraktas som en skattepliktig förmån – kunna dokumentera att han även generellt har tillämpat detta pris i utbudet mot sina kunder. Vid en kraftig prissänkning i förhållande till vad som är ordinarie marknadspris finns i regel inte utrymme att lämna ytterligare kundrabatter till de största kunderna. Därmed skulle det inte heller finnas något utrymme för att ge ytterligare rabatt som skattefri personalrabatt (prop.1994/95:182 s. 35).

Vid bedömningen av rabattens storlek bör, en jämförelse göras med varans eller tjänstens marknadspris i konsumentledet. Marknadspriset på varan eller tjänsten ska således vara det-samma oberoende av om den anställde arbetar i ett tillverkningsföretag eller i detaljistledet.

Sedvanlig personalrabatt

Även om en arbetsgivare i normalfallet ska kunna tillämpa samma rabatt vid försäljning till sina anställda som han i rabatt ger sina största kunder bör den i branschen sedvanliga rabattnivån utgöra en begränsning för vad som är rimligt och möjligt. Ett ytterligare skäl för detta är att jämförelsen med största rabatt till konsument inte innefattar ett krav på att arbetsgivarna faktiskt lämnar rabatt också till andra än sina anställda. Vid bedömningen av vad som är godtagbar rabattnivå bör bl.a. de rabatter som de största arbetsgivarna tillämpar i fråga om rabatt till anställda kunna vara vägledande (prop.1994/95:182 s. 36).

Med rabatt avses alltså inte enbart den egna arbetsgivarens rabatt utan alla rabatter på marknaden som avser samma vara eller tjänst. Detta möjliggör att även tillverkningsföretag som överhuvudtaget inte säljer till konsumenter kan erbjuda sina anställda en personalrabatt.

Ett tillverkningsföretag kan däremot inte lämna skattefri personalrabatt genom att ge ekonomisk kompensation till de anställda när de köper företagets varor via en fristående åter-försäljare (SRN 2012-09-26, dnr 15-12/D).

Rabatt i efterhand

För skattefrihet spelar det ingen roll om en personalrabatt utgår vid köptillfället eller vid en senare tidpunkt. Detta innebär att personalrabatt som i efterhand tillgodoräknas ett kundkonto på basis av under en period gjorda inköp, anses skattefri när förutsättningarna för skattefrihet i övrigt är uppfyllda (RÅ 2001 ref. 73).

Rabatter, bonus och liknande förmåner

En rabatt, bonus eller liknande förmån som lämnas som ersättning för arbete eller av annat skäl kan anses som ett utflöde av tjänsten är skattepliktig (prop. 1995/96:152 s. 53–58).

Kundtrohetsrabatt

En rabatt som lämnas för visad kundtrohet och som finns bl.a. inom flyg- och hotellbranschen är skattepliktig om den utnyttjas för privat bruk. En grundläggande förutsättning för beskattning är att mottagarens arbetsgivare eller uppdragsgivare bekostat de varor eller tjänster som ger rätt till rabatten eller att förmånen av annat skäl kan anses som ett utflöde av tjänsten.

Det förekommer, bl.a. vad gäller skattepliktiga trohetsrabatter, att arbetsgivaren finansierar endast en del av de kostnader som ligger till grund för förmånen eller att det är flera arbetsgivare som har haft de kostnader som ligger till grund för bonusen eller rabatten. I sådant fall får en proportionering göras av marknadsvärdet (prop. 1996/97:19, s. 77).

Beskattningstidpunkten inträder när förmånen (rabatten eller dylikt) utnyttjas (prop. 1996/97:19 s. 77).

Med rabatt eller annan bonus avses alla former av rabatter, t.ex. både sådana som ges i samband med inköpet och sådana som ges i efterhand antingen i pengar eller på annat sätt (prop. 1996/97:19, s. 94).

Förmån som tillhandahålls genom kupong

Förmån som den anställde får utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller motsvarande betalningssystem är skattepliktig intäkt. Med kupong bör i detta sammanhang förstås värdekuponger eller liknande betalningssystem som mera allmänt kan användas för betalning av vara eller tjänst eller i övrigt utnyttjas på ett sätt som i realiteten bestäms av den anställde (SKV A 2015:30).

Förmånen värderas till det belopp som anges på kupongen. Om något värde inte anges värderas förmånen till det belopp mottagaren under normala förhållanden skulle få betala för kupongen om han själv köpt den, vilket vanligtvis motsvarar arbetsgivarens inköpspris inklusive mervärdesskatt (RÅ 1992 ref. 11).