Skatteverkets behörighet att utfärda ett arvsintyg

Skatteverket utfärdar arvsintyg i Sverige

Skatteverket är behörig myndighet att utfärda arvsintyg i Sverige (2 kap. 7 § IAL).

EU:s arvsförordning gäller som lag i Sverige

EU:s arvsförordning innehåller bestämmelser om arvsintyg. Arvsförordningen gäller som lag i Sverige.

Vad menas med medlemsstat och tredjestat?

När det i arvsförordningen står medlemsstat avses alla EU:s medlemsstater utom Storbritannien, Irland och Danmark (punkterna 82–83 i arvsförordningens ingress).

Med tredjestat avses alla stater utanför EU samt Storbritannien, Irland och Danmark (SOU 2015: 25 s. 77–78).

Övergångsbestämmelser

Skatteverket kan endast utfärda arvsintyg vid arv efter en person som avlidit den 17 augusti 2015 eller senare (artikel 83.1 i arvsförordningen).

Hemviststaten utfärdar arvsintyg

Huvudregeln i arvsförordningen är att hemviststaten ska utfärda arvsintyget (artiklarna 64 och 4 i arvsförordningen). Det innebär att om den avlidne vid sin död har hemvist i Sverige har Skatteverket behörighet att utfärda ett arvsintyg. Detta gäller oavsett vilket medborgarskap den avlidne hade.

Huvudregeln innebär också att om en svensk medborgare vid sin död hade hemvist i en annan medlemsstat än Sverige har Skatteverket inte behörighet att utfärda ett arvsintyg.

Exempel: en spansk medborgare med hemvist i Sverige

Om en spansk medborgare hade hemvist i Sverige vid sin död har Skatteverket behörighet att utfärda ett arvsintyg.

Exempel: en svensk medborgare med hemvist i Spanien

Om en svensk medborgare hade hemvist i Spanien vid sin död har Skatteverket inte behörighet att utfärda ett arvsintyg.

Behörighet vid ett lagvalsförordnande

En person kan genom ett lagvalsförordnande välja att en annan stats lag än hemviststatens lag ska tillämpas på arvet (artikel 22 i arvsförordningen).

Ett lagval gör man i form av en förklaring i ett förordnande om kvarlåtenskap (ett testamente) eller så kan det framgå av villkoren i ett sådant förordnande (artikel 22.2 i arvsförordningen).

Vid lagvalsförordnande till en annan medlemsstats lag

Ett lagvalsförordnande till förmån för en annan medlemsstats lag innebär inte med automatik att behörigheten att utfärda arvsintyg flyttas från hemviststaten till den medlemsstat vars lag har valts.

För att en domstol (eller myndighet) i den medlemsstat vars lag har valts ska ha behörighet att utfärda ett arvsintyg krävs att parterna (arvingarna) har avtalat om att ge domstolarna i denna medlemsstat behörighet (artiklarna 64, 5 och 7 b i arvsförordningen).

Det innebär att Skatteverket både kan få och mista sin behörighet att utfärda arvsintyg om den avlidne gjort ett lagvalsförordnande till förmån för en medlemsstats lag.

Exempel: en spansk medborgare med hemvist i Sverige har valt spansk lag

Om en spansk medborgare som vid sin död hade hemvist i Sverige har valt spansk lag har Skatteverket enligt huvudregeln behörighet att utfärda ett arvsintyg.

Endast om arvingarna kommer överens om att spanska domstolar ska vara behöriga är Skatteverket inte längre behörig myndighet att utfärda ett arvsintyg.

Exempel: en svensk medborgare med hemvist i Spanien har valt svensk lag

Om en svensk medborgare som vid sin död hade hemvist i Spanien har valt svensk lag får Skatteverket inte med automatik behörighet att utfärda ett arvsintyg.

Endast om arvingarna kommer överens om att svenska domstolar och därmed Skatteverket ska ha behörighet att handlägga arvet får Skatteverket behörighet att utfärda ett arvsintyg.

Vid lagvalsförordnande till en tredjestats lag

Om en person som hade hemvist i Sverige vid sin död gjort ett lagvalsförordnande till förmån för en tredjestats lag kan behörigheten att utfärda ett arvsintyg inte flyttas från Skatteverket till den valda statens domstolar eller myndigheter.

Vid ett lagvalsförordnande kan behörigheten att utfärda ett arvsintyg nämligen endast flyttas till en annan medlemsstat.

Exempel: en brittisk medborgare med hemvist i Sverige har valt brittisk lag

Om en brittisk medborgare som vid sin död hade hemvist i Sverige har valt brittisk lag har Skatteverket alltid behörighet att utfärda ett arvsintyg. Storbritannien betraktas nämligen inte som en medlemsstat vid tillämpning av arvsförordningen. Eftersom behörigheten endast kan flyttas till en annan medlemsstat kan den inte flyttas från Sverige till Storbritannien.

Hemvist i tredjestat och tillgångar i Sverige – subsidiär behörighet I

Skatteverket är behörigt att utfärda ett arvsintyg för hela arvet om en person vid sin död har hemvist i en tredjestat, tillgångar i Sverige och är medborgare i Sverige eller är utländsk medborgare men har haft hemvist i Sverige någon gång under de senaste fem åren (artiklarna 64 och 10.1 i arvsförordningen)

Detta kallas subsidiär behörighet.

Exempel: en svensk medborgare med hemvist i Storbritannien, Irland eller Danmark och tillgångar i Sverige

Om en svensk medborgare vid sin död hade hemvist i Storbritannien, Irland eller Danmark och har tillgångar i Sverige har Skatteverket behörighet att utfärda ett arvsintyg avseende hela arvet. Dessa stater tillhör visserligen EU men omfattas inte av arvsförordningen och betraktas därför inte som medlemsstater utan som tredjestater.

Exempel: en svensk medborgare med hemvist i Norge eller USA och tillgångar i Sverige

Om en svensk medborgare vid sin död hade hemvist i Norge eller USA och tillgångar i Sverige har Skatteverket behörighet att utfärda ett arvsintyg för hela arvet. Norge och USA tillhör inte EU och är därmed inte medlemsstater utan betraktas som tredjestater.

Hemvist i tredjestat och tillgångar i Sverige – subsidiär behörighet II

Skatteverket är behörigt att utfärda ett arvsintyg för de tillgångar som finns i Sverige om en person vid sin död har hemvist i en tredjestat, tillgångar i Sverige och inte är svensk medborgare och inte heller har bott i Sverige någon gång de senaste fem åren (artiklarna 64 och 10.2 i arvsförordningen)

Om det inte finns någon behörig domstol i en medlemsstat enligt artikel 10.1 i arvsförordningen är nämligen domstolarna i den medlemsstat där tillgångarna är belägna ändå behöriga (subsidiär behörighet) att fatta beslut om tillgångarna i den staten.

Exempel: en dansk medborgare med hemvist i Danmark och tillgångar i Sverige

Om en dansk medborgare vid sin död hade hemvist i Danmark och tillgångar i Sverige har Skatteverket behörighet att utfärda arvsintyg för tillgångarna som finns i Sverige. Danmark tillhör visserligen EU men omfattas inte av arvsförordningen och betraktas därför inte som en medlemsstat utan som tredjestat.

Om personen haft hemvist i Sverige något av de senaste fem åren har Skatteverket behörighet att utfärda arvsintyg för hela arvet (se om subsidiär behörighet I).

Exempel: en norsk medborgare med hemvist i Norge och tillgångar i Sverige

Om en norsk medborgare vid sin död hade hemvist i Norge och tillgångar i Sverige har Skatteverket behörighet att utfärda arvsintyg för tillgångarna som finns i Sverige. Norge är inte med i EU och betraktas därför som en tredjestat.

Om personen haft hemvist i Sverige något av de senaste fem åren före dödsfallet har Skatteverket behörighet att utfärda arvsintyg för hela arvet (se om subsidiär behörighet I).

Forum necessitatis

Om ingen medlemsstats domstol är behörig i enlighet med andra bestämmelser i arvsförordningen, kan domstolarna i en medlemsstat i undantagsfall pröva arvsmålet om ett förfarande inte rimligen kan inledas eller genomföras eller visar sig vara möjligt i en tredjestat till vilket målet har nära anknytning. Målet måste ha tillräcklig anknytning till den medlemsstat i vilken talan väcks (forum necessitatis, artiklarna 64 och 11 i arvsförordningen).

Skatteverket torde aldrig få behörighet att utfärda arvsintyg med stöd av bestämmelsen om forum necessitatis.