Vem är delgivningsmottagare?

Fysiska personer

Enligt huvudregeln är den fysiska personen som ska delges delgivningsmottagare (11 § första stycket DelgL).

Det finns dock situationer där en fysisk person inte själv får föra sin talan. Det kan bero på att personen i fråga är omyndig, försatt i konkurs eller att förvaltarskap är anordnat för honom eller henne.

I sådana fall är en behörig ställföreträdare, dvs. förmyndare, konkursförvaltare eller förvaltare, i stället delgivningsmottagare. Det förhållandet att en fysisk person har en eller flera ställföreträdare innebär inte att handlingen alltid ska lämnas till denne. I vissa fall kan den fysiska personen ändå ha rätt att själv föra talan eller vara skyldig att själv fullgöra något (11 § andra stycket DelgL). Ställföreträdaren eller ställföreträdarna och den företrädde kan dessutom vara delgivningsmottagare tillsammans om det finns skäl till det. Så kan fallet vara om båda har behörighet att föra talan eller om det inte står klart vem av dem som får föra talan.

Staten

När staten ska delges är en person som är behörig att ta emot delgivning för en myndighets räkning delgivningsmottagare. Vem som är behörig att ta emot delgivning framgår normalt av myndighetens instruktion, arbetsordning, eller av något annat beslut. Chefen för myndigheten är delgivningsmottagare om inte någon annan person har utsetts (12 § första stycket DelgL).

Justitiekanslern, eller någon annan person som är behörig att ta emot delgivning för Justitiekanslerns räkning, är delgivningsmottagare om det inte av lag eller annan författning framgår att en viss myndighet ska bevaka statens rätt i saken (12 § andra stycket DelgL).

En annan juridisk person än staten

När en annan juridisk person än staten ska delges är en person som har rätt att företräda den juridiska personen behörig mottagare. Var och en av styrelseledamöter eller andra personer är delgivningsmottagare var för sig även om de endast får teckna den juridiska personens firma tillsammans..

Den verkställande direktören i ett aktiebolag är alltid delgivningsmottagare. Det innebär att handlingen får lämnas till den verkställande direktören i ett aktiebolag även om han eller hon inte är behörig ställföreträdare (13 § första stycket DelgL).

En suppleant för en behörig ställföreträdare eller en vice verkställande direktör i ett aktiebolag är delgivningsmottagare när försök att delge delgivningsmottagaren enligt 13 § första stycket har misslyckats eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst (13 § andra stycket DelgL). Av lagkommentaren till 13 § andra stycket framgår att i många fall finns i den situationen även möjligheten att använda delgivningssättet särskild delgivning med juridisk person. Bestämmelsen tycks innebära att delgivningsförsök i regel behöver ske med åtminstone en ordinarie företrädare. Det uppställs däremot inte något krav på att samtliga ordinarie företrädare måste sökas innan delgivning sker genom suppleanten (prop. 2009/10:237 s. 111).

Delägare i samfällighet eller medlem i annan sammanslutning

Vad är en sammanslutning?

Ordet sammanslutning är avsett att innefatta medlemmar i olika associationsformer som har det gemensamt att de inte är juridiska personer (prop. 1970:13 s. 134).

En ledamot av styrelsen eller någon annan som utsetts att förvalta samfällighetens eller sammanslutningens angelägenheter är mottagare av delgivningen när delägare i en samfällighet ska delges eller medlemmar i en sammanslutning då 13 § inte är tillämplig (14 § första stycket DelgL). En suppleant för en styrelseledamot är delgivningsmottagare om försök till delgivning enligt första stycket har misslyckats. Detsamma gäller om ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst. En suppleant som tar emot en delgivning ska antingen se till att handlingen så snart det kan ske lämnas till någon som har rätt att företräda delägarna eller medlemmarna eller underrätta samtliga delägare eller medlemmar om delgivningen (14 § andra stycket DelgL).

Den som har ombud

Ett ombud är delgivningsmottagare om han eller hon är behörig att ta emot handlingen. Behörigheten framgår vanligtvis av ombudets fullmakt. Enligt rättegångsbalken har ombudet sådan behörighet om inte något annat anges i fullmakten (12 kap. 14 och 15 §§ RB). (15 § första stycket DelgL). Av lagkommentaren till 15 § framgår också att om en part företräds av flera ombud är var och en av dem delgivningsmottagare.

Ombudet är inte delgivningsmottagare om handlingen innehåller ett föreläggande att den som ska delges ska fullgöra något personligen (15 § andra stycket DelgL). Det kan t.ex. vara fråga om att inställa sig personligen till ett sammanträde eller att fullgöra något för att inte drabbas av vite. Bestämmelsen hindrar inte att ombudet även i ett sådant fall underrättas