Avdragstidpunkten för ersättningar till anställda under pågående anställning följer god redovisningssed och är beroende av vilken normgivning företaget följer i sina räkenskaper.
Läs om hur ett företag ska redovisa kostnader för ersättningar till anställda i sina räkenskaper.
För andra ersättningar till anställda än pensionskostnader saknas det särskilda skatteregler. Det innebär att avdragsrätten följer av huvudregeln i 16 kap. 1 § IL om avdrag för utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster. Löner, ersättningar och förmåner till anställd personal är normalt avdragsgilla, oavsett företagsform.
Frågan om tidpunkten för avdraget avgörs av huvudregeln i 14 kap. 2 § IL om bokföringsmässiga grunder och god redovisningssed. Avdragstidpunkten är beroende av vilken normgivning företaget följer i sina räkenskaper.
Tidpunkten för avdrag för gratifikationer har prövats av Högsta förvaltningsdomstolen. Ett aktiebolag hade utfäst sig att betala ut gratifikationer till anställda som kvarstod i anställning under en viss tid. Bolaget hade gjort en avsättning för upplupna gratifikationer och yrkat avdrag för den. Vid beräkningen hade bolaget tagit hänsyn till varje anställds ålder och kvarvarande tjänstetid. Med utgångspunkt från dessa uppgifter samt gällande lön och sociala kostnader hade man beräknat den upplupna gratifikationskostnaden. Man hade också tagit hänsyn till sannolikheten för att den anställde lämnade koncernen. BFN lämnade på Högsta Förvaltningsdomstolens begäran ett yttrande i målet och menade att företagets avsättning för gratifikationer var i överensstämmelse med god redovisningssed. På grund av omständigheterna i målet instämde Högsta förvaltningsdomstolen i BFN:s bedömning att avsättningen var förenlig med god redovisningssed och därför avdragsgill (RÅ 2006 ref. 68).
I ett rättsfall prövades frågan om avsättning för bonus till personalen. Bonusen skulle baseras på försäljningen under en viss framtida dag. Läs mer om rättsfallet under Framtida utgifter och förlustkontrakt.
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat den skattemässiga avdragsrätten för kostnader för en optionsplan för anställda. Bolaget redovisade kostnaderna enligt IFRS 2 Aktierelaterade ersättningar, utifrån optionens värde vid tilldelningstidpunkten. Kostnaden periodiserades sedan över intjänandeperioden. De effekter som uppkom när optionerna infriades och bolaget köpte in aktier som levereras till de anställda påverkade inte resultatet utan det egna kapitalet. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det skattemässigt föreligger avdragsrätt för löneutgifter i enlighet med RÅ 2004 ref. 83, med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna vid utnyttjandet, och det pris som den anställde då betalar för aktierna. Bolagets avsikt är att årligen under intjänandeperioden yrka avdrag vid taxeringen med samma belopp som bolaget redovisar som lönekostnad i resultaträkningen. Något annat har inte framkommit än att en sådan skattemässig periodisering är förenlig med kravet på god redovisningssed. Bolaget har därmed rätt till avdrag för denna kostnad. Högsta förvaltningsdomstolen angav vidare följande (RÅ 2007 ref. 70):
Som framgått ovan bestäms den skattemässigt avdragsgilla lönekostnaden med utgångspunkt i aktiernas marknadsvärde vid utnyttjandetidpunkten. Det är alltså först vid denna tidpunkt som bolagets rätt till avdrag och avdragets storlek kan fastställas definitivt och de avdrag som bolaget gör årligen under intjänandeperioden är därmed preliminära. Härav följer att en avstämning måste göras vid utnyttjandetidpunkten mellan tidigare medgivna avdrag och den slutliga lönekostnaden. Om det vid denna avstämning visar sig att lönekostnaden blir högre än vad som löpande har dragits av har bolaget rätt till ytterligare avdrag och i motsatt fall skall skillnadsbeloppet återföras till beskattning.