Här kan du läsa om de villkor som ska vara uppfyllda för att en försäkring ska vara en pensionsförsäkring.
För att en försäkring ska vara en pensionsförsäkring ska vissa grundläggande villkor vara uppfyllda. Dessa villkor, de kvalitativa villkoren, finns i 58 kap. 4, 6 och 8–16 b §§ IL (58 kap. 2 § första stycket IL). Syftet med villkoren är att bara en försäkring som tjänar ett verkligt pensioneringsändamål ska klassificeras som en pensionsförsäkring och skattegynnas.
De kvalitativa villkoren har anpassats till EU-rätten. Nuvarande bestämmelser gäller för en försäkring som har tecknats efter den 1 februari 2007. För en försäkring som har tecknats före den 2 februari 2007 gäller den äldre lydelsen av bestämmelserna (övergångsbestämmelserna 4, SFS 2008:134).
För att ett försäkringsavtal ska vara en pensionsförsäkring ska det vara meddelat av ett försäkringsföretag i en försäkringsrörelse med fast driftställe inom EES, det så kallade etableringskravet (58 kap. 4 § IL).
Med ett försäkringsföretag avses ett sådant företag som anges i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (det konsoliderade livförsäkringsdirektivet). Av artikel 1 framgår det att ett försäkringsföretag är ett företag som fått officiell auktorisation hos en behörig myndighet i hemlandet. I Sverige är det Finansinspektionen som beviljar auktorisation för försäkringsföretag. På Finansinspektionens webbplats finns en förteckning över behöriga myndigheter inom EES.
Ett försäkringsavtal som har ingåtts före den 2 februari 2007 ska vara meddelat av ett försäkringsföretag i en försäkringsrörelse med fast driftställe i Sverige, d.v.s. i ett försäkringsföretag som beskattades enligt inkomstskattelagen eller avkastningsskattelagen (övergångsbestämmelserna 4, SFS 2008:134).
En pensionsförsäkring får bara omfatta ålderspension, sjukpension eller efterlevandepension (58 kap. 6 § IL).
En depåförsäkring med villkor som medförde att försäkringstagaren kunde förfoga över försäkringskapitalet har inte ansetts som en pensionsförsäkring. Villkoren innebar att delar av försäkringskapitalet får investeras i ett skuldebrev avseende ett bolån som tas upp av försäkringstagaren. Högsta förvaltningsdomstolen fann att förfarandet stred mot villkoren i 58 kap. 6 § 1 IL att en pensionsförsäkring inte får medföra rätt till andra försäkringsbelopp än sådana som betalas ut när försäkringstagaren uppnått en viss ålder (HFD 2015 ref. 9).
Läs nedan om villkoren för ålderspension, sjukpension och efterlevandepension.
Med ålderspension avses pensionsbelopp som betalas ut till den försäkrade när han eller hon uppnått en viss ålder. Den försäkrade är den på vars liv försäkringen är tecknad (58 kap. 8 § IL). När den försäkrade dör ska utbetalningen av ålderspensionen upphöra.
Om försäkringen bara omfattar ålderspension har de efterlevande ingen rätt att få del av det kvarvarande försäkringskapitalet. En försäkringstagare får inte sätta in någon förmånstagare till en ålderspensionsförsäkring, utan alla utbetalningar ska göras till den försäkrade.
Regeln gäller inte för tjänstepensionsförsäkringar. Där ska den som var anställd när avtalet ingicks vara förmånstagare (58 kap. 10 § IL).
Ålderspension får tidigast börja betalas ut när den försäkrade har fyllt 55 år. Regeln gäller dock inte för den som har rätt till sjukersättning (prop. 1993/94:85 s. 59). En person som har rätt till sjukersättning har rätt att påbörja utbetalning av ålderspension oberoende av ålder. Dessutom kan den som har särskilda skäl få ålderspension tidigare, efter ett särskilt medgivande från Skatteverket.
Ålderspension kan betalas ut så länge den försäkrade lever, s.k. livsvarig ålderspension. Den kan också betalas ut under en viss tid, s.k. temporär ålderspension.
Den temporära ålderspensionen ska betalas ut under minst fem år. Om pensionsutbetalningarna ska upphöra när den försäkrade fyller 65 år räcker det med att pensionen betalas ut under minst tre år (58 kap. 11 § första stycket IL).
För temporär ålderspension enligt en allmän pensionsplan finns det inget krav på någon viss utbetalningstid, utan för en sådan ålderspension gäller den utbetalningstid som anges i planen (58 kap. 11 § andra stycket IL).
När det gäller avgångspension anser Skatteverket att bestämmelsen är tillämplig endast om erbjudandet om avgångspension före 65 år ryms inom vad som är sedvanligt enligt en allmän pensionsplan. Det är den skatterättsliga definitionen av allmän pensionsplan som avses, se nedan. En arbetsgivare som inte är ansluten till en allmän pensionsplan har rätt att citera en sådan plan som gäller arbetstagare med motsvarande arbetsuppgifter. Detta förutsätter dels att den citerade planen innehåller en möjlighet att avtala om en lägre pensionsålder, dels att den erbjudna avgångspensionen inte är högre än vad som gäller enligt den citerade planen för pensionsåldern ifråga. Se Skatteverkets ställningstagande Utbetalningsvillkor för temporär ålderspension vid avgångspensionering före 65 års ålder.
Enligt Skatteverket är det utfästelsen som tryggas enligt 28 kap. 3 § IL som ska uppfylla kraven för en allmän pensionsplan. Detta gäller såväl pension före som efter 65 år. Vid bedömningen om en utfästelse uppfyller kraven för en allmän pensionsplan ska en utfästelse om direktpension inte påverka bedömningen (HFD 2014 ref. 36).
Den skatterättsliga definitionen av allmän pensionsplan utgår från allmän pensionsplan enligt tryggandelagen men har utvidgats för att omfatta fler pensionsutfästelser (58 kap. 20 § IL). Den skatterättsliga definitionen omfattar också
Den sista strecksatsen innebär att en allmän pensionsplan enligt inkomstskattelagen omfattare både förmånsbestämda och avgiftsbestämda utfästelser (prop. 1997/98:146 s. 78). Exempelvis är de avgiftsbestämda pensionsplanerna Avtalspension SAF-LO, KAP-KL för kommuner samt ITP 1 allmänna pensionsplaner enligt inkomstskattelagen.
För en traditionell pensionsförsäkring liksom för en depåförsäkring ska pensionen under de första fem åren betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp (58 kap. 11 § första stycket IL). Bestämmelsen att pensionsutbetalningarna inte får sjunka under de fem första utbetalningsåren innebär att när pensionen har börjat betalas ut måste utbetalningarna fortsätta med samma eller stigande belopp under hela femårsperioden. Det går inte att göra ett uppehåll i utbetalningen under denna period. Bestämmelsen medför också att under femårsperioden går det inte att förlänga den period då en temporär pension ska betalas ut, eftersom det skulle innebära att beloppen därmed sänks.
Pensionen kan betalas ut månadsvis, men även kvartalsvis eller årsvis. Enligt Skatteverket kan utbetalningen av pensionen ändras under de fem första utbetalningsåren på så vis att en månadsvis utbetalning övergår till en kvartalsvis eller årsvis utbetalning. Däremot kan en årsvis eller kvartalsvis utbetalning inte övergå till en månadsutbetalning p.g.a. bestämmelsen om samma eller stigande belopp.
För en traditionell pensionsförsäkring förekommer det att försäkringsgivaren sänker återbäringen eller tilläggsbeloppet, den del av pensionen som inte är garanterad. En sådan sänkning innebär att det utbetalda beloppet sjunker för en pensionsförsäkring under en pågående pensionsutbetalning. Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan om ett sådant förfarande medför att den utbetalda pensionen inte ska anses komma från en pensionsförsäkring. Domstolen gjorde bedömningen att utbetalningarna skulle anses gjorda på grund av en pensionsförsäkring enligt 58 kap. IL (RÅ 2007 ref. 49).
Efter avgörandet har det tillkommit regler om avskattning i vissa fall. Skatteverket anser att sänkningen av pensionsutbetalningen som prövades av domstolen inte var fråga om någon villkorsändring eller något annat förfogande över avtalet i strid med avtalsvillkoren. En sådan åtgärd ska därför inte medföra avskattning enligt bestämmelserna i inkomstskattelagen. Se Skatteverkets ställningstagande Utbetalning från en pensionsförsäkring med sjunkande belopp under de första fem åren.
För fondförsäkringar innebär utbetalningskravet att man bortser från sådana beloppsändringar som beror på kursutvecklingen på fondandelarna (58 kap. 15 § IL).
Sjukpension är pension som betalas ut till den försäkrade när hans eller hennes arbetsförmåga är helt eller delvis nedsatt. Den försäkrade är den vars arbetsoförmåga försäkringen gäller för. Sjukpension får betalas ut högst så länge den försäkrade är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga (58 kap. 12 § första stycket IL). Till en privat sjukpensionsförsäkring får förmånstagare inte sättas in. Om sjukpensionsförsäkringen är en tjänstepensionsförsäkring ska den som var anställd när avtalet ingicks vara förmånstagare till försäkringen (58 kap. 12 § andra stycket IL).
Sjukpension får upphöra tidigast fem år efter det att försäkringsavtalet träffats. Bestämmelsen innebär att sjukpension ska betalas ut periodiskt. Av förarbetena framgår även att en sjukpension inte får innehålla villkor som ger rätt till kapitalbelopp vid sidan av sjukpension (prop. 1975/76:31 s. 120).
Det finns inget krav på att sjukpensionen måste betalas ut med samma eller stigande belopp, till skillnad mot vad som gäller för ålderspension. Pensionsbeloppen kan med andra ord minska efter hand.
En sjukförsäkring som inte uppfyller de kvalitativa villkoren för att vara en pensionsförsäkring är en vanlig sjukförsäkring, som regleras i 8 kap. 15 § IL och 11 kap. 37 § IL.
Med efterlevandepension avses pension som efter den försäkrades död betalas ut till (58 kap. 13 § IL)
Vad som avses med make, sambo anges i 2 kap. 20 § IL och vad som avses med barn anges i 2 kap. 21 § IL.
Det finns ingen åldersgräns för efterlevandepension till barn, d.v.s. efterlevandepensionen kan betalas ut även till vuxna barn. Inget hindrar dock försäkringsgivaren att begränsa efterlevandepensionen för barn upp till viss ålder.
Det är bara de personer som nämns i punkt 1 och 2 ovan som får vara förmånstagare till efterlevandepension.
Efterlevandepension får betalas ut högst så länge som den efterlevande lever. Under de första fem åren får efterlevandepensionen inte betalas ut med sjunkande belopp (58 kap. 14 § IL). Utbetalningskravet för efterlevandepension är med andra ord utformat på samma vis som för ålderspension.
Huvudregeln är att utbetalning av efterlevandepension inte får upphöra tidigare än fem år efter dödsfallet, d.v.s. efterlevandepension har som huvudregel samma minsta utbetalningstid som ålderspension. Avsteg från huvudregeln får eller ska göras i följande fall:
Ett försäkringsavtal, d.v.s. försäkringsbrevet och de allmänna villkoren, måste innehålla de villkor som avgör om försäkringen är en pensionsförsäkring. Avtalet får inte innehålla några villkor som avviker från de kvalitativa villkoren (58 kap. 16 b § IL).
Försäkringsavtalet ska dessutom innehålla villkor om att försäkringen inte får
För ett försäkringsavtal tecknat den 2 februari 2007 eller senare ska avtalsvillkoren innehålla uppgift om att försäkringsgivaren ska lämna de kontrolluppgifter som ska lämnas om en pensionsförsäkring enligt 15, 22 och 23 kap. SFL (58 kap. 16 a § första stycket IL). Att försäkringsavtalet ska innehålla villkor om att lämna kontrolluppgifter är en följd av att en pensionsförsäkring kan meddelas i en försäkringsrörelse utan fast driftställe i Sverige, d.v.s. av en försäkringsgivare som inte omfattas av skatteförfarandelagen.
Ett försäkringsavtal som övertagits från en annan försäkringsgivare genom överlåtelse eller som överförts från en annan verksamhet, t.ex. en filial, hos samma försäkringsgivare ska anses ha ingåtts vid den tidpunkt då ansvaret för försäkringen övergått på den nya försäkringsgivaren respektive när försäkringen förts över (beståndsöverlåtelse) (övergångsbestämmelse 9 till SFS 2008:134). Innebörden av övergångsbestämmelsen är att ett försäkringsavtal tecknat före den 2 februari 2007 där det inte finns något krav att försäkringsavtalet ska innehålla villkor om att försäkringsgivaren ska lämna kontrolluppgifter, ska anses vara ingått vid tidpunkten för överlåtelsen eller överföringen. I och med detta ska avtalet efter en sådan överlåtelse eller överföring uppfylla villkoren i 58 kap. 16 a § IL.
Övergångsbestämmelsen tar i första hand sikte på beståndsöverlåtelser men omfattar enligt Skatteverket även överlåtelser vid fusion.
Ett försäkringsbolag kan överlåta hela eller delar av sitt försäkringsbestånd till en annan försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller i annan EES-stat (14 kap. 1 § FRL). En beståndsöverlåtelse är civilrättsligt närmast att jämföra med ett gäldenärsbyte och innebär att själva försäkringsavtalet förs över (en överlåtelse) till en ny försäkringsgivare. Försäkringsavtalet kan också överföras till en annan del av verksamheten hos samma försäkringsgivare. En sådan överlåtelse eller överföring innebär inte att de ursprungliga avtalsvillkoren ändras. Vid en överlåtelse av avtalet är det alltså, till skillnad från vad som gäller vid en flytt, inte kapitalet utan själva avtalet som är föremålet för transaktionen (prop. 2007/08:55 s. 51).
Vid en överlåtelse eller överföring av försäkringsavtal ska den avgivande försäkringsgivaren lämna kontrolluppgifter om överlåtelsen och överföringen till Skatteverket (22 kap. 9 § SFL).
En försäkringsgivare som meddelar pensionsförsäkringar från ett fast driftställe utanför Sverige men inom EES, ska lämna in ett skriftligt åtagande för varje försäkringsavtal. Åtagandet ska lämnas till Skatteverket på ett fastställt formulär (58 kap. 16 a § andra stycket IL).
Det skriftliga åtagandet innebär att försäkringsgivaren åtar sig att lämna de kontrolluppgifter som ska lämnas för en pensionsförsäkring enligt 15, 22 och 23 kap. SFL. Det innebär att försäkringsavtalet ska innehålla villkor om att lämna kontrolluppgifter, och att försäkringsgivaren dessutom genom det skriftliga åtagandet ska åta sig att lämna nämnda kontrolluppgifter.
Ett åtagande ska lämnas för varje försäkringsavtal som meddelats men även för varje försäkringsavtal som övertagits genom överlåtelse eller överföring. Vad som menas med överlåtelse eller överföring se beståndsöverlåtelse ovan.
Om åtagandet inte har kommit in till Skatteverket uppfyller försäkringen inte villkoren för en pensionsförsäkring och är då en kapitalförsäkring.
Försäkringstagaren får som huvudregel inte överlåta en pensionsförsäkring (58 kap. 16 § IL).
Rätt att överlåta en pensionsförsäkring under den försäkrades livstid finns dock i tre fall (58 kap. 17 § IL):
Rätten att överlåta en pensionsförsäkring vid ändrade anställningsförhållanden kan till exempel innebära att en tjänstepensionsförsäkring kan överlåtas från en arbetsgivare till en annan arbetsgivare vid byte av anställning. En tjänstepensionsförsäkring med arbetsgivaren som försäkringstagare kan också överlåtas till den anställde i samband med att anställningen upphör. En överlåtelse av en pensionsförsäkring kan med andra ord innebära att försäkringen byter karaktär från en tjänstepensionsförsäkring till en privat pensionsförsäkring eller tvärt om.
En överlåtelse av en pensionsförsäkring genom bodelning innebär skattemässigt att pensionsförsäkringen överlåts från den ena maken till den andra. Den som övertar pensionsförsäkringen genom bodelningen blir ägare till försäkringen men den försäkrade ändras inte. En överlåtelse genom bodelning under äktenskapet utan att det pågår något mål om äktenskapsskillnad, d.v.s. frivillig bodelning, omfattas av bestämmelsen på samma vis som en överlåtelse vid en bodelning vid skilsmässa. Vid frivillig bodelning gäller särskilda bestämmelser för rätten till pensionssparavdrag (59 kap. 2 § andra stycket IL) och i fråga om skattskyldighet för pensionsbelopp som faller ut från en överlåten försäkring (3 kap. 22 § IL).
Ett återköp innebär att försäkringsgivaren helt eller delvis frigörs från sina förpliktelser mot försäkringstagaren. Försäkringstagaren får en utbetalning av det aktuella återköpsvärdet. Vid ett helt återköp avslutas försäkringen.
Högsta förvaltningsdomstolen har gjort bedömningen att en överföring av hela tillgångsmassan hos en pensionskassa till en pensionsstiftelse är ett återköp. Att utbetalningen inte skulle ske till försäkringstagaren hindrade inte domstolen från att bedöma transaktionen som ett återköp (HFD 2012 not. 65).
En utbetalning från en pensionsförsäkring utan att försäkringsförhållandet upphört kan också vara ett återköp (delåterköp). Högsta domstolen har prövat frågan om en utbetalning kan ske från en pensionsförsäkring vid utmätning av ett belopp ur en pensionsförsäkring. Enligt domstolen kan utbetalning ske från en pensionsförsäkring bara på de sätt som framgår av 58 kap. 6 § IL (ålderspension, sjukpension eller efterlevandepension) eller som återköp. Den utbetalning som domstolen hade att pröva var ingen utbetalning av pension utan var ett återköp (NJA 2013 s. 540).
Huvudregeln är att en pensionsförsäkring inte får återköpas (58 kap. 16 § IL).
Om ett återköp sker av en pensionsförsäkring och inget av undantagen nedan är tillämpligt ska avskattning ske om bestämmelserna om avskattning är tillämpliga på försäkringen. För en pensionsförsäkring som inte omfattas av avskattningsbestämmelserna ska återköpet beskattas som pension.
En pensionsförsäkring får återköpas i följande fall (58 kap. 18 § IL):
Ett återköp enligt första punkten (ovan) ska avse hela pensionsförsäkringens värde.
Nytt: 2016-02-19
En pensionsförsäkring får också återköpas om försäkringen måste avslutas enligt lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet (58 kap. 18 b § IL). Ett sådant återköp får ske från den 1 april 2015 t.o.m. den 30 juni 2016.
En försäkring som har tecknats efter ansökan som kom in till försäkringsgivarens huvudkontor före år 1976 är en pensionsförsäkring om den uppfyllde då gällande kvalitativa villkor (2 kap. 11 § ILP).