Vad är inventarier?

Maskiner och inventarier avsedda för stadigvarande bruk

Bestämmelserna om inventarier i 18 kap. IL gäller för maskiner och andra inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk i näringsverksamheten (18 kap. 1 § första stycket IL). Någon fullständig definition av begreppet inventarier finns inte i IL. Det är företagets avsikt med innehavet av tillgången som är avgörande för om den ska anses utgöra inventarier.

Det finns ingen omedelbar koppling vid den skattemässiga klassificeringen av inventarier mellan redovisningen och beskattningen. Skatterätten är självständig och bygger i stor utsträckning på rättspraxis, men ledning kan i vissa situationer hämtas från god redovisningssed. De tillgångar som avses i 18 kap. 1 § IL klassificeras normalt som anläggningstillgångar enligt ÅRL. En anläggningstillgång är en tillgång som är avsedd att stadigvarande brukas eller innehas i näringsverksamheten (4 kap. 1 § ÅRL). Det är således företagets avsikt med innehavet av tillgången som är avgörande även i redovisningen för om den ska anses utgöra en anläggningstillgång eller omsättningstillgång i redovisningssammanhang.

Rättsfall om inventarier

Rättspraxis visar att allt från produktionsanläggningar till enklare verktyg och inredning har klassificerats som inventarier. Det gäller bl.a. följande fall:

• maskinutrustning som ingick i en produktionsanläggning (RÅ 1978 Aa 149)
• maskiner som skulle användas vid serieproduktion (RÅ 1994 ref. 78)
• egentillverkade produktverktyg – bl.a. klippverktyg, bockverktyg och mallar för borrning och märkning (RÅ 1994 not. 132)
• datorer med tillhörande datorutrustning (RÅ 1995 ref. 96)
• andelar i skepp (RÅ 1999 ref. 19).

Är tillgången ett inventarium eller en lagertillgång?

I IL använder man inte begreppen anläggningstillgångar och omsättningstillgångar som i ÅRL. I 18 kap. 1 § IL talar man om maskiner och andra inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk. En lagertillgång definieras som en tillgång som är avsedd för omsättning eller förbrukning (17 kap. 3 § IL). Av definitionerna framgår att det är avsikten med innehavet som är avgörande för hur tillgången ska klassificeras skattemässigt.

En tillgång som i en viss situation utgör lager kan vara ett inventarium i en annan. Ett bilförsäljningsföretag kan t.ex. ta ut bilar ur sitt lager för att i stället stadigvarande hyra ut dem. Bilarna som hyrs ut klassificeras då om till inventarier (RÅ 1974 A 894).

Rättsfall: är tillgången inventarium eller lagertillgång?

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan om lastpallar som ett företag använde i sin verksamhet utgjorde lagertillgångar eller inventarier. Lastpallarna ingick dessutom i en gemensam pool för flera företag. I sitt yttrande till Högsta förvaltningsdomstolen ansåg Bokföringsnämnden att lastpallarna skulle redovisas som materiella anläggningstillgångar eftersom avsikten vid förvärven varit att lastpallarna skulle användas stadigvarande i företagets verksamhet. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att lastpallarna skattemässigt skulle behandlas som inventarier eftersom avsikten var att pallarna skulle komma till stadigvarande användning i poolen, och att företaget i sin tur stadigvarande använde pallarna i poolen i sin verksamhet. I det aktuella fallet ansågs dock inventarierna utgöra så kallade korttidsinventarier och anskaffningsutgiften kunde därför dras av omedelbart vid förvärvstillfället enligt 18 kap. 4 § IL (RÅ 2003 ref. 70).

Är tillgången ett inventarium eller en immateriell rättighet?

Ibland uppkommer frågan om en tillgång är ett inventarium eller en immateriell rättighet. Skatteverket anser att ett datorprogram som ingår som en del av ett helautomatiskt lagersystem får anses utgöra en del av en investering som är avsedd för en långsiktig användning i näringsverksamheten. Eftersom programmet är en del av lagersystemet, och då anläggningen i systemet får anses utgöra ett inventarium, bör även datorprogrammet betraktas som ett inventarium.

Förnödenheter och reservdelar

Förnödenheter betraktas som lagertillgångar trots att de inte är avsedda för omsättning (försäljning) i näringsverksamheten. Förnödenheter ska behandlas som lager vid beskattningen.

Till förnödenheter räknas inte tillgångar av stadigvarande karaktär såsom reservdelar till inventarier och specialverktyg. Detta slag av tillgångar ska behandlas som inventarier vid beskattningen.

Byggnads- och markinventarier

Reglerna om inventarier i 18 kapitlet IL är också tillämpliga på byggnads- och markinventarier (18 kap. 1§ IL). Det är särskilt reglerat vad som utgör byggnadsinventarier i 19 kap. 19–21 §§ IL respektive markinventarier i 20 kap. 15–16 §§ IL.

Näringsbostadsrätt som man bedriver verksamhet i

En näringsbostadsrätt som man bedriver verksamhet i är inget inventarium. Det beror på att näringsbostadsrätten är en andel i en ekonomisk förening. Därmed får man inte göra något avdrag för årlig värdeminskning för en sådan tillgång (RÅ 1974 Aa 1299).

Kompletterande information

• Vad som utgör lager enligt beskattningen och hur värderingen ska göras.

• Vad som utgör lager enligt redovisningen och hur värderingen ska göras.