Statsförvaltningens grunder

Myndigheternas roll

I regeringsformen (RF), som är en av Sveriges grundlagar, regleras bl.a. fördelningen av den offentliga makten och vilken roll myndigheterna har i det statliga förvaltningssystemet.

De förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen verkställer bl.a. den politik som regeringen lagt fast. Regeringen har till uppgift att styra myndigheterna på lämpligt sätt, men myndigheterna hanterar det dagliga arbetet utan rege­ringens och riksdagens ingripande. Det finns även ett grundlagsfäst förbud för bl.a. regering och riksdag att bestämma hur en myndighet ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller som rör tillämpningen av lag (12 kap. 2 § RF).

Regeringens och riksdagens styrmedel

De styrmedel som regeringen har att tillgå kan i de flesta fall härledas från

• normgivningsmakten
• finansmakten
• utnämningsmakten
• kontrollmakten.

Normgivningsmakten

Regering och riksdag styr myndigheterna bl.a. genom normgivning, dvs. genom lagar beslutade av riksdagen och förordningar beslutade av regeringen. Det är myndigheterna som ska tillämpa de lagar och utföra den verksamhet som riksdag och regering beslutar om.

Riksdagen drar upp ramarna för olika verksamheter i s.k. ramlagstiftning. Det ger regeringen och myndigheterna möjlighet att fylla ut bestäm­melserna med kompletterande föreskrifter.

Regeringens styrning av myndigheterna sker framför allt genom myndighetsförordningen (2007:515) och myndig­heternas instruktioner. För Skatteverkets del finns myndighetens instruktioner i förordningen (2007:780) med instruktion för Skatteverket.

Myndigheterna styr sin egen verksamhet genom arbets­ordning­ar och handläggningsordningar som myndigheterna själva upprättar.

Finansmakten

Riksdagen fattar varje år beslut om en budgetproposition och i den anges de ekonomiska ramarna för myndigheternas olika verk­sam­hets­områden.

Med budgetpropositionen som grund beslutar regeringen om myndig­heternas s.k. regleringsbrev. Regleringsbrev utfärdas för alla myndigheter och gäller för ett år. Det innehåller mål- och resultatkrav på myndigheterna och deras finansiella förutsättningar, bl.a. hur stora anslag myndigheterna får använda. Dessutom innehåller det ett krav på återrapportering av hur verksamheten bedrivits.

Utifrån regleringsbrevet upprättar myndigheterna sedan egna verk­samhetsplan­er för sin verksamhet och hur den ska följas upp.

Utnämningsmakten

Utnämningsmakten är ett styrinstrument som används genom att regeringen utser myndighetschefer och ledamöter i myndigheternas styrelser.

Kontrollmakten

Styrning genom kontroll sker på flera sätt. En från regeringen fristående kontroll av myndigheterna sker genom Riks­revisionen­s årliga revision och effektivitetsrevision.

Regeringens mål och resultatdialog är en annan form av kontroll som innefattar styrning.

Ytterligare former av styrning genom kontroll är förvaltnings­domstolarnas överprövning av myndigheternas beslut efter över­klagande och JO:s och JK:s granskande verksamheter.