Denna sida behandlar de avdrag som kan göras i energiskattedeklarationen av den som är skattskyldig för el.
Bestämmelser om avdrag för energiskatt på el finns i 11 kap. 9 § LSE. I 11 kap. 10 § LSE finns även en bestämmelse om avdrag för energiskatt och koldioxidskatt på bränsle. I de kommande avsnitten redogörs närmare för de olika avdrag som den som är skattskyldig för energiskatt på el får göra.
Den som är skattskyldig för energiskatt på el får göra avdrag för skatt på el som förbrukats eller sålts för förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med en sådan förbrukning (11 kap. 9 § 1 LSE).
Andra spårbundna transportmedel än tåg är t.ex. tunnelbana och spårvagn.
Enligt den lagtext som gällde före LSE i EL medgavs avdrag för el som förbrukats för bandrift eller liknande ändamål. Av förarbetena framgår att införandet av andra formuleringar i LSE inte medför någon materiell förändring. Detta innebär att avdrag även medges för el som används för drift av olika slag av hjälpanordningar i anslutning till banan (jfr prop. 1994/95:54 s. 141).
Avseende elförbrukning i samband med bandrift anser Skatteverket följande:
El som förbrukats för drift av signaler, växeluppvärmning och säkerhetsanordningar utefter banlinjen ska anses ha förbrukats för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel. El som förbrukats för bangårdsbelysning ska däremot inte anses ha förbrukats för sådant ändamål (Skatteverkets ställningstagande Elförbrukning i samband med bandrift).
Kammarrätten har funnit att skatt på el som förbrukats för bangårdsbelysning inte är avdragsgill (KRSU 2007-06-20, mål nr 748-749-06).
Den som är skattskyldig för energiskatt på el får göra avdrag för skatt på el som i huvudsak förbrukats eller sålts för förbrukning för kemisk reduktion eller i elektrolytiska processer (11 kap. 9 § 2 LSE).
Elektrolytiska processer förekommer bl.a. vid tillverkning av råaluminium, kloralkali, klorat, koppar och vätgas. Det är mindre vanligt att el används för kemisk reduktion, men ett exempel är vid tillverkning av kalciumkarbid. All el som förbrukas i processen omfattas av skattefriheten, även om en begränsad del av elförbrukningen, t.ex. vid kemisk reduktion, inte är hänförlig till själva reduktionen utan i stället bidrar till en höjning av temperaturen (jfr prop. 2003/04:144 s. 8).
Den som är skattskyldig för energiskatt på el får göra avdrag för skatt på el som förbrukats eller sålts för förbrukning vid framställning av produkter som avses i 6 a kap. 1 § 6 LSE (11 kap. 9 § 3 LSE). De produkter som avses är energiprodukter och andra produkter (bränslen) för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren.
Nytt: 2016-04-13
Rättsfall: Tryckhöjning av gas som matats ut från naturgasnätet
HFD har fastställt ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden avseende beskattning av el som förbrukas på s.k. CNG-anläggningar i samband med trycksättning av gas som matats ut från naturgasnätet. Frågan gällde om elen ska anses förbrukad för framställning av energiprodukter eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren (11 kap. 9 § 3 LSE) eller om den annars kan anses förbrukad i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen (11 kap. 3 § första stycket 1 LSE).
Den gas som levereras till CNG-anläggningen har matats ut från naturgasnätet, där av bolaget producerad biogas blandats med den gas som redan finns i naturgasnätet. Efter trycksättning på CNG-anläggningen överförs gasen till ett färdigvarulager för att därefter föras över till en tankstation där den kan tankas i fordon.
I förhandsbeskedet gör Skatterättsnämnden följande bedömning. Gasen, såsom energiprodukt, anses framställd redan vid leverans till CNG-anläggningen. Trycksättningen på CNG-anläggningen kan därför inte utgöra ett led i framställningsprocessen. Inte heller kan trycksättningen ses som en efterföljande framställningsprocess av en ny energiprodukt eftersom den varken medför att gasen ändrar form, sammansättning eller KN-nr. Hanteringen på CNG-anläggningar får istället ses som ett led i distributionen eller försäljningen av gas såsom drivmedel till fordon. Med hänsyn härtill kan elen inte heller anses förbrukad i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen. HFD gör samma bedömning som Skatterättsnämnden (HFD 2016-04-08, mål nr 6744-15).
Kammarrätten har bedömt att el som förbrukats för tryckhöjning av biogas vid detaljhandelsdepåer inte förbrukats vare sig för framställning av energiprodukt eller industriell tillverkning.
Tryckhöjningen ansågs ingå i försäljningsledet (KRSU 2014-12-12, mål nr 1430-1436-14).
Den som är skattskyldig för energiskatt på el får göra avdrag för skatt på el som förbrukats eller sålts för förbrukning vid sådan överföring av el på det elektriska nätet som utförs av den som ansvarar för förvaltningen av nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion (11 kap. 9 § 4 LSE).
Denna bestämmelse är avsedd att omfatta sådan el som nätinnehavare har rätt att köpa för att täcka fysiska förluster på nätet eller för att undvika överbelastningar. Syftet med sådana köp är att upprätthålla funktionen av nätet. Avdragsrätten omfattar vidare den förbrukning av el som sker i nätinnehavarnas egna anläggningar, som t.ex. transformator- eller kopplingsstationer (jfr prop. 1994/95:54 s. 143).
Den som är skattskyldig för energiskatt på el får göra avdrag för skatt på el som förbrukats eller sålts för förbrukning i metallurgiska processer eller vid tillverkning av mineraliska produkter under förutsättning att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar har förändrats kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur har förändrats, i den mån avdrag inte har gjorts enligt 11 kap. 9 § 2 LSE (11 kap. 9 § 5 LSE).
Den metallurgiska processen omfattar, förutom processen mellan sintertillverkning och göt, ämnen eller gjutgods även den fortsatta bearbetningen av göt, ämnen eller gjutgods i värmnings- och värmebehandlingsugnar. Även formning och behandling ryms inom begreppet metallurgisk process (jfr prop. 2003/04:144 s. 8 och prop. 2006/07:13 s. 84-86).
De mineralogiska processerna innefattar bl.a. tillverkning av cement, kalk, glas, mineralull, tegel, expanderad lera, betongvaror och keramik. Huvuddelen av dessa branschers elförbrukning avser motorer för drift av krossar, kvarnar, pumpar, fläktar och transportband. Denna förbrukning ingår inte i den mineralogiska processen och omfattas därmed inte av avdragsrätten (jfr prop. 2003/04:144 s. 9).
Den som är skattskyldig för energiskatt på el och deltar i ett program för energieffektivisering enligt 3 § PFE får göra avdrag för energiskatten på den el som förbrukats i den egna industriella tillverkningsprocessen i den mån avdrag inte har gjorts enligt 11 kap. 9 § 2, 3 eller 5 LSE (11 kap. 9 § 6 LSE).
Motsvarande avdrag får göras för el som tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som framgår av dennes godkännande enligt 11 kap. 11 a § LSE (11 kap. 9 § 7 LSE).
Observera att PFE upphörde att gälla vid utgången av 2012. Det innebär att företag inte längre kan anmäla sig till programmet. Den upphävda lagen gäller för de företag som har godkänts att delta före utgången av 2012. De flesta deltagare avslutar programmet den 30 juni 2014 och de sist anmälda företagen är klara 2017.
I vissa fall får avdrag för skatt på bränsle göras i deklarationen för energiskatt på el.
Avdrag får göras för energiskatt och koldioxidskatt på bränsle som förbrukats på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap. 1 § 7 och 17 a och 3−4 §§ LSE. Sådant avdrag får göras endast i den mån avdrag inte gjorts enligt 7 kap. 1 § första stycket 2 LSE i fall som avses i 6 a kap. 1 § 7 eller 17 a eller 3, 3 a, 3 b, 3 c eller 4 § LSE (11 kap. 10 § LSE).
De avdrag som anges i 11 kap. 10 § första stycket LSE är identiska med avdragen enligt 7 kap. 1 § första stycket 2 LSE i fall som avses i 6 a kap. 1 § 7 och 17 a och 3–4 §§ LSE.
Den som är skattskyldig för såväl skatt på bränslen som skatt på el kan välja i vilken deklaration han ska göra det aktuella avdraget.