Ibland kan beslut och domar som har fått laga kraft prövas på nytt.
När en dom eller ett beslut inte har överklagats i rätt tid, eller har överklagats så långt det går, har domen eller beslutet fått laga kraft och ska normalt inte kunna prövas på nytt. Domen eller beslutet kan då bara bli föremål för en ny prövning genom ett extraordinärt förfarande. De två möjligheter som finns enligt FPL är resning och återställande av försutten tid.
En domstol får besluta om resning i ett mål eller ett ärende om det finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt, på grund av något särskilt förhållande (37 b § FPL). Genom resning blir det möjligt att på nytt pröva ett beslut med allvarliga fel och att ta hänsyn till nya omständigheter som inte kunnat beaktas i det ursprungliga beslutet.
Med återställande av försutten tid menas att en överklagandetid eller omprövningstid som har gått ut återställs. Domstolen bestämmer en ny tidsfrist inom vilken parten måste överklaga eller begära omprövning. En domstol kan besluta om återställande av försutten tid om det finns en giltig ursäkt för att sökanden inte har överklagat eller begärt omprövning i rätt tid (37 c § FPL).
En myndighet kan ansöka om resning till nackdel för en enskild. Av rättspraxis framgår emellertid att det då krävs mycket starka skäl för resning (RÅ 1992 ref. 105 och RÅ 2006 ref. 76). Förstnämnda rättsfall gällde en resningsansökan av Riksskatteverket i ett skattemål. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade där att en grundläggande förutsättning för resning då normalt måste vara att det är på grund av den enskilde som beskattningen blivit i väsentlig mån oriktig, och att det som kan läggas den enskilde till last framstår som uppenbart otillbörligt.
En myndighet kan också ansöka om återställande av försutten tid om myndigheten inte har överklagat i tid. Liksom vid resning är det bara i mycket speciella situationer som en sådan ansökan kan antas bli framgångsrik.
En förvaltningsdomstol ska pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid i ärenden för vilka regeringen, en förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans (11 kap. 13 § regeringsformen). Ansökningarna ska prövas av kammarrätten om målet eller ärendet slutligt har avgjorts av en förvaltningsrätt eller en förvaltningsmyndighet (8 § första stycket 3 LAFD) och annars av Högsta förvaltningsdomstolen (2 § första stycket 3 LAFD).