Registrerad varumottagare

Allmänt om registrerad varumottagare

I direktiv 2008/118/EG definieras en registrerad varumottagare som en fysisk eller juridisk person som av destinationsmedlems­statens behöriga myndigheter fått tillstånd att i sin affärsverksamhet och på de villkor som dessa myndigheter angett, ta emot punktskattepliktiga varor som förflyttas under ett uppskovsförfarande från en annan medlemsstat (artikel 4.9 i direktiv 2008/118/EG). Direktivets bestämmelser har implementerats i LSE. I Sverige är det Skatteverket som beslutar om godkännande av registrerade varumottagare.

Ett godkännande som registrerad varumottagare kan endast omfatta de bränslen som avses i 1 kap. 3 a § LSE (jfr 4 kap. 1 § LSE).

En registrerad varumottagare som tar emot bränsle som flyttas under uppskovsförfarandet ska göra det på sin ordinarie mottagningsplats eller den direkta leveransplats som angetts i det elektroniska administrativa dokumentet eller ersättnings­dokumentet (4 kap. 6 § fjärde stycket LSE).

Den registrerade varumottagaren ska ställa säkerhet hos Skatteverket för betalning av skatten på de bränslen som han tar emot (4 kap. 6 § tredje stycket LSE).

Den som i egenskap av registrerad varumottagare tar emot bränsle som flyttats enligt ett uppskovsförfarande är skattskyldig (4 kap. 1 § första stycket 2 LSE).

Förutsättningar för godkännande som registrerad varumottagare

Ett godkännande som registrerad varumottagare förutsätter att den sökande:

• avser att i Sverige yrkesmässig ta emot skattepliktiga bränslen som flyttas enligt ett uppskovsförfarande från ett annat EUland (4 kap. 6 § första stycket LSE)
• är lämplig att vara registrerad varumottagare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt (4 kap. 6 § första stycket LSE)
• har angett en ordinarie mottagningsplats till Skatteverket (jfr 4 kap. 6 § andra stycket LSE och prop. 2013/14:10 s. 79).

Yrkesmässigt ta emot bränslen som flyttas enligt ett uppskovsförfarande från ett annat EU-land

Ett godkännande som registrerad varumottagare förutsätter att den sökande avser att i Sverige yrkesmässigt ta emot bränslen som flyttas enligt ett uppskovsförfarande från ett annat EU-land (4 kap. 6 § första stycket LSE). Det är alltså endast den som avser att ta emot bränslen som avsänds enligt ett uppskovsförfarande från ett skatteupplag i ett annat EU-land eller av en registrerad avsändare från en importplats i ett annat EU-land som kan godkännas som registrerad varumottagare.

Bränsle kan inte flyttas från ett skatteupplag i Sverige under ett uppskovsförfarande till en registrerad varumottagare i Sverige. En sådan flyttning sker utanför upp­skovs­förfarandet och skattskyldigheten inträder för den svenske upplagshavaren när denne tar ut bränslet från skatteupplaget. Bränsle kan inte heller flyttas under ett uppskovsförfarande från en svensk importplats till en registrerad varumottagare i Sverige. I sådant fall ska skatten betalas till Tullverket i samband med importen av den som är skattskyldig enligt bestämmelserna i 4 kap. 1 b § LSE (jfr prop. 2011/12:155 s. 49).

Lämplighet

Ett godkännande som registrerad varumottagare förutsätter att den sökande är lämplig att vara registrerad varumottagare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omstän­dig­heterna i övrigt (4 kap. 6 § första stycket LSE). Detta innebär att Skatteverket har att pröva om sökanden kan anförtros ställning att ta emot bränsle som flyttas till denne under ett uppskovsförfarande.

Även om rekvisiten för lämp­lig­hets­prövningen är likalydande för samtliga aktörer inom upp­skovs­förfarandet som ska lämplighets­prövas innebär inte detta att lämplighetsprövningen av de olika aktörerna ska vara identisk. Det ligger i sakens natur att lämplig­hets­prövningen kan behöva vara mer omfattande vid godkännande av den som avser att vara upplagshavare än för den som avser att vara registrerad varumottagare (jfr prop. 2009/10:40 s. 164 jämförd med s. 190). Lämplighetsbedömningar avseende andra aktörer, t.ex. godkända upplagshavare, kan ändå ge viss ledning för bedömningen av om någon är lämplig att vara registrerad varumottagare.

I förarbetena uttalas även följande om lämplighet:

Det är av central betydelse för de upplagshavare och registrerade avsändare som flyttar obeskattade varor under uppskovsförfarande att mottagningsrapporten erhålls snarast möjligt. Mottagningsrapporten utgör det säkraste beviset på att varorna tagits emot på föreskrivet sätt. Systematisk, eller regelmässigt, upprepad under­låtenhet att sända mottagningsrapport inom föreskriven tid bör därför kunna utgöra grund för återkallelse av godkännande som upplagshavare eller registrerad varu­mottagare (jfr prop. 2009/10:40 s. 177 jämförd med s. 193).

Rättsfall

Kammarrätten har i ett antal ärenden prövat frågan om upplagshavares och registrerade varumottagares lämplighet. Domarna avser både återkallelse av godkännandet och avslag på ansökan om godkännande. Även om domarna avser alkoholskatt har de betydelse för tillämpningen av denna bestämmelse i LSE. Domarna refereras här.

Ordinarie mottagningsplats

Ett godkännande som registrerad varumottagare förutsätter att den sökande har angett en ordinarie mottagningsplats till Skatteverket (jfr 4 kap. 6 § andra stycket LSE och prop. 2013/14:10 s. 79). Läs mer om ordinarie mottagningsplats här.

Ansökan om godkännande som registrerad varumottagare

Ansökan om godkännande som registrerad varumottagare ska göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket (10 § FSE). Ansökan ska göras på blanketten ”Ansökan, Registrerad varumottagare – Skatt på energi” (SKV 5347).

I en ansökan om godkännande som registrerad varumottagare ska den sökande ange vilket eller vilka bränslen som sökanden avser att godkännandet ska omfatta. Bränslet ska anges enligt de koder som finns i bilaga II i förordning (EG) nr 684/2009 (7 § FSE). Observera att ett godkännande som registrerad varumottagare endast kan omfatta de bränslen som avses i 1 kap. 3 a § LSE (jfr 4 kap. 1 § LSE).

I ansökan ska den sökande även ange den adress där sökanden avser att ta emot de bränslen som ska flyttas till honom under ett uppskovsförfarande, d.v.s. den ordinarie mottagningsplatsens adress (4 kap. 6 § andra stycket LSE).

Beslut om godkännande som registrerad varumottagare

Skatteverket prövar frågor om godkännande av registrerade varumottagare (5 § FSE). Om Skatte­verket finner att förutsättningar för godkännande som registrerad varumottagare finns meddelar Skatte­verket ett beslut om att den sökande har godkänts som registrerad varumottagare. Av beslutet framgår från och med vilket datum som godkännandet gäller.

Av beslutet ska framgå vilket eller vilka bränslen som godkännandet gäller. Bränslet ska anges enligt de koder som finns i bilaga II i förordning nr (EG) 684/2009 (7 § FSE). Observera att ett godkännande som registrerad varumottagare endast kan omfatta de bränslen som avses i 1 kap. 3 a § LSE (jfr 4 kap. 1 § LSE).

Uppgifter om den ordinarie mottagningsplatsen utgör en del av godkännandet som registrerad varumottagare. Av beslutet framgår därför även vilken adress som den sökande har angett som sin ordinarie mottagningsplats.

I samband med godkännandet tilldelar Skatteverket den registrerade varumottagaren ett sådant punktskattenummer som avses i artikel 19.2 a i förordning (EU) nr 389/2012 (11 § FSE). Detta punktskattenummer framgår av beslutet.

Ordinarie mottagningsplats

En förutsättning för att en aktör ska kunna vara godkänd som registrerad varumottagare är att aktören har angett en ordinarie mottagningsplats till Skatteverket (jfr 4 kap. 6 § andra stycket LSE och prop. 2013/14:10 s. 79).

En ordinarie mottagningsplats är den adress där varumottagaren kommer att ta emot de bränslen som flyttas till honom under uppskovsförfarande från andra EU-länder (4 kap. 6 § andra stycket LSE).

En registrerad varumottagare kan endast ha en ordinarie mottagningsplats. Om den registrerade varumottagaren vill kunna ta emot bränslen under uppskovsförfarande på fler adresser än den ordinarie mottagningsplatsen kan han göra detta genom att anmäla dessa adresser som direkta leveransplatser (jfr prop. 2013/14:10 s. 79).

En registrerad varumottagare kan alltså endast ta emot bränslen under ett uppskovsförfarande på sin ordinarie mottagningsplats eller sin direkta leveransplats. Om en aktör som är godkänd som registrerad varumottagare tar emot bränslen på en annan plats än på sin ordinarie mottagningsplats eller sin direkta leveransplats gör han inte det i egenskap av registrerad varumottagare.

När en registrerad varumottagare tar emot bränsle på sin ordinarie mottagningsplats inträder skattskyldigheten för honom (5 kap. 2 § första stycket 1 LSE). Bränslet upphör därmed att omfattas av uppskovsförfarandet. En varumottagare kan alltså inte hantera bränsle under ett uppskovsförfarande på en ordinarie mottagningsplats.

Direkt leveransplats

En registrerad varumottagare kan ta emot bränsle under ett uppskovsförfarande från andra EU-länder även på en annan plats än sin ordinarie mottagningsplats (jfr 3 a kap. 2 § LSE). Detta kan varumottagaren göra bara om denne har anmält platsen i förväg till Skatteverket. Denna plats kallas direkt leveransplats. Den direkta leveransplatsen ska vara belägen i Sverige. En registrerad varumottagare kan ha flera direkta leveransplatser.

En registrerad varumottagare kan ta emot bränsle under ett uppskovsförfarande endast på sin ordinarie mottagningsplats eller sin direkta leveransplats.

När en registrerad varumottagare tar emot bränsle på en direkt leveransplats inträder skattskyldigheten för honom (5 kap. 2 § första stycket 1 LSE). Bränslet upphör därmed att omfattas av uppskovsförfarandet. En varumottagare kan alltså inte hantera bränsle under ett uppskovsförfarande på en direkt leveransplats.

Bestämmelserna om direkt leveransplats grundar sig på artikel 17.2 i direktiv 2008/118/EG.

Anmälan om direkt leveransplats

En registrerad varumottagare som avser att ta emot bränsle på en direkt leveransplats, ska anmäla den direkta leveransplatsen till Skatteverket. Anmälan ska ha kommit in till Skatteverket innan flyttningen av bränslet till den direkta leveransplatsen påbörjas (9 § första stycket FSE). Platsen behöver sedan inte anmälas av varumottagaren i särskild ordning till Skatteverket inför varje enskild flyttning. En anmälan kan alltså göras i samband med ansökan om godkännande som registrerad varumottagare eller vid ett senare tillfälle.

Anmälan om direkt leveransplats ska göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket (10 § FSE). Anmälan ska göras på blanketten ”Anmälan, Direkt leveransplats, Alkoholskatt – Tobaksskatt – Skatt på energi” (SKV 5369).

Observera att det är fråga om en anmälan och inte en ansökan. Detta innebär att det inte är aktuellt att meddela ett beslut om godkännande av den direkta leveransplatsen.

Identifikationskod för direkt leveransplats

Skatteverket får tilldela den direkta leveransplatsen en kod för identifiering. Identifikationskoden får ersätta uppgift om adressen till den direkta leveransplatsen i dokument som upprättas i samband med flyttning till Sverige enligt uppskovsförfarandet (9 § andra stycket FSE).

Skattverket tilldelar alla direkta leveransplaster en sådan identifikationskod.

Återkallelse av godkännandet

Ett godkännande som registrerad varumottagare får återkallas av Skatteverket under samma förutsättningar som för en upplagshavare, d.v.s. om

• förutsättningarna för godkännande inte längre finns,
• ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller
• varumottagaren begär det (4 kap. 6 § femte stycket LSE och 4 kap. 5 § första stycket LSE).

Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet (4 kap. 6 § femte stycket LSE och 4 kap. 5 § tredje stycket LSE).

Godkännande som registrerad varumottagare vid konkurs

Om en registrerad varumottagare försätts i konkurs övergår godkännandet till konkursboet (4 kap. 7 a § första stycket LSE).

Det är samma godkännande som registrerad varumottagare som övergår till konkursboet. Det är alltså inte fråga om att konkursgäldenärens godkännande återkallas och ersätts med ett godkännande för konkursboet. I det s.k. SEED-registret kommer därmed endast kontaktuppgifterna för godkännandet att ändras. I övrigt behåller godkännandet sina identifikationsuppgifter i SEED-registret. Om konkursförvaltaren inte önskar att godkännandet ska kvarstå kan förvaltaren begära att godkännandet återkallas (jfr prop. 2013/14:10 s. 119 och 120).