Låneutgifter

Ränta och andra utgifter som uppkommer när ett företag lånar kapital

Låneutgifter är ränta och andra utgifter som uppkommer när ett företag lånar kapital.

I vissa fall får ränta på kapital som har lånats för att finansiera tillverkningen av en materiell eller immateriell tillgång räknas in i tillgångens anskaffningsvärde, till den del räntan hänför sig till tillverkningsperioden (4 kap. 3 § fjärde stycket ÅRL).

Normgivningen ger ytterligare vägledning i hur låneutgifter ska behandlas i företagets räkenskaper.

K1: förenklat årsbokslut

En enskild näringsidkare som upprättar ett förenklat årsbokslut får redovisa ränteutgifter som kostnad det år som räntan betalas. Om de sammanlagda ej betalda räntorna överstiger 5 000 kronor ska de dock redovisas som kostnad det år de avser (BFNAR 2006:1 punkt 7.11).

Motsvarande regel finns för ideella föreningar och registrerade trossamfund m.fl. som upprättar ett förenklat årsbokslut i BFNAR 2010:1 punkt 7.16.

K2: årsredovisning i mindre företag

Räntekostnader ska redovisas det räkenskapsår som räntan avser (BFNAR 2008:1 punkt 8.6 respektive BFNAR 2009:1 punkt 8.7), d.v.s. ränta som sträcker sig över balansdagen ska periodiseras. Ränteutgifter som understiger 5 000 kronor behöver dock inte periodiseras (BFNAR 2008:1 punkt 2.4 respektive BFNAR 2009:1 punkt 2.4).

Dröjsmålsränta som utgör ett oväsentligt belopp får redovisas som rörelsekostnad (BFNAR 2008:1 punkt 8.7 respektive BFNAR 2009:1 punkt 8.8).

K3: årsredovisning och koncernredovisning

Låneutgifter ska redovisas i resultaträkningen det räkenskapsår de hänför sig till, om inte företaget väljer att räkna in låneutgifterna i anskaffningsvärdet enligt 4 kap. 3 § fjärde stycket ÅRL (BFNAR 2012:1 punkt 25.3).

Låneutgifter i anskaffningsvärdet

Om ett företag har valt att räkna in låneutgifter i anskaffningsvärdet, ska endast sådana låneutgifter räknas in som avser lånat kapital som kan hänföras till inköp, konstruktion eller produktion av en tillgång som tar betydande tid att färdigställa innan den kan användas eller säljas (BFNAR 2012:1 punkt 25.4). Av kommentaren till det allmänna rådet framgår att om kapital lånas upp generellt, ska man bestämma de låneutgifter som får räknas in i anskaffningsvärdet genom att fastställa en räntesats som multipliceras med tillgångens investeringsbelopp. Räntesatsen ska motsvara det vägda genomsnittet av företagets kostnader för utestående lån under tillverkningsperioden, exklusive låneutgifter som är relaterade till lån som tagits upp specifikt för tillgången.

Tidpunkt från vilken låneutgifter ska räknas in i anskaffningsvärdet

Om ett företag har valt att räkna in låneutgifter i anskaffningsvärdet, ska låneutgifterna räknas in från den tidpunkt då (BFNAR 2012:1 punkt 25.5):

• utgifterna som ingår i tillgångens anskaffningsvärde har uppkommit
• låneutgifterna har uppkommit
• aktiviteterna som är nödvändiga för att färdigställa tillgången så att den kan användas eller säljas har påbörjats.

Låneutgifter som uppkommer då tillverkningen av tillgången är avbruten under en längre period, eller som uppkommer efter det att alla aktiviteter som är nödvändiga för att färdigställa tillgången i huvudsak är slutförda, får inte räknas in i tillgångens anskaffningsvärde (BFNAR 2012:1 punkt 25.6).

I juridisk person får låneutgifter redovisas i resultaträkningen det räkenskapsår som de hänför sig till, även om företaget i koncernredovisningen väljer att räkna in låneutgifter i anskaffningsvärdet (BFNAR 2012:1 punkt 25.7).

Företag som följer internationella redovisningsregler

Företag som följer internationella redovisningsregler ska redovisa låneutgifter i enlighet med IAS 23 Låneutgifter, om inte RFR 2 Redovisning i juridisk person anger något annat. Av RFR 2 framgår följande undantag. IAS 23 anger att låneutgifter som är direkt hänförliga till ett inköp, en konstruktion eller produktion av en tillgång som med nödvändighet tar betydande tid i anspråk att färdigställa för avsedd användning eller försäljning, ska räknas in i tillgångens anskaffningsvärde. På grund av sambandet mellan redovisning och beskattning får ett företag kostnadsföra låneutgifter i den period de hänför sig till, även om företaget aktiverar utgifterna i koncernredovisningen (RFR 2 IAS 23 punkt 2). I övrigt ska reglerna i IAS 23 följas.

Till den del låneutgifterna inte aktiveras som en del av en tillgångs anskaffningsvärde, ska låneutgifterna kostnadsföras i den period de uppkommer (IAS 23 punkt 8).

Företag som ska tillämpa Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd

Huvudregeln i föreskrifterna är att instituten och försäkringsföretagen ska följa de internationella redovisningsstandarderna om de är förenliga med ÅRKL respektive ÅRFL. Ett institut behöver inte tillämpa en regel i godkända internationella redovisningsstandarder om det i stället tillämpar motsvarande regel i RFR 2 Redovisning för juridiska personer. En redogörelse för dessa regler finns under Företag som följer internationella redovisningsregler, se ovan.