Vård och hjälpmedel

Sjukvård och tandvård

Kostnader för sjukvård och tandvård är sådana privata levnadskostnader som inte är avdragsgilla. I ett fåtal fall har avdrag medgetts för vissa delar av tandvårdskostnader på grund av speciella förhållanden i de enskilda fallen. Praxis att det inte finns någon avdragsrätt för kostnader att detta slag bör inte anses ändrad av dessa avgöranden.

En operasångare yrkade avdrag för tandvårdskostnader för en guldbrygga. Han hade med läkarintyg och intyg från två musikdirektörer visat att guldbryggan var nödvändig för att han skulle kunna bibehålla sin sångförmåga. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att kostnaden för guldbryggan var att anse som en inte avdragsgill privat levnadskostnad, oavsett om han hade behövt guldbryggan för att kunna utöva sin verksamhet som sångare (RÅ 1977 ref. 97). I ett annat mål har avdrag inte medgetts för kostnad för en trumpetares tandimplantat (KRNS 1993-12-20, mål nr 6585-1993).

Läkarundersökning för att behålla flygcertifikat

Kostnad för läkarundersökning som trafikflygare måste genomgå för att få behålla sina flygcertifikat har ansetts som omkostnad i tjänsten (RÅ 1970 Fi 809).

Psykoterapi

Avdragsrätten för kostnader för att genomgå psykoanalys har prövats i ett flertal fall. Avdrag har i regel inte medgetts. Kostnaderna har ansetts avse personlig förebyggande sjuk- eller hälsovård för att få högre kompetens eller sakna direkt betydelse för den utövade verksamheten (RÅ 1970 ref. 22 I–II, RÅ 1973 ref. 45 I–III, RÅ 1974 ref. 95 samt RÅ 1974 ref. 96).

I ett mål fick en sjukhuspräst, som i sitt arbete gett psykoterapeutisk behandling under handledning, avdrag för handledningskostnaderna. Kostnaderna ansågs vara utgifter för arbetsbiträde (RÅ 1988 ref. 26).

Skatteverket anser att en anställd person kan få avdrag när terapin obligatoriskt ingår i en utbildning som personen genomgår i och för arbetet. Det kan t.ex. gälla psykologer, socionomer eller andra personer med omvårdnadsyrken som vidareutbildar sig till legitimerad psykoterapeut. Avdragsrätten förutsätter att utbildningen sker i arbetet och att personen måste genomgå egenterapin för att kunna godkännas på kursen.

Omständigheter som talar för att utbildningen ska jämställas med att den anställde utför sitt arbete är att utbildningen sker på arbetstid med bibehållen lön och att arbetsgivaren betalar merparten av övriga kostnader för utbildningen. Den omständigheten att arbetsgivaren inte också bekostar terapin trots att den är obligatorisk, bör normalt inte leda till att utgiften ses som en privat levnadskostnad.

Glasögon och kontaktlinser

Enligt Högsta förvaltningsdomstolens praxis utgör kostnaden för glasögon och kontaktlinser en sådan privat levnadskostnad som inte är avdragsgill, även om arbetet inte skulle kunna ha utförts utan glasögonen eller linserna. I ett mål ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att glasögonen inte var att jämställa med arbetsredskap eller hjälpmedel i arbetet, och att kostnaden därför var en inte avdragsgill privat levnadskostnad (RÅ 1975 ref. 50). Även ett mål som gällde en dansares kostnader för kontaktlinser fick samma utgång (RÅ 1982 1:56).

Kostnader för terminalglasögon är inte heller avdragsgilla. Om arbetsgivaren tillhandahåller en anställd terminalglasögon är en sådan förmån skattefri.

En flygplatstjänsteman som i tjänsten var skyldig att använda skyddsmask när han hanterade flygbränsle har medgetts avdrag för kontaktlinser därför att hans vanliga glasögon inte kunde användas samtidigt med skyddsmasken (RRK K 1985 1:11).

Hörapparater och ögonproteser

Kostnader för hörapparater eller batterier till sådana, liksom värdeminskning av hörapparater är inte kostnader för att fullgöra en tjänst utan privata levnadskostnader. Avdrag har därför inte medgetts (RÅ 1951 Fi 903, RÅ 1958 Fi 1270).

Detsamma gäller för ögonproteser (RÅ 1954 ref. 13).