Byggnadsinventarier är sådana delar och tillbehör i en byggnad som är avsedda att direkt tjäna den näringsverksamhet som bedrivs i byggnaden. Hit räknas inte sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning.
De avskrivningsregler som gäller för inventarier ska även tillämpas för byggnadsinventarier (19 kap. 19 § IL).
Som byggnadsinventarier räknas sådana delar och tillbehör i en byggnad som är avsedda att direkt tjäna den näringsverksamhet som bedrivs i byggnaden. Hit räknas inte sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning (19 kap. 19 § första stycket IL).
Tillbehör till byggnad som avser byggnadens allmänna användning räknas i stället in i anskaffningsvärdet för byggnaden. Med en byggnads allmänna användning menas dess funktion som uppehållsplats för människor.
I anskaffningsvärdet för en byggnad, som är avsedd för annat ändamål än bostadsändamål, ska inte utgifter för byggnadsinventarier räknas in (19 kap. 10 § IL). Byggnadsinventarier kan därmed inte finnas i en bostadsbyggnad eller del av byggnad som används för bostäder.
En solcellsanläggning i en byggnad som direkt tjänar den näringsverksamhet som bedrivs i byggnaden utgör byggnadsinventarier. Anläggningen får då inte till någon del tjäna byggnadens allmänna användning, dvs. den elektriska ström som anläggningen genererar ska direkt och uteslutande användas för den näringsverksamhet som bedrivs i byggnaden. Med ”direkt” avses att elen förbrukas i samband med att den produceras eller lagras på batteri för senare förbrukning. Det ska observeras att en byggnad för bostadsändamål inte kan ha denna typ av byggnadsinventarier, jfr 19 kap. 10 § IL.
För en industribyggnad ska speciella tillbehör för verksamheten hänföras till byggnadsinventarier. Det är endast de byggnadstillbehör som är nödvändiga för byggnadens funktion som byggnad och för att byggnaden ska fungera som en uppehållsplats för människor som ska hänföras till anskaffningsvärdet på byggnaden. I förarbetsuttalandena anges hur uppdelningen ska ske för en industribyggnad (prop. 1969:100 s. 37 f.):
Hit är exempelvis att räkna för maskiner eller annan utrustning uppförda fundament och andra stabiliserande eller ljuddämpande anordningar. Detsamma gäller transportanordningar av skilda slag såsom räls och traversbanor, särskilda för godstransport avsedda hissar och andra lyftanordningar liksom tankar, behållare och ställningar för lagring. Till inventarier blir även att hänföra för den industriella verksamhetens särskilda behov dragna ledningar för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas m.m. ävensom speciella värmeanläggningar och ventilationsanordningar inkl. särskilda skorstenar för avledande av vid produktionen alstrade gaser. Som byggnadstillbehör blir då enligt utredningen å andra sidan att räkna alla ledningar och anordningar, som är nödvändiga för en byggnads allmänna funktioner såsom för dess uppvärmning, belysning och vattenförsörjning, liksom alla slags andra anordningar, som främst är ägnade att göra byggnaden lämplig för människor att uppehålla sig i, t.ex. trappor, personhissar, anläggningar för friskluftsventilation och sanitära anordningar.
För en byggnad med affärs- och butikslokaler exemplifieras vad som kan anses utgöra byggnadsinventarier (prop. 1969:100 s. 39):
Till inventarier kommer därför enligt utredningens förslag i regel att hänföras hyllor, diskar och annan butiksinredning, särskilda avskärmnings- och avspärrningsanordningar, speciella ventilations- och evakueringsanläggningar, rulltrappor, varuhissar m.m.
Följande installationer i en hotellbyggnad har ansetts utgöra byggnadsinventarier (RÅ 1984 ref. 1:98):
I samma rättsfall hänfördes däremot installationer för belysning och hissar till avskrivningsunderlaget för byggnad.
Speciella portar i ett verkstadsföretags fastighet har ansetts vara byggnadsinventarier (RÅ 1977 ref. 135, jfr även RSV/FB Dt 1980:11).
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat om vissa installationer i en kontorsbyggnad skulle anses som byggnadsinventarier (RÅ 1983 ref. 1:1). Lokalen var tidigare använd som lager men hade byggts om till kontorslandskap. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg följande installationer vara byggnadsinventarier
Högsta förvaltningsdomstolen har vägrat omedelbart avdrag för vissa elinstallations- och ventilationsarbeten som uppkommit i samband med flyttning av maskiner. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det var fråga om utgifter för sådana installationer som ska hänföras till byggnadsinventarier, varför avdrag skulle medges enligt bestämmelserna om värdeminskningsavdrag för inventarier (RÅ 1994 not. 195).
Om anskaffningsvärdet för en ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller liknande till minst tre fjärdedelar kan anses avse näringsverksamheten ska den i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier. Om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse byggnadens allmänna användning räknas ledningen i sin helhet till byggnaden (19 kap. 20 § IL).
En konstruktionen som helt eller delvis utgör en maskin eller ett redskap ska hänföras till byggnadsinventarier om ett byggnadsvärde fastställs för konstruktionen vid fastighetstaxeringen (19 kap. 21 § IL).
I förarbetena anges ”oljecisterner, siloanläggningar o. d.” som exempel på sådana konstruktioner (prop. 1969:100 s. 38).
Skatteverket anser att såväl mobilmaster som vindkraftverk ska räknas som byggnadsinventarier. Detta gäller även solcellsanläggningar som åsatts särskilt taxeringsvärde.
Byggnadsinventarier kan vara tillgångar som har ett direkt samband med den industriella driften (s.k. industritillbehör enligt jordabalken) såsom
speciella värmeanläggningar, ventilationsanordningar och skorstenar för avgaser.
Byggnadsinventarier kan också vara utrustning som krävs för driften av ett jordbruk såsom
hissar för driften.
Byggnadsinventarier kan också vara sådant som används i affärslokaler såsom