OBS: Detta är utgåva 2016.6. Visa senaste utgåvan.

Energiskatt på el som den skattskyldige ska deklarera bestäms vanligen genom mätning av antal kilowattimmar som produceras eller levereras. I vissa fall får energiskatten på el bestämmas på annan grund än genom mätning av el.

Mätning av elens energiinnehåll

Energiskatt på el som ska betalas av den som är skattskyldig enligt 11 kap. 5 § 1 eller 2 LSE (producenter och leverantörer) ska bestämmas på grundval av mätning av elens energiinnehåll (11 kap. 8 § första stycket LSE). Lagtexten är utformad så att det inte krävs att det är någon viss person som ska utföra mätningen (jfr. prop. 1994/95:54 s. 141).

I samband med skattehöjningar godtas att mätarställningen vid tidpunkten för skattehöjningen uppskattas.

Beräkning av skatten när ingen mätning sker

När det finns särskilda skäl får Skatteverket medge att energiskatten får bestämmas på annan grund än mätning av elen (11 kap. 8 § andra stycket LSE).

Om elförbrukningen inte kan bestämmas på grundval av mätning eller enligt annan grund som medgetts av Skatteverket ska den istället beräknas efter vad som är skäligt (11 kap. 8 § tredje stycket LSE).

Fördelning av uppmätt elförbrukning i vissa fall

Skatteverket har utfärdat allmänna råd om fördelning av uppmätt elförbrukning i vissa fall (SKV A 2015:4). Av dessa allmänna råd framgår följande.

Om olika skattesatser ska tillämpas för olika verksamheter hos en abonnent får den uppmätta elförbrukningen fördelas efter skälig grund. Om det innebär svårigheter att fördela efter skälig grund bör särskilda under­mätare, där så kan ske, användas som hjälp vid fördelningen.

Referenser på sidan

Allmänna råd

  • Skatteverkets allmänna råd om beskattning av elektrisk kraft [1]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1994/95:54 Ny lag om skatt på energi m.m. [1]

Referenser inom energiskatt, koldioxidskatt, svavelskatt