Lagen om ekonomiska föreningar reglerar på vilka sätt och med vilket belopp en ekonomisk förening får lämna utdelning. Det skatterättsliga utdelningsbegreppet stämmer oftast överens med det civilrättsliga, men inte alltid.
Föreningens medel får bara betalas ut till medlemmarna i form av
Med överskottsutdelning avses enligt EFL dels gottgörelse i form av efterlikvider (pristillägg), återbäringar (rabatter) eller liknande som grundas på rörelsens resultat, dels utdelningar från redovisat resultat i form av medlemsåterbäring eller på annat sätt (vinstutdelning) (10 kap. 1 § EFL). Gottgörelse ingår inte i det redovisade resultatet, d.v.s. den har redan dragits av innan man fastställer årets resultat. Vinstutdelning görs från det fastställda resultatet.
I en ekonomisk förening finns i praktiken två vägar att fördela föreningens överskott:
Det är också möjligt att besluta att överskottet ska fördelas så att alla medlemmar får samma belopp oavsett deltagande eller betald insats.
Sådan utdelning som beräknas på något annat sätt än i förhållande till den omfattning som någon deltagit i föreningens verksamhet får även lämnas till innehavare av förlagsandelar (10 kap. 4 § EFL).
Ett sådant belopp som kan delas ut som vinstutdelning får också överföras till medlemsinsatserna genom insatsemission (10 kap. 2a § EFL). En insatsemission innebär att man omvandlar hela eller en del av utdelningsbart fritt eget kapital till insatskapital. Reglerna om insatsemissioner tillkom för att föreningarna skulle kunna behålla överskott i föreningen, i stället för att dela ut det till medlemmarna. Belopp som tillförts medlem genom en insatsemission betalas normalt ut först då medlemmen går ur föreningen.
Vinstutdelning beslutas av föreningsstämman (10 kap. 5 § EFL). Stämman får uppdra åt styrelsen att fatta beslut om gottgörelser. Detta innebär bl. a. att gottgörelser kan beslutas och betalas ut under räkenskapsåret, och vid ett eller flera tillfällen.
Om utdelningen inte redovisas öppet i föreningens räkenskaper kallas det förtäckt vinstutdelning. Sådan utdelning beslutas i regel inte heller av föreningsstämman. Förtäckt utdelning uppstår t.ex. om en medlem köper egendom till underpris från föreningen, eller säljer egendom till överpris till föreningen. Ett annat exempel är då tillgångar förs över till ett pris som inte motsvarar marknadsvärdet mellan två föreningar som ägs av samma personer.
Både förtäckta och öppet redovisade överföringar av medel från föreningen till medlemmarna, d.v.s. värdeöverföringar utan att föreningen får en fullgod motprestation, är utdelning i civilrättslig mening.
Vinstutdelningen får inte överstiga det fria egna kapitalet i föreningen (10 kap. 2 § EFL). Detta ska bedömas med ledning av den senast fastställda balansräkningen. Gottgörelser får inte lämnas med större belopp än att föreningen kan göra den föreskrivna avsättningen till reservfonden. Överskottsutdelning får inte göras med ett så stort belopp att utdelningen med hänsyn till föreningens eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed (10 kap. 3 § EFL).
Begränsningarna av utrymmet för utdelning och andra värdeöverföringar från föreningen gäller både öppen och förtäckt utdelning. Syftet med utbetalningsförbudet är att bevara föreningens kapital och skydda föreningens borgenärer och övriga intressenter, t.ex. anställda och staten.
Om den utdelning som föreningen har lämnat står i strid med utbetalningsförbudet är den olovlig. Detta gäller oavsett om alla medlemmar godkänt utdelningen. Den som mottar olovlig utdelning är i princip skyldig att återbetala den med ränta till föreningen. Dessutom kan alla som medverkat till beslutet om utbetalningen bli solidariskt ersättningsskyldiga gentemot föreningen om det skulle fattas pengar vid återbetalningen (10 kap. 7 § EFL).
Utdelning från en förening sker vanligtvis i form av kontanter. Det finns dock inget hinder mot att föreningen delar ut sakegendom (sakutdelning).
När föreningen bedömer om en sakutdelning ryms inom utdelningsbegränsningarna för värdeöverföringar (se ovan), kan tillgångens bokförda värde användas i stället för marknadsvärdet. Skattemässigt anses dock utdelningen ha skett till marknadsvärde (61 kap. 2 § IL). Det innebär att den utdelande föreningen kan komma att uttagsbeskattas.
Det finns inte någon definition av begreppet utdelning i inkomstskattelagen (IL). Det skatterättsliga utdelningsbegreppet överensstämmer dock i stort med det civilrättsliga, men det finns undantag. Både öppen och förtäckt utdelning ska därför i princip behandlas som utdelning vid beskattningen. Vid beskattningen saknar det betydelse om utdelningen är lovlig eller olovlig.
Ett koncernbidrag som lämnas från ett dotterföretag till ett moderföretag är utdelning enligt de civilrättsliga reglerna. I civilrätten finns det ingen värdeöverföring i form av koncernbidrag. Vid beskattningen behandlas koncernbidrag, till skillnad från lämnad utdelning, som en avdragsgill kostnad hos givaren och som en skattepliktig intäkt hos mottagaren.
Om en ekonomisk förening överlåter tillgångar till ett pris som understiger marknadsvärdet (underpris) anses medlemmarna ha förfogat över det överförda värdet (skillnaden mellan priset och marknadsvärdet) på ett sådant sätt att det ska behandlas som en utdelning till medlemmarna i den överlåtande föreningen. Man gör dock undantag från utdelningsbeskattningen när uttagsbeskattning inte ska göras p.g.a. att underpriset är affärsmässigt motiverat, eller när undantagsbestämmelserna för s.k. underprisöverlåtelser i 23 kap. IL är tillämpliga.
Reglerna om underprisöverlåtelser i 23 kap. IL är inte tillämpliga då näringsbetingade andelar överlåts till underpris till eller från en ekonomisk förening. Medlemmarna i den överlåtande föreningen ska då, om inte underpriset är affärsmässigt motiverat, utdelningsbeskattas eftersom de anses ha förfogat över det överförda värdet. Lagstiftaren har dock infört ett undantag vid s.k. sidledes överlåtelser (23 kap. 2 § andra stycket IL), se Situationer då underprisreglerna inte tillämpas.
Om föreningen överlåter tillgångar och tjänster till medlemmar eller anställda till ett pris under marknadsvärdet (underpris) eller förvärvar tillgångar från medlemmar eller anställda till ett pris över marknadsvärdet (överpris) uppstår frågan om underpriset respektive överpriset är lön eller utdelning.
I de fall det är en anställd i föreningen som förvärvat tillgången eller tjänsten, eller överlåtit tillgången, ska underpriset eller överpriset normalt anses vara lön för den anställda i form av en förmån. Detta gäller även om det är en närstående till den anställda som gjort förvärvet eller överlåtelsen (RÅ 1989 ref 57, RÅ 1991 ref. 27 och RÅ 1996 ref.16). Underpriset respektive överpriset är då en avdragsgill lönekostnad i föreningen. När föreningen överlåter en tillgång eller tjänst till en anställd till underpris ska föreningen uttagsbeskattas för skillnaden mellan marknadspriset och försäljningspriset.
Om det är en icke anställd (passiv) medlem som förvärvat tillgången eller tjänsten, eller överlåtit tillgången, anses underpriset eller överpriset i stället normalt vara utdelning. När en förening överlåter en tillgång till en medlem till underpris ska föreningen uttagsbeskattas för skillnaden mellan marknadspriset och försäljningspriset. Föreningen får i det här fallet inget avdrag eftersom underpriset anses som utdelning och utdelning inte är avdragsgill.
Utdelning från en kooperativ ekonomisk förening kan dock vara avdragsgill. Om det är en medlem i ett fåmansföretag som fått utdelningen kan det bli aktuellt att en viss del av utdelningen ska beskattas i inkomstslaget tjänst, enligt reglerna i 57 kap. IL.