OBS: Detta är utgåva 2016.6. Sidan är avslutad 2017.

Om mottagaren ska betala slutlig skatt, får utbetalarens ansvar inte avse ett större belopp än vad som kan behövas för att betala den slutliga skatten för det beskattningsår som ersättningen avser (59 kap. 3 § SFL).

Begränsning av betalningsansvaret för någon annans obetalda skatter och avgifter

Grundläggande är att en utbetalare av ersättning för arbete är skyldig att göra skatteavdrag, vilket ska göras vid varje utbetalningstillfälle. Skatteavdrag görs med ledning av skattetabell, särskilt beslut eller i vissa fall med 30 procent. Om skatteavdrag inte görs kan utbetalaren bli betalningsansvarig för det skatteavdrag som inte gjorts.

Taket för utbetalarens betalningsansvar är dock alltid det skattebelopp som mottagaren av ersättningen, den skattskyldige, ska betala. Det ligger i linje med lydelsen i 59 kap. 3 § SFL: ”Om mottagaren ska betala slutlig skatt får utbetalarens ansvar inte avse större belopp än vad som kan behövas för att betala den slutliga skatten”.

Det saknas naturligtvis anledning att ålägga någon annan betalningsskyldighet för skatt som redan betalats av den skattskyldige själv.

Betalningsansvaret är begränsat till underskottet

Utbetalarens betalningsansvar för ej gjorda skatteavdrag ska i förekommande fall begränsas till ett belopp som motsvarar betalningsmottagarens restförda slutliga skatt på beslutsdagen för det aktuella beskattningsåret.

För att hela beloppet som borde avdragits som skatteavdrag ska kunna utkrävas av utbetalaren ska mottagarens slutliga skatt för det aktuella året alltjämt vara obetald. Om mottagarens slutliga skatt är helt eller delvis betald ska betalningsansvaret begränsas i motsvarande utsträckning.

Exempel: en betalnings påverkan av betalningsansvaret

Skatteverket finner vid en utredning i maj året efter beskattningsåret att arbetsgivare A låtit bli att göra ett skatteavdrag på 30 000 kr på en utbetalad arbetsersättning om 100 000 kr till arbetstagare B som har A-skatt. Båda vitsordar sin betalningsansvarighet som sådan, men B invänder samtidigt att underskottet av slutlig skatt på skattekontot kan beräknas bli endast 20 000 kr, beroende på en kompletteringsbetalning på 10 000 kr som han gjort i januari året efter beskattningsåret. Stämmer B:s uppgift om kompletteringsinbetalning ska A:s betalningsansvar begränsas till 20 000 kr.

Tidpunkten för ett beslut om betalningsansvar

Ett beslut om betalningsansvar kan åläggas utbetalaren både före och efter det att mottagarens slutliga skatt, som inkluderar ersättningen som utbetalaren utgett, bestämts. Om beslutet fattas före beslutet om slutlig skatt anser man normalt att hela det belopp med vilket ett skatteavdrag borde ha gjorts kan behövas för att betala mottagarens skatt (prop. 2010/11:165 s. 999). Ett beslut om betalningsskyldighet för mottagaren ska som huvudregel också fattas. Beslutet avseende mottagaren får samma effekt som ett beslut om debitering av preliminär skatt.

Ansvarsbelopp under löpande år

Ett beslut om betalningsansvar för ej gjorda skatteavdrag ska normalt fattas så snart underlåtenheten upptäcks. Om ansvars-beslutet fattas under inkomståret och därefter fram till dess att slutlig skatt bestämts kan ansvarsbeloppet bestämmas till det belopp med vilket skatteavdrag skulle ha gjorts.

Under perioden mellan det att mottagarens inkomstdeklaration getts in och beslut om slutlig skatt fattas kan Skatteverket begränsa det betalningsansvar, som normalt bestäms till belopp enligt skattetabell eller till 30 %, till belopp motsvarande den slutliga skatt som kan beräknas bli debiterad på mottagarens skattekonto sedan avräkning skett enligt 56 kap. 9 § SFL.

Känd mottagare beskattad

Ett beslut som fattas efter det att betalningsmottagarens slutliga skatt har debiterats och restförts ska begränsas till ett belopp som motsvarar den obetalda restförda skatten. I dessa fall tillgodoförs mottagaren beslutsbeloppet endast i den mån det betalas av utbetalaren. Beloppet kan dock utkrävas av såväl utbetalaren som av mottagaren, eftersom mottagaren redan är ansvarig genom debiteringen av slutskatten på hans eller hennes skattekonto, och något särskilt beslut som rör mottagaren inte behöver fattas. Oberoende av vem som betalar minskar den andres skuld, men utbetalaren har regressrätt mot arbetstagaren för det som betalas genom ett beslut enligt 59 kap. 2 § SFL (59 kap. 5 § SFL).

Har ett beslut om slutlig skatt fattats avseende mottagaren ska beslutet omprövas om den ersättning som utbetalarens ansvar gäller inte ingår i underlaget för den bestämda skatten.

En okänd mottagare kan inte beskattas

Om mottagaren av ersättningen är okänd finns det ingen identifierad inkomsttagare till vars skatt man kan knyta utbetalarens ansvar. Något beslut om betalningsskyldighet för mottagaren kan då givetvis inte fattas.

Om arbetstagaren senare identifieras och beskattas ska arbetsgivarens eventuella betalning av ansvarsbeloppet avräknas mot arbetstagarens underskott av slutlig skatt det aktuella året.

Vad tillgodoräknas mottagaren?

Skatteverket ska vid beräkningen av den slutliga skatten tillgodoföra den skattskyldige A-skatt som ska betalas på grund av beslut enligt 59 kap. 3 § andra stycket (56 kap. 9 § andra stycket 3 SFL).

När utbetalaren görs betalningsansvarig för skatteavdrag som inte har gjorts, innebär det inte alltid att betalningsmottagarens tillgodoräknas ansvarsbeloppet enligt beslutet. En förutsättning är att utbetalaren också betalar ansvarsbeloppet.

Om utbetalarens betalningsansvar avser en känd mottagare vars slutliga skatt för det aktuella beskattningsåret är beslutad och alltjämt obetald, så knyts betalningsansvaret till mottagarens obetalda slutliga skatt.

Utbetalarens betalning av ansvarsbeloppet tillgodoförs då betalningsmottagarens skattekonto och avräknas mot underskottet av slutlig skatt för det aktuella beskattningsåret.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 2010/11:165 Skatteförfarandet del 2 [1]